Régis Debray är idag kanske mest känd som Che Guevaras vänsterintellektuelle franske vän. Han är en flitig skribent, som bland annat intresserat sig för media och de kristna minoriteterna i Mellanöstern. En på många sätt märklig skrift av Debray är Empire 2.0. Boken presenteras som ett brev till Debray från en gammal bekantskap från studenttiden, en högerman och äventyrare vars fullständiga namn av omsorg för de anhöriga inte återges.
Xavier de C***
Was he a scholar? A secret agent? An adventurer? A strategist? His was a transverse personality that cuts through our categories and agendas.
– Debray
Istället presenteras han som Xavier de C***. Vi får veta att Xavier härstammar från en distingerad fransk familj, att hans far tagit aktiv del i motståndet mot tyskarna och att han i sin ungdom var en flitig kyrkobesökare. Vi får också veta att han haft Dumezil som mentor under sina studier och i likhet med denne utvecklat ett intensivt intresse för kaukasiska och turkiska folkslag och språk. Hos Xavier i så hög grad att han äktat en from muslimsk turkiska. Xavier var en handlingens man, och kom att verka inom underrättelsetjänsten. Han var samtidigt en student och kännare av det antika Rom, och av Toynbee och Spengler. Debrays litterära skapelse blir sammantaget en fascinerande bekantskap, och man kan bara fråga sig i vad mån det verkligen enbart handlar om ren satir (vilket många av Debrays beundrare valt att tolka det hela som). Vi har här att göra med ett litterärt alter ego, och i vad mån Xavier uttrycker sidor hos Debray själv kan man bara spekulera kring.
Det nya Rom
It was for this reason that his change of citizenship seemed like a serious portent, and a grave warning – I can testify that when it came to foreseeing the future, his predictions always hit the bull´s eye, ten years in advance.
– Debray
Xavier har nämligen blivit amerikansk medborgare, och förklarar i sitt brev för Debray skälen bakom detta. Han betraktar Europa och USA som bärare av samma västliga arv, men har kommit att tappa tron på ett Europa vars ledare och folk inte längre orkar delta i historien. Istället är det hos amerikanerna som det fortfarande finns en vilja att handla för det de tror på, en vitalitet och en förmåga till risker och uppoffringar. I praktiken är Europa idag underordnat USA, men de européer som på snart sagt alla sätt berörs av den amerikanska politiken har inga möjligheter att påverka den. Xavier förespråkar därför ett United States of the West. På samma sätt som den romerske kejsaren Caracalla utökade det romerska medborgarskapet till mängder av provinsinvånare och på så vis återgav imperiet tillräckligt med livskraft för att överleva ytterligare några hundra år, ska Europa integreras fullständigt i ett United States of the West. Xavier betraktar även Australien, Kanada, Israel, Mexico minus Chiapas och Turkiet som delar av detta Västerland. Lackmustestet för vem som är en västerlänning utgörs av reaktionen på 9-11.
American democracy lacks national health insurance, and that is not a good thing. But belief in God makes up for this short-coming, by a hundred-fold. Europe is America plus health insurance, but minus Providence. In other words, weaker psychic forces, less risk-taking, and more complaining.
– Xavier
Xavier menar att en sådan politisk förening av USA och Europa skulle vara fruktbar för båda parter. Det amerikanska folket har religiös och politisk vitalitet, medan européerna har kultur och filosofi. Europa skulle här spela samma roll för USA som Aten för Rom, menar Xavier. På liknande vis skulle en syntes av den amerikanska sociala modellen och den europeiska välfärdsstaten utgöra en fruktbar kompromiss. Xavier menar också att en sådan politisk lösning skulle neutralisera de båda parternas minoritetsproblem. Europas muslimska minoriteter skulle procentuellt minska i ett sådant nytt Rom, och européernas historia av kontakter med islam skulle vara av stort värde för amerikanska beslutsfattare. På liknande vis skulle den amerikanska spansktalande minoriteten naturligt knyta an till Spanien.
Det politiska och imperiet
The solution is to look at the bigger picture, with the sense of relativity offered by the long view. The miracle of the West will outlast ”Europe”, precisely because the torch is passed from hand to hand, coming from afar. Classical Greece was reincarnated in Alexander’s empire, and that Greece was reborn in the Latium. Rome was just another link in the chain, just like America has been for Europe.. the spirit of our civilization is inextuinguishable, because it has always known how to renew itself without denying itself.
– Xavier
Debrays egen röst känns tydligast igen när Xavier beskriver det europeiska projektets politiska misslyckande. EU är en ekonomisk gemenskap, men i egentlig mening inte en politisk. Istället underordnar sig hennes politiker i snart sagt alla viktiga frågor USA. Inte ens motiven på hennes pengar är inspirerande. Xavier skriver:
Let’s face it, they look like Monopoly bills: a feeling of some kind of no man’s land, designed by an ad agency…no portraits, no proverbs, no landscapes… the symbols on currency, or their abscence, can be as revealing as Freudian slips. Yours is like a display in an artsy architect’s catalog.
Han jämför med amerikanska sedlar, som avbildar hjältar och inte skäms för att blod ibland måste spillas för det man tror på. På så vis passar motiven på sedlarna de båda politiska enheterna. Dagens européer har retirerat från historien, och kan inte ens föreställa sig kollektiva projekt annat än i förhållande till de amerikanska (antingen de sedan är för eller mot dem). Att man skulle kunna offra eller riskera något för dessa projekt, utöver att i större grupper skrika sig hes mot Bush, är också en främmande tanke. Europa är avpolitiserat, och EU är enbart en ekonomisk gemenskap. I jämförelse med detta är amerikanerna fortfarande ett levande och historiskt folk. Xavier identifierar samtidigt det naiva och vulgära hos dem, och menar att Europa skulle balansera dessa sidor.
The post-modern Imperium is trans-ethnic. It includes, not excludes. The earlier model admitted prominent Gauls into its Senate. Greeks, Iberians and Celts wore togas and rose to high social status. And Marseille was allowed to preserve its Greek traditions in the federation. This is how any Empire worthy of the name goes about things… To become American in the 21st century will be like becoming Roman in the 1st century.
– Xavier
Han beskriver också Västs Förenta Stater på ett sätt som för tankarna till det europeiska imperiella idealet och till den ursprungliga amerikanska visionen av självständiga delstater. Han föreställer sig att traditionen av personlig frihet och demokratiska val kommer att fortleva i ett sådant imperium.
Sammantaget är det en tankeväckande bok Debray skrivit. Han tar dagens europeiska underordning, politiskt och kulturellt, under USA till dess logiska konsekvens. Om allt USA gör är bra, kan det vara logiskt att man också ansluter sig till dess förbund av stater. På så vis blir också det demokratiska underskottet i dagens situation explicit, idag bestämmer amerikanska politiker över oss utan att vi kan påverka dem. Genom kontrasten med det amerikanska folk som trots allt ser det som händer i övriga världen som sitt ansvar framträder också dagens avpolitiserade européer som de fega och själviska varelser de är. Amerikaner må vara oinformerade och lättmanipulerade, men de har här kvaliteter som de flesta européer saknar. Xaviers tankar om värdet av att förena europeisk visdom med amerikanskt kurage har här en poäng. Man kan alltså konstatera att amerikaner i gemen har många positiva europeiska egenskaper som européerna själva övergivit, det är alltså knappast amerikanerna som sådana man som anti-amerikan ställer sig skeptisk till.
I den bästa av världar skulle man också kunna önska att Xaviers vision blev verklighet. Västs attraktionskraft illustreras idag i USA, där många hispanics identifierar sig med den västerländska kulturen och där även den judisk-amerikanska befolkningen är på väg att absorberas in i den ”vita” folkgruppen genom mycket omfattande processer av blandäktenskap och sekularisering. På sikt skulle man rentav kunna föreställa sig att neokonservatismen visar sig vara historiens diskreta sätt att vänja den senare gruppen vid ett amerikanskt imperium av mer klassiskt snitt.
Men vi lever inte i den bästa av världar. Det amerikanska folkets många värdefulla egenskaper utnyttjas av kretsar vars intressen i hög grad kan kopplas till den ekonomiska sfären. Samma underordnande av det politiska under det ekonomiska som Xavier identifierar i EU, men med betydligt mer brutala följder för människor i gemen. När storbanker, oljebolag et cetera använder sig av det amerikanska imperiets stridskrafter för att bomba sönder suveräna stater och deras civila kan man identifiera en diabolisk aspekt som EU trots allt saknar. Historien är full av överraskningar och man kan hoppas att det missnöje som Occupy Wall Street, Tea Partyrörelsen och Ron Pauls sympatisörer uttrycker kan vinna framgång. Mer troligt är att det lägger grunden för en folklig acceptans av en militärkupp inom en inte alltför avlägsen framtid, en kupp som återför kontrollen av landet till den politiska sfären.
Men så länge så inte är fallet tvingas vi fortsatt inta en anti-amerikansk geopolitisk ståndpunkt av den enkla anledningen att amerikanska intressen är inblandade i de processer som leder till Europas och den globala mångfaldens undergång. Denna insikt måste dock kombineras med ett intresse för vad som sker i USA, där man kan identifiera ett flertal positiva rörelser och tendenser men också en del verkligt oroväckande.
Relaterat
Régis Debray och nationen
Lawrence Dennis – excerpter
The Enemy of Europe – excerpter
Thomas Chittum – Civil War IIe
Om skribenten: Joakim Andersen
