Den historiska vänstern var normalt medveten om att invandring gynnar kapitalet, genom att splittra arbetarna och genom att driva ner lönerna. Engels skrev exempelvis om svårigheterna att bygga en hållbar arbetarrörelse i USA, ”the bourgeois need only wait passively, and the dissimilar elements of the working class fall apart again”. Hans förutsägelse om följderna av utomeuropeisk massinvandring är inte ointressanta, även om han trodde att den skulle komma från Kina. Dessa resonemang kring dialektiken mellan nation och klass talar för övrigt för att nationen är primär och klassen sekundär, vilket borde ha vissa konsekvenser för politiken. Men åter till ämnet.
Vänstern har inte alltid haft massinvandring som ett mål i sig, det finns fortfarande aktörer som har ett mer klassiskt perspektiv. Thom Hartmann är en av dessa, han har bland mycket annat ett eget radioprogram där Bernie Sanders och Ravi Batra varit återkommande gäster. Hartmann har varit en övertygad Trumpkritiker, men hans analys av den omfattande illegala invandringen till USA är intressant. Artikeln, Illegal Workers: the Con’s Secret Weapon, har snart 20 år på nacken men är fortfarande aktuell.
Hartmann kopplade den illegala invandringen till kapitalintressen och till Conservatism Inc. Han skrev bland annat att ”it’s estimated that the construction industry enhanced their profits last year by over a billion dollars because the availability of illegal immigrant labor has so significantly pushed down the price of construction labor.” Hartmann noterade även, 2006, att ”the workers – and the voters – of the United States are getting nervous about nearly 10 percent of our workforce being both illegal and cheap”.
I grunden handlade det om politisk ekonomi, om att knäcka den amerikanska medelklassen och minska dess andel av inkomsterna. Hartmann skrev att ”this is really all about corporate conservative efforts to replace the American middle class with a workforce of ”working poor” Americans and powerless illegal immigrants (or powerless ”amnestied” workers) – all so CEOs can fatten their paychecks and further reward the ”conservative” investor class.” Intressant är att han såg medelklassen som en central demokratisk institution. Samtidigt kan en stark medelklass, eller allmoge om vi föredrar andra termer, utmana kapitalintressen, Hartmann menar att 60- och 70-talet visade att ”a strong middle class will challenge corporate power and assert itself economically and politically”. För att knäcka denna potentiella utmanare finns det tre beprövade metoder, ”offshoring, union-busting, and nurturing a huge population of illegal workers” (skatter och inflation förbigår den gode Hartmann diskret).
En sådan agenda lockar dock inte särskilt många väljare, varför de ”konservativa” 2006 istället gärna framställde sig som vänner av allt från murar till amnestier. Retoriken var inte ärligt menad, ”conservatives who complain about illegal immigration in front of the cameras won’t lift a finger in the halls of congress to pass legislation that would put employers of illegals into jail”. Hartmann menade att om arbetsgivare dömdes till längre fängelsestraff för att anställa illegala invandrare skulle snart tio miljoner av dem söka sig tillbaka till Mexiko, en politiskt omöjlig formulering 15 år senare. Lika känsligt idag är hans förslag att vänsterliberaler skulle samarbeta med populister som Pat Buchanan för att förverkliga en sådan politik. Han konstaterade här även att ”condemning the frightened working-class white guys organizing citizens’ militias along our southern border, or vilifying those who listen to Limbaugh and are convinced that ”liberals” are in some sort of collective plot to undermine America may feel good, but it doesn’t address the real problem.”
Sammantaget är det en läsvärd text, och ett välformulerat exempel på invandringsanalys från vänster. Några större överraskningar innehåller den inte för invandringskritiker, däremot en del möjliga argument att låna. I synnerhet massinvandringen som ett sätt att knäcka medelklassen och förskjuta inkomstfördelningen kan vara en aha-upplevelse för en och annan. ”Sänka lönerna” och ”importera väljare” är bara två aspekter av det hela.
Om skribenten: Joakim Andersen
