Michael Speidels Ancient Germanic Warriors beskriver ett antal indo-europeiska ”krigarstilar” och ett rituellt, socialt och mytologiskt förhållande till kriget. De mest kända krigararketyperna idag är bärsärken och ulfhednar, björn- och vargkrigaren, men det fanns andra. Det rörde sig om en organisk helhet och stilar som levde kvar under årtusenden, inte minst bland germanerna. Ett intressant fenomen i sammanhanget är den italienska härskarätten Scaliger. Huset Della Scala härskade över Verona från 1262 till 1387 (både Scaligeri och föregångaren Ezzelino var för övrigt exempel på det embryo till den moderna staten som Burckhardt tog upp i Die Cultur der Renaissance in Italien).

Huset Scaliger utmärkte sig, förutom som krigare, mecenater och maktspelare, genom sin starka relation till krigshunden. Namn som Mastino, Cangrande och Cansignorio pekar tydligt i den riktningen, till detta kommer symboliken i både monument, mausoleum och rustningar. Den österrikiske germanisten och filologen Otto Höfler studerade detta fenomen i Cangrande von Verona und das Hundsymbol der Langobarden. Höflers slutsats var att en så stark koppling till hunden som helig symbol för ett hus ”uppstår inte ur blotta intet”. Ättens härkomst var höljt i dunkel, men det hade sannolikt att göra med de germanska langobarder som gett upphov till så många italienska familjer.

Idag är germanska stammar och krigare kopplade till vargen och björnen välkända, som ylfingar och bärsärkar. Men Höfler tog upp att hunden kunde ha en liknande ställning, som hundingar, kynocefaler, healf-hundingas och den nordnorske krigaren och bondeledaren Thorir Hund. Thorir Hund och hans närmaste var enligt Höfler krigshundar på samma sätt som bärsärkar i strid blev björnar. Han spårade här äldre kultiska och rituella traditioner, och jämförde Hund med demonkrigare (jämfört med Günther betonade Höfler den demoniska aspekten i den germanska traditionen). Men om Hund på 1000-talet omgavs av ett begränsat antal hundkrigare med övernaturliga krafter i strid så var langobarderna under folkvandringstiden en hel folkstam av hundkrigare. Deras mer kända namn betecknar dem som långskägg, men Höfler knöt deras andra namn, winnili, filologiskt till rasande hundar (en annan tolkning kopplar det till vargar). Han knöt dem även till hundingar och noterade att deras sagor tyder på att Oden mycket väl kan ha varit den langobardiska kungaättens förfader i hundgestalt. Att huset Della Scala härstammade från de langobarder som en gång härskat i regionen kan deras användande av det annars i Italien ovanliga namnet Alboin tyda på enligt Höfler. Liksom tecknen på en svärdskult.

Sammantaget är det spännande läsning (dessutom i fraktur). Höfler drog inga tvärsäkra slutsatser, han samlade intressanta indicier. Men under tiden delgav han fängslande information om våra förfäder, vad gäller sådant som esoteriska familjetraditioner och sagor. Många torde vara vana vid att förknippa Oden med två korpar och två vargar, men Höflers detektivarbete kring scaligeris härkomst och hemligheter visade även att det fanns traditioner där han hade en stark kultisk koppling till krigshundar. För vänner av mastiffer, mastinos, dogos och andra stora hundar kan detta vara värdefull kunskap, för andra är det historisk kuriosa.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.