H.G. Wells (1866-1946) var en av science fictiongenrens fäder. Bland hans verk finner vi klassiker som Doktor Moreaus ö, Tidsmaskinen och Världarnas krig. Wells var socialist, men flera originella teman dyker upp i hans framtidsvisioner. Tidsmaskinen för exempelvis tankarna till Nietzsches ”last men” och samtida politisk korrekthet samtidigt som en socialistisk kritik av cementerade klassklyftor är tydlig. Ett annat exempel på komplexiteten i Wells verk är The Sleeper Awakes.
Handlingen går i korthet ut på att en man vid namn Graham efter att ha plågats av sömnlöshet hamnar i ett tranceliknande tillstånd i 203 år. När Graham vaknar upp har hans förmögenhet vuxit så att han äger världen, men hans rikedom förvaltas av ett råd med egna intressen. ”The world is on your shoulders. They rule it in your name,” den socialistiska symboliken här är tydlig (även om vi i likhet med i Gramscis Machiavelliläsning egentligen har att göra med en kollektiv furste, eller ägare). Så även likheterna med den manageriella revolutionen, där ägande och kontroll av kapitalet separerats. Wells kombinerar här perspektiv från Marx, Rothbard och Burnham, ”money attracts money — and twelve brains are better than one. They played it cleverly. They worked politics with money, and kept on adding to the money by working currency and tariffs.”
Den värld som Graham äger skildras trovärdigt. Wells förutspår både ”Babbelmaskiner” och ”Njutningsstäder”, Eutanasi och institutionaliserat löneslaveri. Talsystemet har uppdaterats, ”we have eleven numerals now. We have single figures for both ten and eleven, two figures for a dozen, and a dozen dozen makes a gross, a great hundred, you know, a dozen gross a dozand, and a dozand dozand a myriad.” Stavningen har dessutom blivit fonetisk, med vackra exempel som Kiplings “Thi Man huwdbi Kin”. Vi kan notera att Wells socialism inte var oförenlig med en mer konservativt grundad skepsis till flera av den moderna världens tendenser. Urbaniseringen skildras som något negativt, den sexuella revolutionen som förlust av mänsklig värdighet och som kontrollmedel. Graham låter inte särskilt progressiv när han kommenterar den sexuella revolutionen med orden ”two hundred years of emancipation from the moral restraints of Puritanical religion, two hundred years of city life, had done their work in eliminating the strain of feminine beauty and vigour from the blue canvas myriads”. Underhållning och njutning beskrivs som metoder för att kontrollera befolkningen, bland annat ihop med nya hypnotiska tekniker (”in every street were hypnotists ready to print permanent memories upon the mind. If anyone desired to remember a name, a series of numbers, a song or a speech, it could be done by this method, and conversely memories could be effaced, habits removed, and desires eradicated — a sort of psychic surgery was, in fact, in general use. Indignities, humbling experiences, were thus forgotten, widows would obliterate their previous husbands, angry lovers release themselves from their slavery”).
Den värld Graham vaknar upp i är samtidigt en värld med brutala klassklyftor och explosiva politiska konflikter. För mycket ska inte sägas om detta, men hans uppvaknande hänger samman med en politisk händelsekedja som för in den andra huvudpersonen ”Ostrog the Boss” i handlingen. Där Graham representerar den viktorianska erans socialism står Ostrog istället för en betydligt mer brutal men välformulerad inställning till massorna. Här blir för övrigt Wells konservativa tendens uppenbar, konflikten mellan Graham och Ostrog blir ohanterlig på grund av att Ostrog använder svarta poliser mot vita arbetare. Detta kan Graham inte acceptera, ”you are not to bring armed negroes to London, whatever happens. In that matter I am quite decided.” Den politiska logiken att eliter använder främlingar som soldater mot det egna folket har beskrivits bland annat av Weber, hos Wells får det central symbolisk sprängkraft.
Sammantaget är det en intressant, om än inte alltför spännande, berättelse. Wells kombinerar i grunden ett antal myter. Det rör sig uppenbart om marxistiska teorier om tilltagande kapitalkoncentration och klassklyftor. Men även den äldre myten om den sovande kejsaren, de sovande riddarna, et cetera. I The Sleeper Awakes representerar ”den sovande” både 1800-talets radikala ideal och folket. Den symboliska distinktionen mellan ”sovande” och ”vaken” är för övrigt stark i vår tid (jämför vaken.se och önskan att folket ska vakna). Folkets ”sömn” orsakas i Wells dystopi inte minst av varianter på konsumtionssamhället. Men han för också in mer originella teman som de svarta poliserna och managersystemet.
Om skribenten: Joakim Andersen
