Under det tidiga 1900-talet framstod den europeiska fascismen som ett reellt alternativ till den liberala ordningen, och imponerade på allt från högermän som Churchill till vänstermän som Doriot och Flyg. Detta gällde även amerikaner, bland dem Ezra Pound. Huey Long med sin Share Our Wealth-kampanj och fader Coughlins National Union of Social Justice var inhemska amerikanska rörelser som för tankarna till den europeiska utvecklingen. Ett återkommande drag i denna amerikanska variant har förövrigt varit kritiken av bankväsendet. En av de ledande amerikanska uttolkarna av det som skedde i Europa var Lawrence Dennis (1893-1977). Även han var kritisk till en ekonomi byggd på skulder.
Dennis hade både europeiskt och afrikanskt påbrå, men kom under större delen av livet att dölja det senare. Han studerade vid Harvard, ledde militärpolis i Frankrike under Första världskriget, och tjänstgjorde i Nicaragua när USA kväste Sandinorevolten. Dennis fann detta ingrepp i det nicaraguanska folkets angelägenheter motbjudande, och sadlade om till en karriär i bankvärlden. Efter att han offentliggjort hur denna värld fungerade kom han istället att bli en framgångsrik skriftställare. Hans analys av den ekonomiska krisen under 1930-talet var att den liberala kapitalismen var dömd att gå under, och att alternativen var kommunism och fascism. Av dessa var fascismen det humanare, och det minst skadliga för samhället. De miljontals döda som kantat kommunismens historia, oavsett om det berott på medvetna folkmord eller bara ekonomisk inkompetens, kan här jämföras med Mussolinis Italien.
Dennis bok The Coming American Fascism från 1936 finns tillgänglig på internet här: Lawrence Dennis
Den modell Dennis beskrev som fascistisk byggde alltså på att 1800-talskapitalismen var dödsdömd. Han såg den medelklass som hotades av deklassering som en viktig revolutionär aktör, samtidigt som han till skillnad från kommunisterna hade hela folkets väl för ögonen. Klasskrigsmyten såg han som skadlig, myten om det klasslösa samhället som en illusion. Det kommer enligt Dennis och fascismen alltid finnas eliter, men deras existens kunde antingen erkännas eller döljas. Fascismen var här ärligare än både kommunismen och liberalismen. Först när man erkänner att det finns en elit kan man börja diskutera hur man vill att den ska vara och vad den ska göra.
Det fascistiska samhälle Dennis föreställde sig hade en stark stat, som planerade utvecklingen och ekonomin. Privat ägande och marknad fanns kvar, men styrdes vid behov av staten för att tillgodose samhällets intressen. Dennis var heller inte främmande för att större företag kontrollerades av staten. Han var meritokrat, och menade att en av statens uppgifter var att identifiera samhällets verkliga elit och ge dess medlemmar de positioner de passade för. Han såg familjen och mödraskapet som centrala, liksom han ville bygga utrikespolitiken på reella intressen snarare än universella värden.
I grunden finns det en demokratisk kärna i Dennis vision av ett samhälle som väljer bland olika värden, och på grundval av de värden man sätter högst sedan gör en plan för samhället att följa. Denna vision kan jämföras med det individualistiska samhället och dess avsaknad av gemensamma projekt. Man kan notera att Dennis definition av det amerikanska samhället inte byggde på rastillhörighet.
Det finns alltså starka kopplingar mellan Lawrence Dennis amerikanska fascism och europeisk antiliberal idétradition (han träffade också flera av sin tids ledande antiliberaler, från Charles Lindbergh till Mussolini). Hans kritik av en okontrollerad marknad är en sådan koppling, liksom hans ovilja att ersätta den med kommunism. Dennis hade också en ekonomisk teori som påminner en hel del om exempelvis Oswald Mosleys. Hans syn på staten som ett visst samhälles gemensamma projekt, och hans ovilja att erkänna de liberala institutionerna och lagarna som giltiga för alla folk och alla tider, är andra kopplingar.
Samtidigt är mycket av hans tankar bundna till den historiska situation som präglade honom, hans fascism var också en på många sätt modern ideologi. Detta gäller exempelvis betoningen av ekonomi och administration, och avsaknaden av intresse för kultur, andlighet och ekologi. Det är därför inte säkert att den nutida läsaren har utbyte av boken i sin helhet. I många kärnfulla stycken är Dennis däremot tämligen imponerande. Dagens inlägg återger därför ett antal av dem.
Excerpter
Incidentally, one of the important points of difference between fascism and communism is that fascism is singularly free of millenarianism… There is something vicious in the wish to impose on future generations our scheme of values. The fascist proposes only to give posterity a heritage of achievements and instruments of achievement, not a heritage of eternal truths and values to which it must slavishly be bound. The egotistical wish to define the values of future generations is common both to the liberal constitutionalists and the communist believers in the classless society of the future.
For fifteen-hundred years, Christianity said that money-lending was a sin… Anglo-Saxon liberalism was born in greed and conceived in usury. Since the rise of money-lending to respectability in the 16th century and later, the money-lenders have relied heavily on the law as their instrument of coercion and exploitation. There comes a time, however, when economic events and human revolt prove mightier than the money-lender’s law.
A debtless economy, free of fixed interest-charges and without legal enforcement of contracts which stipulate fixed money payments regardless of economic results, is the only formula of private ownership and management which can be made to work…
Little do they realize that the discomfiture of the middle classes can turn into a Roman holiday at which the big bankers will be supplying and not enjoying the fun. The big business leaders and bankers never would be missed, while the middle classes cannot be liquidated.
Human nature has not changed materially under liberal capitalism. The masses have not the intelligence or the humanity, nor the winners the magnanimity, which liberal assumptions have postulated. Economic power is used for oppression and mischief… it is of the greatest importance in this connection to emphasize that the economic winners get the laws they want through financial pressures and lobbies…
A strong authoritarian, executive state, commonly called fascist, has the merit not of eliminating monopolies or trading in the market, but of exercising, with adequate instrumentalities, an ample power over monopolies and the market to enforce a workable scheme of national interest.
The liberal scheme rests on the ideology of supposedly eternal and absolute truths… The fascist scheme of things is an expression of human will which creates its own truths and values to suit its changing purposes.
It is a beguiling myth of liberalism that people can be governed by laws and not by men. It is a charming illusion that we can provide a machinery of government which is free of the faults of human personality and which is the very embodiment of moral absolutes and social wisdom.
Vidare läsning
Justin Raimundo – The Subversion of Lawrence Dennis
Reaktion – Il Duce – Utan falsk blygsamhet
Lästips: Mauryk2
Om skribenten: Joakim Andersen
