Vår sol gör livet på jorden möjligt. Utom räckhåll för dess värmande strålar är universum vidsträckt, mörkt och iskallt. Trots alla mänsklighetens tekniska och vetenskapliga innovationer kan vi inte överleva utan solen, och det finns ingen bättre påminnelse om det faktumet än den extraordinära sommaren 1816.
År 1816 är känt som året utan sommar på grund av ett utbrott av stratovulkanen Tambora i Ostindien (dagens Indonesien). Vulkanutbrottet som varade från 5:e till 15:e april 1815 orsakade en vulkanisk vinter; en global nedkylning av planeten orsakad av enorma mängder vulkanisk aska som slungats upp i atmosfären vilket skymmer solens strålar.
Den brittiske poeten Lord Byron hade planerat att spendera sommaren vid Genèvesjön med ett gästsällskap (däribland Mary Shelley) men tvingades avbryta sina planer på grund av extrema väderfenomen som plötsliga och kraftfulla stormar. Istället roade de sig med att skriva spökhistorier under levande ljus. Mary Shelley inspirerades av dessa dramatiska omständigheter och började skriva på sin numera kända bok Frankenstein. Lord Byron inspirerades att skriva den apokalyptiska dikten ’Mörker’ (Darkness) under sommaren 1816:
I had a dream, which was not all a dream.
The bright sun was extinguish’d, and the stars
Did wander darkling in the eternal space,
Rayless, and pathless, and the icy earth
Swung blind and blackening in the moonless air;
Morn came and went—and came, and brought no day
Under det följande året efter utbrottet spred sig dammet och den vulkaniska gasen över jordklotet, dämpade solens ljus och fick temperaturen att sjunka i vissa regioner med flera grader. Det året kände Europa och Nordamerika av en av de kallaste somrarna någonsin och höga nivåer av vulkanisk aska i atmosfären producerade konstiga gula dis och spektakulära solnedgångar. De besynnerliga ljusskenen och väderfenomenen inspirerade inte bara författare; utan också konstnärer i allra högsta grad.
Konstens värld förändrades märkbart 1816. Målningar som tidigare hade porträtterat ljusa europeiska landskap byttes istället ut mot mörkare motiv. Gryningarna och solnedgångarna som var de viktigaste fokuspunkterna för målningarna blev rödare och mörkare. En känsla av evigt mörker visas även med solens ljus eller månens sken avbildat på himlen ovan. Otaliga konstnärer tittade till himlen för inspiration, och deras skildringar har blivit ögonblicksbilder och tidsdokument av historien i detta ”år utan sommar”, som visar att livet, även om det var hårt, fortsatte under en svår och mörk tid.
Månuppgång över havet – Caspar David Friedrich, 1821
Systrarna på terrassen vid hamnen – Caspar David Friedrich, 1820
Två män som betraktar månen – Caspar David Friedrich, 1819
Kvinna före solnedgången – Caspar David Friedrich, 1818
Två män vid havet – Caspar David Friedrich, 1817
Månuppgång på året – John Crome, 1816
Chichester Kanal -J.M.W. Turner, 1828
Strandparti i måneskinn – John Christian Dahl, 1820
Stenåldersröse – Carl Gustav Carus, 1819
Utsikt över Dresden vid solnedgång – Carl Gustav Carus, 1822
Med motståndskraft och hårt arbete kunde européer genomleva denna tid och återigen se värmen från sommaren återkomma ett år senare. Konsten skapad av Caspar David Friedrich, John Christian Dahl, Carl Gustav Carus, J.M.W. Turner, John Crome och många andra konstnärer visade hur människors liv oförtrutet fortsatte under dystra förhållanden. Genom deras landskapsmålningar framträder gemensamma teman, såsom jordbruk, religion och sjöfart som senare skulle få stor betydelse för människorna i dessa kalla tider i norra Europa.
En liknande händelse, där ett massivt väderförändrande vulkanutbrott har fått ett starkt inflytande på kulturen sägs ha varit den vulkaniska vintern året 536 efter kristus som påverkade Europa och speciellt Norden hårt. Det har teoretiserats om att legenden om Fimbulvintern, den mytiska vinter som under förkristen tid förväntades föregå Ragnarök, och som nämns i Poetiska Eddan kan ha sitt ursprung i detta utbrott (möjligtvis vulkanen Katla på Island). Oavsett hur exakt den legenden stämmer överens med verkligheten så är det tydligt att händelser som dessa gett tydliga avtryck i den europeiska historien, något som avspeglas i konsten och litteraturen.