I dagarna har den svenske konstnären Lars Vilks och chefredaktören för Nerikes Allehanda fått ett pris på sina huvuden för en bild av en ”Muhammedrondellhund” som publicerades i tidningen. Priset på Vilks huvud är 100,000 dollar, men stiger till 150,000 dollar om han ”slaktas som ett lamm” (alltså om han slaktas i enlighet med halal, och strupen skärs upp). Det finns några reflektioner som kan göras kring det inträffade.
För det första är det mycket tveksamt om man verkligen ska framställa religiösa figurer på ett sätt som för ner dem på ett rent sekulärt plan. Personligen känner jag alltid en viss olust när ”nationalister” finner nöje i att skända religiösa figurer, då det inte är en religion vi står mot utan en massinvandring. Denna vilja att skända allt som är heligt, att dra ner det i samma skit som allt annat, är också typisk för den moderna världen. Detta är värt att komma ihåg. Man kan respektera människors religioner utan att vilja ha främmande befolkningar i sitt hemland.
Men för det andra måste man inse att det finns en inneboende logik i den händelsekedja vi nu bevittnar, en händelsekedja som tog sin början med de danska Muhammedkarikatyrerna. Det finns idag en betydande muslimsk befolkning i Europa, och utan den vore det som nu sker otänkbart. Denna befolkning, eller dess mer militanta representanter, utsätter nämligen oss urinvånare för en ständig utpressning. Om vi förolämpar dem, så kommer hoten som ett brev på posten. Detta är fullt logiskt ur deras perspektiv, det vore märkligt om de betedde sig på något annat sätt. Har man möjlighet att hota människor som upplevs kränka en, så kommer man att göra det. Och när man märker att det fungerar så kommer man gradvis att ändra definitionen på vad som är en kränkning till att omfatta allt mer.
Men de europeiska folken är ännu inte så fullständigt i avsaknad av vilja till liv att de helt tyst finner sig i att underkasta sig dessa hot. Det innebär att konstnärer, tokstollar, politiker, och många andra med jämna mellanrum kommer att trotsa dem. Etablissemanget andades ut efter att de danska Muhammedbilderna tycktes ha ebbat ut, men vad de inte insåg var att det kommer att komma nya individer som vägrar acceptera dessa regler från en främmande befolkning. Och varje gång kommer de häftiga reaktionerna att komma, vilket i sin tur kommer att leda till en ökad etnisk polarisering av Europas befolkningar. Detta kan alltså ses ur två perspektiv. Dels som en fråga om det heliga kontra liberal yttrandefrihet, dels som en fråga om vilken etnisk och religiös grupp som härskar i Europa.
Man kan tycka vad man vill om detta, man kan likt vår nuvarande regering fegt kommentera hoten mot svenska medborgare med att ”Det här är en fråga för polisen och inte en politisk fråga. Vi avböjer att kommentera ärendet” och hoppas att det går över. Men det finns en inneboende logik i det som sker, och det kommer därför att upprepas tills en sida vunnit en avgörande seger. Denna inneboende logik kunde vem som helst ha förutsett den dag det började flytta in stora mängder muslimer till Europa. Men politiker och media valde att tysta de Kassandraröster som berättade vad som komma skulle, och därför sitter de nu med växande kriser och problem på halsen.
Om skribenten: Joakim Andersen
