Namn har betydelse. Namnet bär på mening och berättar om svunna släktled och framtida förhoppningar. Ger du dina barn nonfigurativa namn utan koppling till historia eller kön så antyder du att din lojalitet ligger hos det globalistiska projektet och dess herrar. Ger du dem istället svenska namn antyder du att din lojalitet ligger hos svenskarna, oavsett om det sedan är sant eller inte. Om detta har den fransk-berbisk-judiske reaktionären Eric Zemmour skrivit, namnet signalerar lojalitet. Namntrender är därför intressanta att följa, bortom vad de säger om demografin. Wulf Sörensen skrev i Förfädernas stämmor att ”ett öde är knutet till förändringen av dessa namn”, han menade att det inte var någon slump att de tyskar som utkämpade Första världskriget bar namn som Dieter, Asmus och Erwin.
En positiv tendens i vår tid är att äldre gudanamn som Tor, Freja och Loke kommer tillbaka. Meningarna går isär om rena gudanamn egentligen ska användas men ett öde är som Sörensen sade knutet till tendensen. För ett par år sedan utlovades i en artikel om namnseder att vi ”inom kort” skulle popularisera ett antal fornnordiska namn. Reflekterar man över vad vanliga svenska namn egentligen betyder kommer man dessutom börja se vänner och bekanta med nya ögon. Man finner sig då omgiven av krigare, vargar och hjälpare, gudarna lever vidare i våra vanliga namn. Vi kanske lever upp till dem mer eller mindre väl, men de finns där som en påminnelse.
Namnen förmedlar förfädernas världsbild. Centralt var där det ädla, många namn utgår från det idealet. Adela och Edla ”den ädla”, Adils, ädelt spjut”, Adolf, ”ädel varg”, Alfons, ”den ädle och ivrige” och Algot, ”den ädle goten” är bara några exempel. Många namn påminner om betydelsen av att kunna försvara sig, kämpar och krigare är vanliga i namnen. Liksom vapen, och då ofta spjutet, Odens vapen. Här finner vi Agnar, ”skarp kämpe”, Alfhild, ”alfernas stridsmö”, Alvar, ”alfkrigare”, Ansgar, ”gudaspjut”, Egon, ”svärdvän”, Engelbrekt, ”lysande spjut”, Germund, ”spjutbeskyddare”, Gunlög, ”vigd till strid”, Hadar, ”kämpe”, Hedvig, ”stridsmö”, Herdis, ”härgudinna”, Terje, ”Tors spjut” och Vidar, ”krigaren från skogen”. Som synes är många kvinnonamn lika stridbara och kopplade till gudarna som mansnamnen, favoriter är Hjördis, ”svärdsgudinna” och Ragnhild, sammansatt av ord för gudamakter och strid.
Ett antal djur går också igen i många namn. Här finner vi örnen, i namn som Ambjörn, ”örnbjörn”, Arnold, ”örnhärskare”, Erna, ”örnbarn” och Arvid, ”skogsörn”. Eberhard är det starka vildsvinet. Björnen gör sig påmind i namn som Björn, Bernhard, ”björnstark”, Yrsa, ”björnhona” och Esbjörn, ”gudabjörn”. Men i en klass för sig spelar vargen, många indo-européers totemdjur. Här finner vi mängder av namn, från Ylva och Ulf till Brynolf, ”brynjevarg”, Fridolf, ”fredsvarg”, Ingolf, ”Ings varg” och Rudolf, ”berömd varg”. Leopold är det modiga lejonet, ett något yngre namn.
Gudarna är ständigt närvarande i namnen. Alfred är rådd av gudarna eller alfernas rådgivare. Astrid och Estrid är älskade av gudarna. Donald är han som råder över åskan. Fylgia och Disa är bildade av ord för gudinnor. Sjunne är den sjunde, ett lyckobringande tal. Många namn är bildade med förled som Tor- och Ing-, andra med Sig-, seger. Torun är exempelvis Tors älskling, Torborg under Tors beskydd. Sigmund är ett namn sammansatt av orden för seger och beskyddare, Signild för seger och strid, Sigrun för seger och hemlighet. Många namn anknyter till suveränitet och härskarskap. Alrik, ”allhärskare”, Didrik, ”folkhärskare”, Folke, sannolikt ”hövding” och Jorunn är exempel på det. En del namn är knutna mer till hem och härd, som Birger och Börje, ”hjälpare”, Eira, ”den lindrande”, Georg, Göran och Örjan, ”jordbrukare”, Heimer, ”värnare av hemmet” och Karl, ”fri man”. Återknyter vi till Dumezil och den indo-europeiska världsbildens tre funktioner finns alltså alla tre representerade här, men den första och andra med större tyngd än i vår samtid. Gudar, härskare och krigare var mer närvarande i våra förfäders liv och världsbild än byråkrater, konsumenter och marknadskrafter.
Sammantaget erbjuder namnen oss en inblick i den nordiska världsbilden, vilka egenskaper som var viktiga för våra förfäder. De kan inspirera till namn för nya generationer, samtidigt som de är spännande och intressanta i sig. Tjelvar är exempelvis betvingaren, Ottar skräckinjagande och Matilda modig i strid.
Om skribenten: Joakim Andersen
