Följande inlägg tillkom med anledning av Manarkons artikel om den kristet negativa inställningen till sexarbete/prostitution, och bygger på indologen Alain Danielous bok Virtue, Success, Pleasure, Liberation: The Four Aims of Life in the Tradition of Ancient India. Indien och Europa delar ett indo-europeiskt arv, även om våra traditioner inte är identiska. Det rör sig om två olika högkulturer, och det som är rätt för Indien (till exempel ärftlig kasttillhörighet) är inte nödvändigtvis rätt för det faustiska Europa. Det är en traditionalistisk grundinsikt att världen består av flera mindre världar, flera lokala kulturer, och de har olika sanningar som är anpassade för just deras folk. När en liten ”värld” underkuvar andra ”världar” är det därför av ondo (särskilt fallet med islams och kristendomens brutala expansion). Men det kan ändå vara intressant att se vilken inställning våra indo-europeiska kusiner i öster haft till fenomenet prostitution.
Fyra livsmål
Enligt den indiska traditionen finns det fyra livsmål, och livet är inte fullständigt innan man uppnått alla fyra. Dessa fyra purusharthas är dygd, framgång, tillfredsställelse och befrielse.
Dygd innebär att man skall bli den man är, förverkliga sig själv på moralens område (alltså mod, heder, ärlighet, tolerans, givmidlhet et cetera).
Framgång innebär att man skall skaffa sig pengar, makt, materiella ting, och familj.
Tillfredsställelse innebär att man ska njuta av det goda i livet, både vin, kvinnor och sång.
Befrielse är det sista livsmålet, och innebär att man ska uppnå upplysning och befrias från den här existensen.
Dessa livsmål hänger ihop för indierna. Det är svårt att vara dygdig om man står helt utan pengar, och det är knepigt att uppnå befrielse om man inte har mat. Samtidigt skall det råda en balans mellan dem, så att ingen av dem får utvecklas till en besatthet. En besatt människa mår sällan bra. Detta är raka motsatsen till de mer extrema formerna av kristendomen, där man helt sonika tar avstånd från den här världen. För indiern kan man först utveckla ett intresse för det övervärldsliga när man provat det rent världsliga och insett att man inte kan få ut mer av det.
I enlighet med den indiska antiegalitarianismen inser man även att olika människor har olika natur, och det som är dygdigt för en brahman är exempelvis inte nödvändigtvis dygdigt för en sudra.
Tillfredsställelse/kama
För att kunna uppnå befrielse måste man leva. Och när man lever har man en kropp. Och kroppen i sin tur har som drivkraft diverse begär. Detta innebär att man måste hålla sin kropp nöjd och stark för att kunna uppnå annat. Man måste äta för att få energi. Kroppen är ett viktigt redskap och ska behandlas som en fin rashäst, enligt Danielou.
Sexuell tillfredsställelse har ett särskilt förhållande till det fjärde livsmålet, eftersom det är en föraning om att det finns mer än det rent världsliga. För många människor är sexuell tillfredsställelse det närmaste de kommer det guddomliga.
Detta är en viktig del av den indiska synen på prostitution. Eftersom tillfredsställelse är ett av de fyra livsmålen, ser man det som direkt orättvist om det ska finnas människor som aldrig får uppleva det bara för att de är fula, fattiga, änklingar eller vad det nu vara månde. Och det är även därför man menar att de kvinnor som inte är födda till att bli en hustru, istället kan uppnå sina livsmål som professionella älskarinnor och studenter av de erotiska konster som finns i Indien. Även detta är naturligtvis en följd av en antiegalitär inställning, insikten att det monogama parförhållandet är rätt för de flesta men inte för alla. Och att även denna lilla grupp ska inordnas i samhällskroppen, med egna ”gillen”, konster, gruppsolidaritet, och så vidare. Det är ju inte så länge sedan vi hade en liknande situation i Europa, där kurtisaner hölls i hög aktning, och där både tiggare, tjuvar och prostituerade hade egna gillen.
Julius Evola kommer nära den indiska inställningen i sina tankar kring behovet av en Orden i Europa. En sådan skulle vara helt manlig, och dessa män skulle sannolikt inte ha tid att bilda familjer. Istället menade Evola att det skulle finnas kvinnor anslutna till orden som bidrog med den fysiska biten när så behövdes. Det kan tyckas osmakligt, men utifrån en antiegalitär ståndpunkt är det inte helt vansinnigt.
Att mycket av dagens prostitution är kapitalistisk slavhandel är en annan fråga, men man måste kunna skilja på fenomenet som sådant och dess avarter. Att förbjuda prostitution bara för att det finns skrupellösa hallickar är ungefär lika intelligent som att förbjuda nationalism och socialism bara för att det funnits brutala nationalistiska och socialistiska regimer.
Om skribenten: Joakim Andersen
