Bandet Rammstein är en av Tysklands största musikexporter, med hits som Sonne, Mutter och Du hast i bagaget. Under åren har bandet gjort sig känt för en distinkt musikalisk stil, ofta kallad Neue Deutsche Härte, liveframträdanden med inslag som pyroteknik, och en förmåga att provocera. Rammstein har i texter och videor ofta fokuserat på det tabubelagda, i synnerhet sex, våld och relationer men ibland också politikens aspekter av estetik och känslor. Politik i gängse mening är däremot mindre intressant för Rammstein, gitarristen Paul Landers har i en intervju sagt att ”Wir sehen die Welt anders als in links und rechts aufgeteilt”, ”vi ser världen på annat sätt än som uppdelad i höger och vänster”. Rammstein har trots, eller på grund av, det ofta anklagats för att vara högerextremister, men Landers har i en intervju sagt att de snarare står för en patriotism från vänster, i den mån de alltså är politiska överhuvudtaget. I likhet med Mishima, McCarthy och Lilou & John tar de upp det grundläggande och det mörka i den mänskliga erfarenheten utan att lägga värderingar i det. Under åren har texter och videor utforskat både sadomasochism och militarism, Leni Riefenstahls estetik och homosexualitet. Ett återkommande tema är dysfunktionella relationer mellan man och kvinna eller mellan människor överhuvudtaget. Om den moderna världen präglas av allas krig mot alla, kyla och maktrelationer bakom ytan av välvilja och ”lika värde”, och könsrelationer som brutit samman utför Rammstein ofta studier av samtida teman, utan att skygga undan eller moralisera. Den värld Rammstein målar upp är i grunden illiberal. Den drivs inte av förnuft, nytta eller ideal, utan av betydligt mer djuriska krafter. På så vis för den tankarna till de Sade, Nietzsche, Freud och Paglia.
Samtidigt är Rammstein starkt förankrade i romantisk och europeisk konst- och kulturtradition, med referenser till Schiller, Goethe, Riefenstahl och Brecht. Stil och estetik hör ofta hemma i Alt- och Mitteleuropa, bandets återkommande Gesamtskunstwerk för tankarna till Wagner. Ett bra exempel på det är Sonne, med tidlös text, musik som växlar mellan kraft och längtan, och en video där saga och senmodernitet blandas. En antiamerikansk tendens har återkommit under åren, med låten Amerika som det tydligaste exemplet. Texten andas där satir, ”We’re all living in Amerika, Amerika ist wunderbar, We’re all living in Amerika, Amerika, Amerika.” I intervjuer har bandets medlemmar också uttryckt liknande tankar. I jämförelse med den dominerande populärkulturens banalitet är Rammstein kort sagt ett många gånger intelligent och intressant undantag.
Deutschland
Nästan 10 år har gått sedan Rammsteins senaste album, men nu är det snart dags igen. Två videor har släppts från den kommande skivan. I Radio utforskar bandet den östtyska erfarenheten av censur och västradio. Men det är låten Deutschland som väckt uppmärksamhet, något som inte förvånar givet det officiella Tysklands neurotiska förhållande till sin historia, kultur och identitet. Flera tolkningar har gjorts av vad Rammstein ”egentligen” menar med texten och videon, men givet att detta inte är ett politiskt band i gängse mening skjuter sådana tolkningar bredvid målet. Man kan också i förbigående notera att tolkningar av text och bilder egentligen är irrelevanta. Deutschlands bestående effekt kommer vara att orden likt en teutonisk besvärjelse hamras in i delar av det kollektiva omedvetna, vilket mot bakgrund av den neuros Europas hjärta befinner sig i är positivt. Men tolkningar låter sig ändå göras.
Musikaliskt är det en av Rammsteins mer episka och suggestiva låtar, med föreningen av skönhet i melodier och en bakgrund av malande, bitvis ursinnig kraft med en närmast orgiastisk urladdning mot slutet. Detta spel mellan ursinne och skönhet, mellan malande monotoni och urladdningar, är på samma gång mycket germanskt och mycket modernt. Deutschland är i mina öron en av Rammsteins bästa låtar rent musikaliskt. Texten är som vanligt mångbottnad och bjuder in till olika tolkningar, precis som verkligheten. Tyskland besjungs som ”du”. Vi får veta att hon har kall andedräkt men ett hjärta i flammor, en bra summering av den tyska karaktären och dess inslag av nykter filosofi och romantiskt hjärta. ”Man kan älska dig, men kommer hata dig”, är en bra beskrivning av Tyskland och hennes moderna historia. I en ordlek beskrivs Tyskland också med orden ”Überheblich, überlegen, Übernehmen, übergeben, Überraschen, überfallen, übermächtig, überflüssig, Übermenschen, überdrüssig” och ”über allen”. Tyskland är ”Du, Ich, Wir, Ihr”. Texten avslutas med att ”min kärlek kan jag inte ge dig”, något som mot bakgrund av den resterande texten framstår som både tragiskt och omöjligt.
Men det är videon som väckt kontrovers och funderingar på allvar. Videon är ett Gesamtskunstwerk, regisserat av Erik Remberg, mer känd som Specter Berlin. Remberg var med och grundade skivbolaget Aggro Berlin och har tidigare regisserat videor för hiphopartister som Fler, Sido och B-Tight. Flera av dessa flirtade till medias förtvivlan för något decennium sedan med patriotism och politiskt inkorrekta teman, tydligast hos Fler med Neue Deutsche Welle och B-Tight med Der Neger. Remberg gör en gedigen insats med videon till Deutschland. Den förmedlar samma episka kvalitet som musik och text, och samma ambivalens. Vi följer här Tyskland, personifierat av Germania, genom historien. Filmregissören och kulturfilosofen Hans-Jürgen Syberberg har sagt att tyskarna måste hantera hela sin historia konstnärligt för att kunna gå vidare, och det är en sådan totalitet Rembergs video försöker förmedla. Vi möter i sällskap med en grupp romerska legionärer Germania i de tyska urskogarna, där hon omgiven av vargar är i färd med att skära huvudet av en romersk soldat. Detta huvud följer sedan med genom videon, det kan om man så önskar tolkas som hur Germania burit med sig romerskt, grekiskt och bibliskt arv och vad detta lett till. Germania spelas av den färgade skådespelerskan Ruby Commey, något som väckt förväntade reaktioner. Det kan tolkas som en lekfull kommentar till trenden att svarta idag spelar allt från vikingar till romare, det kan också ses som ett användande av samtidens mytologi för att ge Germania en aspekt av något vilt och vitalt. Eller kanske för att skapa en nödvändig, brechtsk Verfremdungseffekt.
Videon följer Germania genom historiska episoder. Vi möter henne som urgerman och som medeltida riddare i full rustning. Giriga munkar äter upp henne i en makaber scen som för tankarna till Makode Lindes installation Painful Cake, hon bevittnar brutala slagsmål med knogjärn och är med under inflationens 1920-tal. Iklädd SS-uniform med Totenkopf är hon med under andra världskriget, i koncentrationslägren, hon tas gisslan av Röda arméfraktionen och är med i DDR och under vänsterns kravaller. Totalitet är ett begrepp som hör den tyska filosofin till, och alla dessa episoder är på gott och ont en del av den tyska historiens helhet. Videon för också tankarna till den tragiska världsåskådningen. Genomgående i den är annars våld, krig, eld och uniformer, om detta är något specifikt tyskt eller snarare något specifikt för Rammsteins upplevelse av världen lämnas öppet. Oavsett vilket är videon på samma gång makaber och vacker. Den börjar suggestivt och efter våldsorgiastiska utbrott slutar den med en vacker pianoversion av Sonne. Germania kan tyckas gammal men det är inte omöjligt att hier kommt die Sonne.
Rembergs video använder sig effektivt av germanska symboler, bland annat vargen, hjorten, ugglan, likbålet, skogen, ängeln och örnen. Vissa scener är slående. Samtidigt finns det en rymdsymbolik som närmast för tankarna till Serrano och Vikernes. Intressant är också spelet mellan manligt och kvinnligt i videon. Germania, Ruby Commey, är ständigt i centrum men hon är också i princip den enda kvinnan. Bandmedlemmarna försvarar, följer och underhåller henne likt söner eller älskare, ständigt aktiva. Här finns ett starkt inslag av det Evola kallade afroditism. Överhuvudtaget ligger fokus i videon på det köttsliga, på sex och våld. Mot bakgrund av detta anar man den skönhet och det djup som skapats, utan att de står i centrum. Men det ligger i linje med den världsbild Rammstein skickligt utforskar, och med Deutschland har den bidragit till ett av bandets mest intressanta och kraftfulla verk hittills. Intressant och kraftfullt både i sin egen rätt som konstverk och som försök till det Syberberg efterfrågat.
Om skribenten: Joakim Andersen
