För en tid sedan diskuterades websidan beautifulpeople.net av en grupp germanicister. En grupp såg det som en positiv företeelse, eftersom det är eugeniskt och eftersom det är anti-marxistiskt/anti-egalitärt att människor exkluderas på grundval av sitt yttre. Det finns en viss sanning i det, men utifrån ett anti-modernt perspektiv är beautifulpeople främst något negativt. Dess svenska motsvarighet, snyggast.se, är också ett ytterst tveksamt fenomen, och dagens inlägg kommer att förklara varför.
Det moderna samhället är bara på ett ytligt plan ett samhälle som nedtonar utseendets betydelse. Visserligen är det så att barnen i skolan och i pedagogiska barnprogram får veta att alla duger och att alla är fina oavsett hur de ser ut, men detta är ett budskap som inskränker sig till klassrummet och de korta snuttar av pedagogisk barntv som ännu visas. Det står emot ett massivt budskap från populär-tv, reklam, musikvideor och porr, där det yttre är det viktiga (jag använder medvetet begreppen yttre, snygg och sexig, istället för skönhet, för att beskriva vad det är den moderna världen eftersträvar).
Särskilt hårt drabbade är unga europeiska flickor. De matas ständigt med budskapet att det enda som räknas är deras yttre. Antingen är de ”sexiga” nog att attrahera Ahmed, Andreas eller Amir, eller så är de fullständigt värdelösa och ointressanta. Metoderna för att attrahera Ahmed och Andreas är flera. Man kan svälta sig själv, man kan klä sig som en 14-årig prostituerad, och man kan visa brösten på webcamen. Jag instämmer alltså delvis med feministerna i beskrivningen av situationen, våra unga flickor har reducerats av det moderna samhället till att vara estetiska och sexuella objekt (medan deras personligheter är ointressanta för omvärlden, men där har feministerna visserligen en betydande del av skulden). Beautifulpeople och snyggast är främst uttryck för, och delar av, denna utveckling och denna samtidsanda, och alltså inte ett uttryck för den indo-europeiska uppskattningen av det vackra. Våra indo-europeiska förfäder bedömde en persons värde efter andra mått än om de var ”snygga”, de använde treenigheten skönhet, sanning och dygd (det goda).
En indo-europe kan ana det guddomliga i det som är vackert, och vårt skönhetsbegrepp strävar därför uppåt. Våra samtida däremot är däremot bara kapabla att se något som ”snyggt” om det kan ge dem erektion, om det kan få dem att tänka på sex. Deras snygghetsbegrepp strävar neråt, och skapar horder av överåriga pedofiler klistrade framför sina datorer.
Detta innebär inte i sig att sex är fel, men det innebär att ett samhälle och en individ som blir för fixerad vid det sexuella är degenererad. Antikens värld delade in människorna efter huvud (intellektuella), hjärta (spirituella och heroiska) och underliv (sexuella och glupska). Vårt nuvarande samhälle är ett typiskt samhälle som befinner sig under bältet, där magen och könet styr. Den naturliga utvecklingen i ett sådant samhälle leder för övrigt till gynecokrati, matriarkat.
Beautifulpeople och snyggast är därför uttryck för en anti-arisk tidsålder, oavsett hur ojämlika de samtidigt råkar vara. Ett samhälle vars ojämlikhet bygger på människors yttre, eller på deras plånböcker, är för övrigt inget att hurra för. Ojämlikhet skall bygga på andra faktorer för att kunna rättfärdigas.
Om skribenten: Joakim Andersen
