Vad som gäller är att samlas bakom ett ja till det goda samhället och enas bakom parollen ”bröd, arbete och värdighet”. Det kan både marxister, progressiva gröna, frisinnade, seriösa konservativa och goda kristna samlade i en konfederation. Man behöver inget principprogram för att till en början komma vidare. Det visar die Linkes utveckling i Tyskland. Dagens motsättningar och humanistiska människosyn går nämligen inte mellan partierna utan som en romb genom dem. Partiväsendet är obsolet. Det hade sin giltighet för hundra år sedan men har nu mist sin aktualitet. Det finns en höger i alla partier och en vänster i alla partier. Vänstermänskorna i de olika partierna får snabbt kontakt med varandra när de träffas. Man bör därför arbeta för att spräcka partierna, så att det levande i dem får kontakt. Naturen har inget subjekt, och förbundet är rödgrönt. Kristna, frisinnade och värdekonservativa kan bilda ett borgerligt framstegsvänligt parti, och före detta medlemmar i det socialdemokratiska partiet kan antingen gå in i det borgerliga partiet eller om de är marxister i det marxistiska partiet. Det behövs nämligen ett rent sådant, eftersom det finns principiella skillnader mellan marxister och övriga, vilka dock ej framkommer på det dagspolitiska planet. Exempelvis kan kristna och marxister inte finnas i samma parti, eftersom materialisten säger att mänskan skapade gud, medan detta för en kristen är en förfärlig tanke. Dock kan de arbeta sida vid sida i dagspolitiken. Det parti i Europa som närmast bör vara vår förebild är die Linke i Tyskland. Det påminner om DFFF som det förbundet var tänkt när det skapades.
Förändringen åtföljs av någon form av folkmakt, men ”realsocialismen” behöver vi ej återuppleva, därför att omvälvningarna äger rum i ett högt utvecklat samhälle. Vad vi måste diskutera är vilka former folkmakten bör ta sig och hur vi skall leva i det automatiserade samhället, samtidigt som vi inte kan konsumera som tidigare.
Att de härskande inte frivilligt avstår från pengarna och makten är självklart för varje historiskt bevandrad person. Frågan är hur vi skall kunna befria borgerskapet från ägandets börda. Affluensan grasserar redan högst upp.
Strategin och vägen till socialismen kan bara ungdomen utveckla men i samarbete med vuxna som inte har glömt sin ungdoms ideal. De senare är fler än vad många tror och framför allt vill tro. Kampen för socialismen bör ledas av de unga, eftersom de lättare ser det nya i samhället än de gamla, vilka sitter mer eller mindre fast i fyrtio år gamla föreställningar.
Ulf Modin har bland annat skrivit DDR-boken och I pöbelns tid.
Om skribenten: Gästskribent
