Svensk offentlighet lider brist på begrepp och perspektiv. ”Rasism” är exempelvis ett moralistiskt begrepp som förklarar ytterst lite, ”etniska relationer” förklarar betydligt mer. Ett användbart begrepp är Curleyeffekten, döpt efter en irländsk-amerikansk politiker i Boston under första halvan av 1900-talet. James Michael Curley (1874-1958) var en framgångsrik demokratisk politiker, under en era då en äldre protestantisk, anglo-saxisk elit (”brahminerna”) kämpade med irländska grupper om makten över Boston. Under Curley flyttade de senare fram sina positioner. Curley var känd både som de fattigas vän och som en korrupt populist, beroende på vem man tillfrågade.

Curleyeffekten

Den effekt som Curley lånat sitt namn till har att göra med kopplingen mellan ekonomi och politik. Den utgår från att det ibland kan vara rationellt för politiker att förändra befolkningens sammansättning, så att deras väljare ökar i antal och motständarna flyttar. Detta behöver inte nödvändigtvis vara långsiktigt positivt för väljarna själva, det kan innebära att de blir fattigare när resursstarka entreprenörer flyttar. Curley utformade sin politik vad gäller allt från anställningar till skatter på ett sådant sätt att det gynnade irländare och missgynnade anglo-saxare. Hans retorik var öppet anti-engelsk, bland annat beskrev han anglo-saxare som ”a strange and stupid race”. Resultatet blev att många anglo-saxare lämnade Boston, och att Curleys tid vid makten blev ovanligt lång. I studien The Curley Effect: The Economics of Shaping the Electorate beskriver författarna Edward Glaeser och Andrei Shleifer effekten som negativ för irländarna på längre sikt, Boston klarade sig inte lika bra ekonomiskt som många andra städer. För Curley själv var det hela emellertid rationellt, man kan också invända att människan inte lever av bröd allena utan även behöver thumos och erkännande. Den stolthet Curleys väljare kan ha känt som herrar på täppan i staden kanske mer än väl motsvarade eventuella ekonomiska kostnader. Liewer düd aß Slaawe som det heter på frisiska, hellre död än slav.

Glaeser och Shleifer jämför i sin studie även Curley med andra politiker. De finner att Coleman Young, Detroits starke man, förde en liknande politik riktad mot vita. Det innebar att de lämnade staden och att hans svarta väljare blev en stabil majoritet. Det innebar också att Detroit blivit en fattig och korrupt stad. Glaeser och Shleifer tar också upp Mugabe i Zimbabwe som ett exempel på Curleyeffekten. De noterar att ibland kan det vara slumpen som avgör vilka städer som drabbas av den. Om den potentiella ”Curley” i en viss stad är för gammal för att tjäna på en långsiktig strategi av etnisk rensning kan staden exempelvis undgå Detroits öde.

Sammantaget är det i varje fall ett intressant perspektiv, som kan användas även för att förstå politik i Sverige. Det antyder också att det i många mångetniska stater inte finns någon folkvilja. Det finns flera folk, och det största av dem gör sin vilja till lag även för de andra folken. Vilket inte sällan innebär att de andra folken lämnar landet.

Vi läser Glaesers och Shleifers studie här:
The Curley Effect: The Economics of Shaping the Electorate

Relaterat
Dissident Right – Immigration, Elections, and the Curley Effect: Why the Left wants Open Borders

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.