Man kan ibland tycka att vi attackeras av vänstern konstant. Kanske till och med förföljs. Men det stämmer bara till viss del. Samtidigt som de ibland verkar göra allt för att förgöra oss så har de faktiskt på många sätt lämnat spelfältet öppet.

Det är få personer som varit mer hatade i Sverige än nationalister de senaste 30 åren. De har förföljts, registrerats och attackerats verbalt och fysiskt. Visst har vänstern hatat till exempel libertarianer, men de har inte attackerats på samma sätt som nationalister. Kanske för att libertarianerna inte upplevs som ett hot på samma sätt? De har historiskt inte varit så bra på att skapa massrörelser.

Men samtidigt som vänstern på gatan och från ledarsidor attackerat nationalisterna så har de konsekvent undvikit all debatt och all diskussion med dem. Det har på sin höjd rört sig om att någon nationalist eller högerman fått sitta på de anklagades bänk i något debattprogram. Om media upptäcker att personen i fråga är intelligent och vältalig så kommer dock inte några nya framträdanden på fråga. När Sverigedemokraterna började växa sig stora kom det första, och hittills nästan enda, undantaget från denna regel. Antagligen främst för att media och intelligentsian inte hade något val.

När sedan någon form av genuin nationalist fick komma till tals, i form av Vávra Suk, blev reaktionen totalt hysterisk (och mycket underhållande). Det hölls debatter om debatten. Ska verkligen sådana som Vávra Suk få yttra sig? Svaret verkar ha blivit nej.

Saken är dock den att det är väldigt lätt att vinna en debatt om motståndaren inte dyker upp. Nationalismen har fått tolkningsföreträde när det gäller saker som till exempel invandringskritik och forskningen om genetiska skillnader mellan människor. Ingen utmanare verkar finnas. Det är fritt fram att sprida idéerna till de som är intresserade, vilka blir fler och fler för varje dag. Att bli fysiskt attackerad eller kallad för rasist är inget som hindrar någon som tar dessa idéer på allvar och förr eller senare tappar dessa attacker sin kraft i alla fall. Luften verkar ha gått ur den så kallade antifascistiska rörelsen och färre människor än någonsin bryr sig om att bli kallade för rasister.

Jag tror naturligtvis att vi skulle vunnit i alla fall. Våra idéer är ju sanna. Vänsterns karta stämmer inte med verkligheten men det gör vår och verkligheten har en tendens att vinna till slut. Människan har en natur som hon inte kommer ifrån, etnicitet är en essentiell del av en människas identitet, religion och andlighet är en oumbärlig del av en livskraftig civilisation, det finns genetiska skillnader mellan människor, män och kvinnor är olika till sin natur och de senaste årtiondenas invandring har inte varit bra för Europa. Vi vann diskussionen om dessa frågor, ni vet bara inte om det än.

Så jag vill helt enkelt med detta tacka vänstern. Men ärligt talat, ni kunde väl ha försökt göra lite motstånd i alla fall?

Om skribenten: Robert Rönngren