I dagens SvD tar Inger Atterstam upp ett par studier som tycks antyda att barnaga kan försämra barns intelligens. Studierna visar bland annat att det finns ett samband mellan förekomsten av barnmisshandel i ett land, och den genomsnittliga IQ-nivån. Detta misstänks bero på att upprepat våld i familjen leder till kronisk stress hos barnen. Det kan också leda till posttraumatisk stress.
Att den mänskliga intelligensen påverkas av miljöfaktorer som undernäring och utbildning är väl känt, och det är inte otroligt att även grövre former av aga kan spela en negativ roll. Samtidigt frågar man sig som läsare av Atterstams artikel varför hon inte ställer en relevant följdfråga, som påminner om den klassiska frågan om vem som kom först, hönan eller ägget. Är det barnmisshandel som leder till lägre intelligenskvot, eller kan det vara så att låg-begåvade föräldrar generellt också är våldsammare? Kan det rentav vara så att det finns en tredje faktor som påverkar både intelligenskvoten och nivån av aga?
Skärskådar man den internationella IQ-statistiken blir denna fråga än mer relevant. Atterstam skriver att motståndet mot att lagstifta mot aga fortfarande är hårt i anglosaxiska länder som USA, Kanada, Storbritannien och Nya Zeeland. Hon skriver också att i ”undersökningen ligger Nederländerna, Belgien och Sverige i topp med mindre våld och högre intelligenskvot. I botten återfinns länder som Sydafrika och Tanzania.” Den befintliga statistiken visar dock att i Sverige är IQ 101, i Nya Zeeland och Storbritannien 100, och i USA 98. Skillnaderna mellan dessa länder är marginella. Tanzania och Sydafrika uppnår däremot endast 72. Vad gäller barnuppfostran i Östasien är det oklart hur fysisk den är, befolkningarna i Hong Kong, Japan och Sydkorea ligger i varje fall i topp med siffror runt 105-106 (tabell återfinns här: IQ and the Wealth of Nations).
Detta för oss in på ett område som definitivt är politiskt inkorrekt, nämligen skillnader i IQ mellan folkgrupper. Detta är i sig ett känsligt område, det kan lätt bli en form av ohedervärda trakasserier att utnyttja statistiken för att nedvärdera vissa folkgrupper. Man bör också påminna sig om att det alltid finns individuella variationer, och att människovärdet inte kan kopplas till intelligensen. Detta innebär dock inte att forskning på detta område bör förbjudas, då eventuella skillnader mellan länder och grupper har högst reella följder som kan vara viktiga att känna till. Exempelvis kan det ha betydelse för ekonomisk politik.
Forskningen på området antyder att det finns sådana skillnader, och att de har ett samband med klimat och geografi. Folkgrupper från de nordliga, kallare, delarna av världen tenderar att ha högre IQ, medan tropiska folkgrupper har lägre siffror. Övergången är dessutom flytande, och professor Richard Lynn har noterat att östasiater ligger runt 105, européer runt 99, inuiter/eskimåer runt 91, sydostasiater och infödda amerikaner runt 87, stillahavsfolk runt 85, mellanösternfolk runt 84, sub-sahariska afrikaner runt 67, och infödda australier runt 62. Intressant är här som synes den geografiska faktorn, liksom de tidvis brutalt koloniserade inuiternas höga resultat.
Forskare på området
Philippe Rushton (vars r/k-teori antyder en förklaring till kopplingen mellan barnmisshandel och lägre IQ)
Gunnar Adler-Karlsson (vars Superhjärnornas kamp tar upp många av de ovan nämnda frågorna, och deras koppling till samhället)
Richard Lynn och Tatu Vanhanen (författare till IQ and the Wealth of Nations)
Om skribenten: Joakim Andersen
