I Sverige har de etablerade partierna gemensamt beslutat sig för att ignorera det folkliga missnöjet med den galopperande massinvandringen. På detta sätt har etablissemanget självt skapat en riktig guldsits för Sverigedemokraterna. I det migrationspolitiska tomrummet har partiet kunna växa, från att ha varit ett litet utstött parti i den politiska periferin, till riksdagens tredje största.
I början av 2000-talet började SD ta de första stegen mot att bygga en invandringskritisk folkrörelse. Huvudarkitekten bakom detta partibygge var redan då den nu vikarierande partiledaren Mattias Karlsson. Folkrörelsen skulle vara en bred allians mellan invandringskritiska avhoppare från de etablerade partierna och mer ideologiska nationalister. I partiet har man således utifrån olika ideologiska utgångspunkter kunnat enas i kravet på att stoppa massinvandringen.
Mattias Karlsson verkar inte längre se något mervärde i denna samförståndslösning. I stället driver man från partiledningens sida en fanatisk kamp mot varje tendens som påminner om partiets rötter i den demokratiska nationalismen. Tyvärr verkar man gärna använda sig av samma lumpna metoder som kännetecknar partiets motståndare på vänsterkanten. Ett gammalt SD-klistermärke från 1990-talet löd ”Rasiststämpeln – de styrandes sätt att tysta svensken”. I dag används stämpeln för att tysta intern kritik mot partiledningen.
Nu riktas Mattias Karlssons vrede mot SDUs ordförande Gustav Kasselstrand. En rakryggad partiföreträdare som med hela sin person utstrålar en tro på en bättre framtid för vårt land. Inom SDU har Kasselstrand samlat en kader av begåvade och idealistiska ungdomar. Ungdomar som varje politisk rörelse skulle lyfta fram med stolthet. Även inom moderpartiet har Kasselstrand lyckats knyta framgångsrika akademiker och företagare till sin krets. Just det klientel som partiet annars har så svårt att attrahera.
Nu pekar det mesta på att Gustav Kasselstrand och hans fränder kommer att uteslutas ut SD. Han har själv meddelat att han oavsett detta kommer sitta kvar som förbundsordförande för SDU. Förhoppningsvis kan ungdomsförbundet i framtiden utgöra grunden för en till Sverigedemokraterna fristående rörelse som delar partiets grundvärderingar. Historiska exempel visar att det är svårt för nya invandringskritiska partier att konkurrera med Sverigedemokraternas starka varumärke. Ett fristående SDU bör därför fokusera på Sverigevänlig opinionsbildning.
På lite längre sikt kan man säkert lägga konflikten med Mattias Karlsson bakom sig. Kanske kan Sverigedemokraterna även utan sitt ungdomsförbund en dag bli Sveriges största riksdagsparti. Men då behövs det nog en fristående kraft som kan påverka partiet i en positiv riktning. Låt oss därför redan nu börja blicka framåt. Låt oss fortsätta bygga den Sverigevänliga folkrörelse vårt land så väl behöver. Både i och utanför de parlamentariska församlingarna.
Texten har tidigare publicerats i Dispatch International och återges här med benäget tillstånd.
Om skribenten: Karl J Svensson
