Nu kan det verka som om jag fått spel och bestämt mig för att publicera två inlägg om dagen. Var bara lugn – det blir mycket kort. Anledningen är att allas vår favoritkurdnationalist Kurdo Baksi med en enda mening slagit svenskt rekord i vanvett.
Baksi har skrivit en artikel till journalisten.se som ifrågasätter Nationell Idags rätt till presstöd. Den är ovanligt dålig – inte bara för att vara svensk samhällsdebatt, eller ens för att vara Baksi. Den är dålig för att vara publicerad på internet överhuvudtaget.
Artikeln är ett sammelsurium av märkliga påståenden – inte minst det (redan till leda upprepade) påståendet att Nationell Idag ”hetsar mot funktionshindrade”, vilket är så konstigt (och ur alla synvinklar fullständigt ogrundat) att man nästan blir matt. Man misstänker – men bedrar sig – att klimax anlänt när Baksi förklarar att det ”finns de som i yttandefrihetens namn välkomnar det ekonomiska stödet till Nationell Idag men det är inget hållbart argument”. Det här med att påvisa hur argumentet är ohållbart ligger dock inte för vår hjälte, och han drar vidare med en serie försök att påvisa formella och juridiska (och i sammanhanget löjligt genomskinliga) orsaker till att NI inte ska ha samma presstöd som tillfaller alltifrån Proletären till än galnare publikationer. Redan här förtjänar Baksis text en pallplats, åtminstone bland den gångna veckans inbilska nonsens. Det bästa sparar han dock till sist.
Ofta när man läser texter på något sätt anknutna till Expos medarbetare – nuvarande eller tidigare – får man känslan att författaren sitter och saxar olika argument och klichéer han hittar på internet. Baksi bekräftar just detta med den roligaste mediala kommentaren sedan Arne Hegerfors upplyste Sveriges fotbollsvänner om att det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk. Så här lyder uttalandet som föranlett hela den här svadan: ”Att ge ekonomiskt stöd till Nationell Idag är ett olyckligt tecken på att våra etablerade partier anammar de främlingsfientliga partiernas retorik.”
Läs det igen. Och igen. Och en gång till.
Baksi har skrivit svensk mediahistoria – slutligen har någon kört om vandringssägensartade skinheaduttalanden från 90-talet i stil med att ”jag ska flytta till ett land utan invandrare”. Det handlar om svenskt rekord i nonsens, varken mer eller mindre.
Jag utmanar alla läsare att förklara vad människan överhuvudtaget menar. En statlig verksamhet, partipolitiskt obunden, som tilldelar en tidning ett bidrag i enlighet med de förhållningsorder man fått. Kan någon, på något sätt, förklara vad detta kan tänkas ha att göra med populistiska slöjutspel från typ Folkpartiet, vilket givetvis är det sammanhang Baksi hämtat sin klyscha från? Är det fråga om någon form av automatiserad bot som samlar ”antirasistiska” uttalanden och sammanställer dem till galna krönikor utan en tanke på koherens och innebörd? Är det någon sorts svart propaganda? Självironi? Missbruk?
Oavsett hur det ligger till med den saken kan man lugnt konstatera att det ser mörkt ut på etablissemangsmedias avbytarbänk.
Om skribenten: Solguru
