Alain de Benoist konstaterar i förordet till Against Democracy and Equality att den nya högern identifierat sina reella fiender, och att dessa är följande:

The main enemy is, on the economic level, capitalism and the market society; on the philosophical level, individualism; on the political front, universalism; on the social front, the bourgeoisie; and on the geopolitical front, America.

En del invändningar och nyanseringar kan göras, så framstår den klassiska bourgeoisien idag ofta som en både utrotningshotad och, i ordets relativt positiva betydelse, reaktionär grupp (med Hoppe och Rothbard som representanter). Rörelsen i riktning mot dekonstruktion, narcissism och postmodernism har passerat den för länge sedan. På liknande vis är det svårt att inte nämna den terapeutiska staten i sammanhanget.

Bofasta producenter och nomadiserande parasiter

Men oavsett detta är det en värdefull summering av fienden. En liknande analys gör Alain Soral i La Nouvelle Lutte des Classes, även tillgänglig med tyska undertexter som Der Neue Klassenkampf.

Soral konstaterar att klasskamp fortsatt pågår, en global kamp mellan ”predateurs nomade” och ”producteurs sedentaire”, nomadiserande rovdjur och bofasta producenter. Den lilla eliten av parasiter producerar inget, utan ägnar sig åt spekulation och manipulation. Soral återknyter till den dumezilska trifunktionella samhällsanalysen, med präster, krigare och bönder, och konstaterar att rovdjursnomaderna där inte har någon plats, inte något existensberättigande. De leder världen mot kaos, och antropologiskt sett saknar de legitimitet. I en traditionell monarki skulle en Soros sitta i fängelse, konstaterar Soral. Man kan misstänka att de tyska ”antideutsche” skulle betrakta Sorals analys som regressiv antikapitalism med tydliga affiniteter med den klassiskt antisemitiska världsbilden, samtidigt är det en analys som effektivt synliggör den globala elit som annars lätt försvinner i skogen av symbolfrågor och irrelevanta fiendebilder.

Den transnationella kapitalistklassens finansiella kärna

We think that this group of 161 individuals represents the financial core of the world’s transnational capitalist class. They collectively manage $23.91 trillion in funds and operate in nearly every country in the world. They are the center of the financial capital that powers the global economic system. Western governments and international policy bodies work in the interests of this financial core to protect the free flow of capital investment anywhere in the world.
– Phillips och Osborne

Något liknande gör Peter Phillips och Brady Osborne i den läsvärda artikeln Exposing the Financial Core of the Transnational Capitalist Class. Ansatsen för tankarna både till Terraccianos ”13 familjer”, David Rothkopfs ”superclass” och Kerry Boltons Revolution from Above. Phillips och Osborne identifierar där de individer som utgör det ekonomiska systemets kärna. De beskriver bland annat kopplingen mellan NATO och denna transnationella elit:

The billionaires inside the TCC are similar to colonial plantation owners. They know they are a small minority with vast resources and power, yet they must continually worry about the unruly exploited masses rising in rebellion. As a result of these class insecurities, the TCC works to protect its structure of concentrated wealth. Protection of capital is the prime reason that NATO countries now account for 85 percent of the world’s defense spending, with the US spending more on military than the rest of the world combined… NATO is quickly emerging as the police force for the transnational capitalist class.

Boltons analys identifierar kopplingarna mellan denna ”TCC” och sådant som normalt betraktas som rebelliska och radikala sociala och ideologiska trender, från feminism till immigrationism, detta tar Phillips och Osborne inte upp. Samtidigt är det en viktig insikt, dessa eliter arbetar i lika hög grad genom en antropologisk process där sociala och kulturella grupper reduceras till narcissistiska degenerater, som en sociologisk process där skillnader mellan grupper exploateras för att omöjliggöra motstånd (tydligt i exempelvis Syrien och Jugoslavien, enligt Soral kan konflikterna mellan etniska fransmän och muslimer på sikt utnyttjas på liknande vis).

Sammantaget framstår alltså denna parasiterande ”elit” och dess antropologiska och politiska projekt som ett större problem än både den bourgeoisie och ”nya klass” som ofta är dess nyttiga idioter och de etniska och religiösa grupper som på samma gång är dess offer och dess omedvetna redskap.

Relaterat
Kerry Bolton – Revolution from Above
Exposing the Financial Core of the Transnational Capitalist Class

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.