Vi lever idag i en civilisation som präglas av en materialistisk världsåskådning. Detta har konsekvenser för sådant som vår syn på bland annat liv och död, kvalitet och kvantitet, natur och rasfrågor. Samtidigt svarar den överhuvudtaget inte på de mer existentiella och kosmologiska frågorna ("varför finns världen?", "varför finns jag?", "vad är relationen mellan världen och mig?"). Det kan då vara intressant att närmare studera den idealistiska idétradition som betraktats som normal av de flesta européer genom historien.
En sådan studie gör Alexander Jacob i boken De Naturae Natura. Jacob är Ph.D. i idéhistoria, och är sannolikt känd för Motpols läsare som författare till Nobilitas, en värdefull studie av aristokratiskt, europeiskt tänkande. I boken De Naturae Natura studerar han istället den europeiska naturfilosofin, närmare bestämt ett antal idealistiska världsåskådningar.
Jacob inleder studien med grekiska filosofer som Platon och Aristoteles, och fortsätter sedan via neoplatonikerna, renässansidealister som Bruno och Paracelsus, tyska filosofer som Treviranus, Carus och Schopenhauer till mer moderna tänkare som Hegel, Jung och Nietzsche. I studien framgår att det finns ett ett släktskap mellan dessa, även om de avviker mer eller mindre från den idealtypiska idealismen (Jacob är exempelvis kritisk till Hegel och Bruno).
Transcendental och immanent idealism
The natural philosophical systems chosen here share a unified view of the universe in which all life is regarded as spiritual and having little reality apart from the intelligible realm.
– Alexander Jacob
Jacob skiljer mellan mer transcendentala och mer immanentistiska former av den idealistiska världsåskådningen. Immanentister som stoikerna och Giordano Bruno tenderar att betrakta det gudomliga som immanent, "inneboende", i naturen. Detta utvecklas ibland till en pseudo-materialism. "The Stoics do not clearly distinguish between God and Nature, since the two are aspects of the world-soul as Reason and Destiny", skriver Jacob.
Mot detta ställer han den transcendentala idealismen hos en Platon och en Plotinus. Den naturliga världen är här inte ett med den andliga, utan det finns en grundläggande skillnad. Jacob skriver om neoplatonisten Plotinus följande:
The central concept in the Plotinian system is that of the Absolute, the One, from which all arises and to which all must return. The One is beyond being and quite beyond all duality of act or definition. But its infinite goodness is irradiated, and this irradiation is descried as Mind insofar as it is the realm of intelligible Ideas.
Detta leder till en hierarkisk världsbild, där både naturen och människan kan befinna sig mer eller mindre långt bort från det Absoluta. Den rena materian befinner sig längst bort, liksom de sidor hos oss som är lägre. Denna hierarkiska världsåskådning leder hos Plotinus också till ett projekt, detta går ut på att närma sig sitt gudomliga ursprung. Jacob noterar också att världssjälen och själen är viktiga förmedlande fenomen i den transcendentala idealismen. Utan dessa förmedlande begrepp blir en idealistisk världsbild mer primitiv, vilket innebär att Jacob betraktar den transcendentala idealismen som mer sammanhängande än den immanenta. Både de transcendentala och de immanenta idealismer han studerar är också tämligen komplexa.
– Pisanello
Det undermedvetna
Mycket intressant är den koppling Jacob beskriver mellan den idealistiska världsåskådningen, via den tyska vitalismen, och moderna utforskare av det undermedvetna som Schopenhauer, Nietzsche och Jung (däremot inte Freud, som i jämförelse med Jung framstår som en ganska primitiv materialist). Jung var intresserad av bland annat alkemi och indisk filosofi, och beskriver också uttryckligen sin världsbild som transcendental. Genom det undermedvetna, bland annat drömmens och mytens rika symbolvärld, kan det Absoluta påverka oss. Intressant är också jämförelsen mellan Schopenhauers vilja till liv och neoplatonismens världssjäl. Båda håller naturen och livsprocesserna i gång, men för att nå verklig frihet måste man övervinna dem.
Jung visar sig också ha varit intresserad av hur olika etniska grupper upplever världen på olika vis, bland annat skillnaderna mellan judisk och tysk världsåskådning, konsekvenserna av att icke-europeisk andlighet i form av kristendomen infördes i Europa, och hur amerikanerna anammat ett flertal kulturella och sociala beteenden från sina forna slavar. Detta leder oss vidare till Jacobs avslutande kapitel, som berör den idealistiska synen på rasskillnader.
Idealism och ras
Jacob visar också hur den transcendentala idealismen normalt leder till en syn på människoraserna som, med teologen de Lagardes ord, "Guds tankar". Om fenomen som djur- och växtarter är att betrakta som uttryck för Idéer, är det naturligt att de tydligt skilda människoraserna betraktas i samma ljus. Detta betyder dels att evolutionsläran framstår som osannolik, eller i varje fall ointressant, dels att skillnaderna i psyke och andlighet mellan människoraserna blir av primärt intresse. Jacob skriver här:
The different races of Man are disctinct manifestations of different Ideas which will never evolve into one another, since they are perfect within their specific limits. The excellence of the Indo-European race is evident from the philosophical and spiritual achievements of this race alone in the course of civilisation so far.
Samtidigt varnar han för att alltför intim kontakt mellan olika raser kan påverka dem negativt. Jacob tar också upp skillnaderna mellan indo-europeisk världsåskådning och judisk. Detta kan sannolikt vara ett kontroversiellt ämne, särskilt då de flesta idealistiska filosofer också haft en kritisk eller direkt negativ inställning till judisk världsåskådning och därtill hörande praktik. Man menar då att medan indo-europén har en fallenhet för metafysik, en vital syn på naturen och mytiskt tänkande, utmärks det judiska medvetandet istället av materialism och lagtänkande. Om man klarar av att läsa kontroversiella texter är även detta intressant, oavsett om man sedan ser det som idéhistoria eller relevanta mentalitetsstudier.
Sammantaget rör det sig alltså om en spännande skildring av en aspekt av den europeiska världsåskådningen. Dess betydelse är också mer än enbart akademisk, många läsare torde få intuitiva aha-upplevelser när de läser om exempelvis neoplatonismens och Jungs syn på meningen med det mänskliga projektet. Oavsett om målet är att bli en gud eller att närma sig det gudomliga ursprunget, är detta något som intuitivt kan tala till en europeisk läsare. De stycken där Jacob beskriver kopplingen mellan det Absoluta och det undermedvetna är också spännande läsning, rent idéhistoriskt är detta alltså en fängslande bok. Värdefull är också Jacobs kunskap om indo-europeiskt tänkande, vilket gör att han bland annat kan ta upp den indo-europeiska tron på existensen före födelsen och relationen mellan Atman och Brahman. Den idealistiska naturfilosofin kan därmed, delvis, sättas in i ett större indo-europeiskt perspektiv.
Samtidigt bör man vara medveten om att det är en studie av filosofer, vilket bitvis kan göra läsningen något krävande. Jacob går heller inte närmare in på den materialistiska världsåskådningen, utan konstaterar främst att den i grunden är absurd och leder till en beklaglig klyfta mellan filosofi och naturvetenskap.
Jacobs bok kan bland annat införskaffas på Arktos Förlag här: De Naturae Natura
Relaterat
Alexander Jacob Nobilitas
Identitär Idé III
Frithjof Schuon – Castes and Races
Om skribenten: Joakim Andersen
