För knappt ett år sedan skrev Jonas de Geer ett ilsket och träffande inlägg angående den svenska fredsrörelsen. Vi är förstås fler som undrat var i helvete den vänster tog vägen som brydde sig om saker som hade minsta substans – fel som den nu kan ha haft i många avseenden. Sedan den ”arabiska våren” drog igång har denna undran förbytts i ett häpet, enfaldigt gapande. Ett pinsamt uppenbart fall av brutal amerikansk-israelisk geopolitik genom subversion har, relativt oproblematiskt, tillåtits framställas som någon sorts spontant, folkligt uppror.

Välbeväpnade miliser, med ledare i direkt kontakt med sedvanliga maktintressen, har fått heta ”demonstranter” och ”aktivister” i media, bara för att långt efter inbördeskrigens början slutligen få byta image till löjligt Hollywoodromantiserade ”rebeller”. Bara den mest utstötta vänstern, som forna KPML(r), har överhuvudtaget uppmärksammat debaclet med något som ens liknar allvar.

Nu tycks det dock vara på väg att vända, om än aldrig så lite. Medan huvudfåran i den svenska vänstern dansar omkring på Pride och skämmer ut sig (och en av våra blivande statsministerkandidater tycker att man ska få ligga med folk utan att berätta att man har HIV), verkar enstaka representanter för vänstern faktiskt bry sig om vad som pågår utanför det sociala hobbylaboratorium som går under namnet Sverige.

Hopplöst marginaliserade Folket i Bild har dragit igång en kampanj mot förstörelsen av Syrien. Kampanjens framtoning väcker visserligen associationer till Svensk-Koreanska vänskapsföreningar, men man tycks i alla fall ha fattat grejen på ett ungefär. I anslutning till detta har man anordnat konferensen ”Nordiska Fredssamtal,” där man konstaterar vad högerkanten fattat från början: det som pågår i Mellanöstern är ingen ”vår” utan skamlös krigföring by proxy, och till och med Jinge (annars mest känd för systemtrogna pekoraler av den här typen) tar bladet från munnen och börjar ifrågasätta revolutionsfantasierna som annars dominerar både nyhetsspalter och stora delar av vänsterns egen politiska diskussion.

För lite, för sent, men i alla fall något.

Demokratiaktivister på väg hem för att twittra

Om skribenten: Solguru

Solguru tar avstamp i perennialism och Tradition, och i en politiskt reaktionär grundinställning, och försöker erbjuda en blandad kompott av perspektiv och kulturella fenomen. Här diskuteras och kritiseras modernitetens olika aspekter, från sekularism och humanism till mångkultur och feminism. Även positiva fenomen behandlas - kultur i dess olika former, och infallsvinklar som kan bereda en utväg ur eländet vi kallar nutid.