Den senaste tidens turer kring Axessmedarbetaren Torbjörn Elensky och diverse andra kulturpersonligheter har orsakat en del rabalder på det här Internet man läser så mycket om numera. Inte minst har det fått Axess blogg att börja uppföra sig på ett märkligt vis.
Axess redaktör Johan Lundbergs beteende har börjat uppvisa en del problematiska drag, vilket för övrigt tagit sin början redan under dennes långa enmanskorståg (no breivikism intended) mot den svenska tokvänsterns olika dumheter. Det är inte utan att min ungdomsfavorit Nietzsche gör sig påmind:
”Den som kämpar mot odjur bör se till att han inte därvid själv blir ett odjur. Och då du länge blickar in i en avgrund, blickar avgrunden också in i dig.” (Bortom Gott och Ont, Aforism 142)
Nu har inte Lundberg blivit ett odjur, men hans retoriska stil (och i värsta fall sätt att resonera) har börjat flyta ihop med precis de labila galningar han annars, vanligen förtjänstfullt, bekämpar. Nu senast har det tagit sig uttryck i ett sällsynt löjligt utfall mot nättidningen Fria Tider, som beskrivs som ”nationalsocialistisk”och en del av den svenska ”nynazistiska rörelsen”. Vad som inte gör saken bättre är att syftet alls inte är att kritisera Fria Tider (som nog skulle kunna ta det hela med lite mer ro istället för att sjunka till liknande nivå), utan att smutskasta någon som heter Ingmar Karlsson som tydligen trampat i klaveret genom att skriva en bok om sionismen. Karlsson har även anklagat Torbjörn Elensky för att ligga bakom signaturen Anna Ekström – en sorts troll av okänt ursprung, som drivit en blogg och beretts obegränsat med plats i bland annat Expressen för att uppföra sig som en proisraelisk motsvarighet till Mattias Gardell.
Detta har sedan följts av en bisarr kampanj till stöd för den pseudonyma (?) kvinnliga (?) skribenten på Facebook, som attraherat diverse kulturpersonligheter. Exakt varför en betydande andel av Sveriges kända judar tycker att det känns som en bra idé att ”bekämpa antisemitism” genom att skapa en öppen Facebookgrupp där man hysteriskt hetsar mot en person vars främsta brott tycks ha varit att skriva en rätt stereotyp bok om Israel och anklaga Torbjörn Elensky för att ha en pseudonym blogg, är för mig lite oklart. Visserligen undergräver man effektivt mer dramatiska föreställningar om diaboliskt briljanta Sions Vise som med subtila trådryckningar styr samhället; hela gänget verkar knäppa i huvudet, så det kanske är något sådant det handlar om. I ärlighetens namn får jag förresten ett liknande intryck av Ingmar Karlsson, och hela historien känns som generalrättshaverism på alla fronter.
Den som vill frossa i dumheterna kan vända sig till Flashbacktråden, men det stora problemet här är inte vad så att säga ”den andra sidan av kultureliten” gör på Facebook, utan faktiskt Axess. Att Lundberg vill ”distansera sig från högerextremism” på olika sätt får man leva med; Axess positiva funktion är främst att erbjuda en kulturtidskrift där den intellektuella nivån ligger några nivåer över botten, och några signifikanta politiska förändringar har man aldrig haft anledning att vänta sig därifrån. Dessutom har Lundberg kunnat rikta förtjänstfull kritik mot de sjukaste delarna av vänstern, och framhålla det absurda i gamla maoisters försök att strypa debatten genom att kalla folk för Breivik och nazister. Tyvärr tycks det här bråkandet ha börjat ta ut sin rätt.
Det är visserligen begripligt, givet den enorma press det innebär att hålla sig kvar i en offentlighet som vid första tillfälle kommer att kasta ut en kylan, men erbjuder samtidigt inte riktigt en ursäkt för den typ av monumentalt trams vi sett på sistone. För det första är det direkt puerilt att använda (eller låta någon annan använda) en officiell redaktionsblogg till att spela apa kring den löjliga Karlsson-Elenskyaffären. För det andra är det förmodligen svenskt rekord i intellektuell ohederlighet att beskriva Fria Tider som ”nationalsocialistisk” (något inte ens Expo skulle göra, av den enkla anledningen att FT uppenbarligen bygger på en amerikansk libertariansk/populistisk grund i precis alla avseenden).
Om Lundberg med någon som helst trovärdighet ska kunna kritisera vänsterns verbala maktmissbruk, där Breivik och Hitler blivit standardstämplar för allt till höger om Marcuse, kan han inte hålla på så här. De inställsamma och orimliga politiska ställningstaganden Axessfolket lurar sig själva att inta för att inte stötas ut ur offentligheten är en sak – det är visserligen ovärdigt och pinsamt att ta ställning för ”fri invandring”, men det är inte i sig självt hycklande och i alla fall inte i teorin ologiskt. Personliga vendettor till förmån för medskribenter är något annat. Och att använda slitna men felaktiga stämplar på folk som inte gjort honom ett dugg för att bekriga enstaka ovänner gör inte Lundberg några tjänster nästa gång han ska påpeka hur rubbat det är att jämföra Axess med Anders Behring Breivik.
Om skribenten: Solguru
