Första gången jag träffade Dan Park var han packad, och hade precis fått sina glasögon sönderstampade av AFA. På den här tiden, det torde vara ungefär 15 år sedan, hade jag inte mycket till sammanhängande politiska insikter – det rörde sig om någon sorts kompott av blackmetaltexter, Nietzsche och att tycka tvärs emot de lokala vänsternissarna. Dan hade, såvitt jag kunde utröna, ännu mindre av den varan. Sammanfattningsvis var han vegan och intresserad av djurrätt, och utöver det var det yttrandefrihet till varje pris som var hans stora (och enda märkbara) grej när det kom till politik. Exakt varför de unga revolutionärerna hade beslutat sig för att misshandla en trådsmal, asfull kille utan inkomst och förstöra hans glasögon var oklart – antingen var det någon affisch han hade gjort, eller så var det något annat. Den här typen av incidenter lärde mig i alla fall en del om den sortens folk som dras till verksamheter som Antifascistisk Aktion.
Det mest relevanta, som jag har nytta av än idag, var att AFA:s självbeskrivning som några som ”försvarar minoriteter” och på något sätt ”svarar på” nazisters våld i allra bästa fall är självbedrägeri, men oftare lögn. På den tid då jag hade möjlighet att diskutera med folk som sympatiserade med den här verksamheten förstärktes för övrigt det intrycket. Det handlade ganska uttryckligen om att misshandla kids med torshammare tills de började grina, och om att på andra sätt vara tuff. En eller annan hade fått på käften eller blivit pistolhotad av någon skinnskalle i Stockholm, men överlag var tanken – uttryckligen – att spöa och hota folk som inte kunde försvara sig, ofta sådana som inte hade mycket politiska åsikter alls. I förebyggande syfte, då.
I dagarna har svenska staten hur som helst bestämt sig för att kosta Dan pengar istället, och dömt honom för Hets mot folkgrupp. Den Demokratiska Tidskriften Expo har kostat på sig inte mindre än två artiklar om affären. Det intressanta är att de inte nöjer sig med att rapportera faktum (ni vet, som i de där hejdlöst relevanta artiklarna om att något berusat fotbollsfan dömts till böter för att i medvetslöst tillstånd ha heilat på Råsunda). Istället har Expo ägnat sig åt någon sorts rättshaveristisk kartläggning av Parks göranden och låtanden – man redovisar hur nationell.nu skriver om honom, vilka facebookkompisar han har och vilka T-shirts han poserar med på sin blogg. Varför, kan man fråga sig? Det handlar om en utblottad, av allt att döma missbrukande, affischkonstnär vars politiska intresse till största delen begränsar sig till att folk ska få säga och rita vad de vill.
Som konstnär och/eller vandal har Park visserligen aldrig jobbat på populariteten. Han har satt upp affischer som skojat om alltifrån 11:e September till Rissnevåldtäkten. Han har jävlats med snart sagt varje politiker som levat och jämfört svensk pälsindustri med koncentrationsläger. Det var länge sedan jag träffade honom nu, men åren i Malmö tycks ha gjort att hans åsikter om muslimer inte längre lämpar sig helt för att sändas i P3. Hans vana att konsumera ofantliga mängder folköl (och lägga upp sina kvitton på sin blogg) gör att han knappast heller i alla sociala sammanhang är den mest finkänslige. Däremot, och det här är vi närmar oss pudelns kärna, har han ett enormt kontaktnät – flera vänner, många bekanta och ännu fler fans. Av alla politiska inriktningar, kan tilläggas. När en sådan kille, även om han stinker öl och uppför sig illa, blir gripen av polisen och dömd till böter för vad som uppenbarligen varit ett roligt, om än satiriskt, skämt kan det bli farligt.
Hotet mot demokratin…
Dan Park är ingen ”nazist”, vilket alla som pratat mer än fem minuter med honom vet. Det vet förstås Expo också. Däremot resonerar han – i bild eller i osammanhängande tal – kring frågor det är inte är tänkt att folk ska resonera kring. Han petar på obehagliga nerver och självmotsägelser, som folk inte vill tänka på, och än mindre vill att andra ska tänka på. Ska man klaga på Hets mot folkgrupp-lagstiftningen, antyda den sjuka dubbelmoralen Ecce Homo kontra Muhammed-rondellhund eller uttala sig negativt om Malmös förslumning måste man allra minst vara högerextremist, så inte vettigt folk lyssnar.
Därför blir det farligt om en fencewalker med stort kontaktnät börjar spela Allan. Inte blir det bättre av att pressen beskriver honom som ”gatukonstnär” och ”provokatör” – det är positivt laddade termer, och inte sådana som avger en behaglig doft när de sammanblandas med böter och hot om fängelsestraff. Dehumaniseringen av ”nazisterna”, ”rasisterna” och ”de som delar in människor i Vi och De” tar skada, helt enkelt. Dialog och diskussion under något så när seriösa omständigheter är rena döden för verksamheter som Expo, som i allt väsentligt lever på att förvrida debatten till ett osakligt pajkastningsspektakel (vilket man förstås kan säga om Park också, men han blir inte anställd av Strix och har dessutom humor). Ergo: Park måste stoppas i rasistfacket (kolla gärna in Centrum Mot Rasisms infallsvinkel, som kanske är lite väl överpedagogisk).
Dan blir för övrigt fortfarande misshandlad med jämna mellanrum, något som ofta åtföljs av sadistiska och hånfulla kommentarer på hans bisarra ”Lidl-blog”. Det är förstås ungefär samma killar som stampade sönder hans glasögon för femton år sedan – sadistiska mobbarskitar som är glada över att det finns samhälleligt sanktionerade offer, som dessutom inte slår tillbaka. Någon större skillnad på dessa rövhål och de ”grävande journalisterna” på Expo har jag, för övrigt, svårt att se.
Det är ett och samma flinande gäng som står och stampar på en mager, berusad killes glasögon. Och vilka politiska ursäkter de tror sig ha skiter i alla fall jag i.
För övrigt: stöd Dan Park och köp hans bok här.
Om skribenten: Solguru
