Det har varit en blodig helg. Medias hetskampanj mot Sverigedemokraterna har givit extremvänster och kriminella vatten på sin kvarn, och man börjar se konsekvenserna. Renodlat negativa torde de dock inte bli.
Desperationen breder ut sig hos de sämsta elementen i det svenska samhället. Under helgen har vad media förmodligen i ett senare skede kommer att kalla en nynazist knivmördats, Sverigedemokraten David von Arnold har torterats med kniv i tjugo minuter i sitt hem och vänsterns (eller vad fan de ska föreställa nu, egentligen) knäppa snorungar har ägnat ännu en fredagseftermiddag åt att kasta sten på polisen. Mycket kan skrivas om samtliga händelser, men jag väljer att fokusera på våldet mot vårt blivande åttonde riksdagsparti.
Livsinjektion för extremvänstern
Sverigedemokraternas stundande riksdagsinträde är för etablerade politiker och media en källa till panik, som sagt till desperation. För extremvänsterns låtsasrevolutionärer är det däremot givetvis oerhört inspirerande – sannolikt det bästa som hänt AFA och besläktade dårfinkar sedan det tidiga nittiotalets sanslösa mord på bögar och invandrare. Den fullständiga politiska impotensen, det sammansmältande med kultursidor och samhällselit, som varit kännetecknande för Sveriges radikala vänster har sedan länge berövat den all trovärdighet, och i reella politiska frågor har man bara förvirrade ideologiska klichéer att komma med. Våld och protester mot etablerade politiker och samhällsinstitutioner är för farligt och framförallt för kontroversiellt för att man ska vilja ägna sig åt det också. Man behöver alltså en mer generellt avskydd grupp, en grupp utan alltför tydligt definierade rättigheter, på vilken man kan projicera sitt hat mot samhället och ge utlopp för det. Man får hjälp av media (så vitt jag sett är det enbart Per Gudmundson som fortsätter framstå som en av ytterst få journalistiskt aktiva skribenter i landet utan allvarliga cerebrala skador).
I takt med att landets ledarsidor och politiker piskar upp en allt mer vanvettig hatstämning mot Sverigedemokraterna genom att göra allt mer befängda och från verkligheten totalt löskopplade uttalanden, öppnas dock arenan upp för hatets små apostlar att äntligen få ägna sig åt den direkta aktion de älskar så mycket och genomför så dåligt. Medvetna om att de inte kan göra skillnad, kan de i alla fall försöka hindra andra att göra skillnad. Media tiger, med enstaka undantag, medan blodet rinner i lägenheter och på gator. Istället för att ta upp de mest flagranta, organiserade övergreppen mot politiskt aktiva som skett i Sverige på många år, ägnar man sig åt att driva upp hatstämningen ytterligare. Givetvis understödd av Stiftelsen Expos ”faktaunderlag”, insamlat genom dataintrång och kriminalitet. Istället för att granska våldsverkarna, galningarna och hobbykommunisterna ger sig etablerad media i lag med en organisation vars kopplingar till politisk terrorism vid det här laget är så uppenbara att vilken journalist som helst med minsta anständighet skulle ha slagit upp det på förstasidan för länge sedan.
Den andra sidan av saken
Samtidigt är detta, politiskt sett, bra. Det känns obehagligt att säga det – för David von Arnold finns naturligtvis mycket lite att fira när han tvingas lämna sin bostad och fly Malmö med en svastika inskuren i pannan av sinnessjuka svin. Ändå är det sådant här som visar hur fan det står till i landet. Våldtäkter, skolbränder och socialt kaos kan alltid bortförklaras – det är klass, det är diskriminering, det är dåligt väder. Det här går dock sämre att bortförklara. Det handlar om etablerade politiker, media och en klick av ideologiskt förvirrade psykfall, som tillsammans gör sitt bästa för att sabotera för ett förhållandevis moderat parti. Ett parti vars horribla brott mot konventionen bara varit att försiktigt påpeka det som stirrar miljoner människor i landet rakt i ansiktet varje dag: det här funkar inte.
Med andra ord får verkligheten påvisa det ord tydligen inte räcker till för att förmedla: den snuskiga gröten av gamla kommunistsympatisörer och våldsromantiker som fortfarande sitter och fyller stolsdynorna på redaktioner och universitet med sina periodar-vegetariangaser är inte bara ineffektiv och skadlig för alltifrån försvar till skola. Den verkar också för att både samhället och den tredje statsmakten nonchalerar, i värsta fall aktivt uppmuntrar, politiskt förtryck. Det börjar synas mer än tydligt nu, även för folk med huvudet instoppat där det inte hör hemma. Att extremvänstern i samma veva tycks ha infört någon sorts kvotering, och börjat fylla sina led med renodlat kriminella (på annat sätt kan man inte tolka tortyren av von Arnold; traditionella AFA-kids kan säkert dra en sten i huvudet på någon på stan, men skära in hakkors i pannan på folk med kniv är lindrigt sagt överkurs för svenska medelklassungar) är givetvis oroväckande, men samtidigt långt ifrån entydigt negativt.
Brutala cirkuskonster
AFA har historiskt sett ofta strävat efter att inrikta våldet mot marginaliserade grupper, människor som media och Expo entydigt klassar som ”nazister” och som därför saknar människovärde. Folk med någon typ av legitimitet har man i alla fall strävat efter att undvika att ge sig på allt för systematiskt. De brutala cirkuskonster deras yngre och mer exotiska sympatisörer nu ägnar sig åt stänker skit på hela övriga vänstern, tvingar så kallade antirasister att ”ta avstånd” och genererar massivt stöd för SD, och i förlängningen för konservativ och etniskt medveten politik överlag. Klarar alla bara att ta smällarna är det politiska förtrycket ett effektivare medel för att få folk att fatta vad som pågår än motpol någonsin skulle kunna bli.
Folk vet att det går dåligt, och börjar få en uppfattning om vilkas fel det är. Det kommer att synas på valresultatet och, betydligt viktigare, i hur folk fortsättningsvis förhåller sig till media och en-och-en-halvpartistaten Sverige. Extremvänsterns förruttnelse till intet fortgår oförhindrat. Det ska vi tacka både våldsverkarna och deras tysta medlöpare på redaktionerna för – det finns viktigare nationella och globala problem än banditer och dårar att ta tag i.
Annat inlägg på temat:
Oskorei – Vet Skäms
Om skribenten: Solguru
