Idag kan man läsa en artikel i den ”demokratiska tidskriften Expo” där författaren gråter krokodiltårar över hur bloggarna Politiskt Inkorrekt och Somjagserdet68 har fräckheten att ”hänga ut folk”. Man kan bli spyfärdig för mindre.
Expo, som nyligen bidrog till att avbryta en Stockholmsadvokats anställning genom att publicera en artikel om hans ekonomiska engagemang i nätbutiken Arktos (eller, rättare sagt, genom att skicka ett anonymt mail till dennes arbetsgivare långt innan artikeln publicerades), har tydligen plötsligt utvecklat någon form av moral. ”Hundratals människor hängs ut på nätet, dömda som icke dömda,” snyftar ingressen. Tydligen har Politiskt Inkorrekt publicerat bilder från vänsterjippon, alltså från demonstrationer där människor befinner sig i det uttalade syftet att bli sedda och fotograferade till stöd för en politisk sak. Detta anses av någon anledning vara mer moraliskt klandervärt än Expos vidriga trakasserier, vars mål uteslutande är att få tyst på människor som säger sin mening (eller investerar fel) genom att få dem uppsagda eller misshandlade.
Obehagligheter
Riktigt obehagligt blir det sedan, när en 41-åring som pekas ut som ansvarig för sidan förnekar att han tagit bilder till bloggen: ”Metadatan till de publicerade bilderna visar dock att de är tagna med exakt en sådan kamera och kameramobil som 41-åringen använder sig av. Dessutom visar vinklen på de publicerade fotografierna att de är tagna från de platser där 41-åringen befunnit sig vid de aktuella tillfällena.”
Hur vet Expo det? Det sannolika är i och för sig att det handlar om en bluff – ett försök att framstå som den maffiaverksamhet till amatör-STASI man strävar efter att vara. Är det inte så är det allvarligare – det betyder i så fall att Expo har tillgång till resurser deras enligt egen uppgift blygsamma ekonomi knappast kan förklara. Artikeln innehåller även en hel del andra liknande obehagligheter. Målet är att framstå som allvetande – AFA ser dig, if you will.
Att Expo i artikeln, för att inte framstå som fullständiga hycklare, såg sig nödsakade att avstå från att publicera namnet på de misstänkta tankebrottslingarna bör inte lugna offren nämnvärt. De uppgifterna kommer nästan säkert att hamna på nätet och i händerna på småkriminella psykopatvänsterligister inom kort, var så säker. Sedan börjar hoten.
En simpel strategi i fem punkter
Det här har hur som helst gått för långt för länge sedan, och kan inte längre beskrivas som någon sorts ”politisk kamp” som förs med rimliga medel. En simpel strategi för att hantera Expos sadistiska smörja börjar vara på sin plats. Undertecknad har sammanställt ett utkast på fem punkter för var och en som utsätts för, eller riskerar att utsättas för, Expos ”granskningar” och de sociala konsekvenser som följer i dess spår:
1) Sluta aldrig, ge aldrig upp. Det är visserligen så, att orsaken till Expos verksamhet ytterst är individuell ondska och samhälleliga brister. Oförmåga att argumentera, ideologiska vanföreställningar och avgrundsdjup okunskap är de allmänmänskliga drag som skapar en skittidning av det här slaget, i kombination med ett samhälle som desperat behöver en fiendegrupp för att slippa tackla sina problem. Ändå finns det en mer omedelbar orsak: det fungerar. Att lägga av när man hotas, hängs ut eller trakasseras är inte bara att ge upp, med allt vad det innebär för egen del, utan uppmuntrar också de här arslenas uppförande, och utsätter därmed andra för risk. Det här är människor utan verklig övertygelse och utan moraliska värderingar – för dem är politik taktik och förtryck ett självändamål. När ingen längre tar åt sig av deras infama snusk kommer de att hitta något annat att syssla med. Förhoppningsvis bugchasing.
2) Anmäl, anmäl, anmäl. Expo ligger hela tiden och balanserar på förtalets gräns, inte minst med sin verklighetsfrånvända terminologi. Det är ”nazister” hit och ”Vit Makt”-miljö dit, utan tillstymmelse till vett eller sans. Givet de enorma sociala konsekvenser en dylik stämpel har i dagsläget är det ingenting man ska ha rätt att kasta i huvudet på folk utan mycket starka belägg – och det är långt ifrån omöjligt att det finns åtminstone någon inom rättsväsendet som har vett att begripa det. Kopplingen mellan Expos ”research” och hotelser och våldsverksamhet är också extremt uppenbar – anmäl även allt sådant. I de flesta fall gör rättsväsendet naturligtvis ingenting; förtalsmålen kvävs av en politiskt tillsatt jury, utredningar av mordbränder, hot och misshandel läggs ner. Men anmälningarna finns där, som en växande hög av skam för ett samhälle som urartat i ”humanistisk” totalitarism. Och det finns faktiskt kompetenta poliser, och kompetenta ämbetsmän, som gör sitt jävla jobb istället för att rapa politiska floskler och glädjas åt sin egen medbrottslighet. Den dag dylika börjar visa åtminstone tillstymmelse till ryggrad kan vi räkna med att gangsterligan Expo förlorar sin makt, för nog torde den liberala demokratin kunna försvara sig mot lite högerradikal kritik med rationella argument. Åtminstone borde dess förespråkare tro det, annars hamnar vi i någon sorts ideologiskt-darwinistiskt vaccum där åsikten med mest pengar och flest skurkar till sitt förfogande vinner.
3) Konfrontera dem. Därmed syftar jag givetvis inte på att kasta stenar genom fönster eller anfalla med fjäderbatonger – det uppförandet får Expos prenumeranter stå för. Men låt dem aldrig komma och ”besöka din skola” eller hålla en föreläsning utan att vara åtminstone några stycken på plats som bemöter dem. Ställ dem mot väggen. Läs på om deras medarbetares historia – fråga hur en leninisttrotskist som tränat upp den eritreanska regimens soldater plötsligt blev ”demokrat” värdig Dawit Isaak-priset. Fråga om Tobias Hübinette. Fråga hur det kommer sig att deras publiceringar åtföljs av hot och trakasserier. Kan ni inte komma på något bättre, fråga om de känner Mattias Våg. Läs deras material och smula sönder det. Det här handlar om lögnare, oftast dessutom exceptionellt korkade sådana, och man behöver inte vara högskoleutbildad, eller särskilt utbildad alls, för att bryta sönder deras nonsens.
4) Se till att folk fattar vad det handlar om. Expo är inte vidriga främst för att de ”stör kampen” eller för att de förföljer specifikt ”nationella”, ”identitärer” eller vad det än kan handla om. Expo är en av demokratins mest trasiga avarter, en som försöker eliminera den enda allmänmänskliga fördel demokratin faktiskt har: möjligheten att forma och uttrycka sin mening utan att riskera att bli utfryst ur samhället. De utgör en skamfläck för mänsklig dialog överhuvudtaget, oavsett statsskick, och det faktum att de inte ens är ärliga och öppna med sina förtryckarambitioner utan gömmer sig bakom floskler om ”rapportering” och ”journalistik” gör det hela ännu mer motbjudande. Se till att folk fattar det. En skola eller förening som bjuder in människor från Expo stödjer en försämring av debattklimatet, en fördumning av det offentliga samtalet. Se till att de får veta det.
5) Sluta aldrig, ge aldrig upp. Aldrig.
Det är dags att torka Expos krokodiltårar och låta deras anställda övergå till någon annan likvärdig verksamhet. Det finns väl alltid kattungar som behöver eldas upp.
Om skribenten: Solguru
