John Kekes är en av Nordamerikas intressantare filosofiprofessorer. Hans bok Against Liberalism är både tankeväckande och välskriven, om än med sina brister.

I Sverige finns en föreställning om att amerikansk konservatism är sammankopplad med låg intelligens, primitiva förklaringsmodeller och naiv brutalitet. De flesta svenskar är sannolikt av uppfattningen att högeråsikter överhuvudtaget, i USA liksom i Sverige, är nära kopplade till antingen egoism eller, vanligare, bristande bildning. När den konservative filosofiprofessorn John Kekes i Against Liberalism ger sig i kast med att kritisera liberalismen i allmänhet, och socialliberalismen i synnerhet, är det därför en uppfriskande påminnelse att dessa samband är hjärnspöken.

Generalangrepp mot vänsterliberalism
Against liberalism är alltså ett generalangrepp på den politiska liberalismen – i första hand sådan den tar sig uttryck inom den amerikanska ”vänstern”. Boken inleds med en mycket precis definition av liberalismen, som torde kunna accepteras av de allra flesta som räknar sig själva som liberaler (och även tar upp några väsentliga skillnader mellan olika grenar av liberalismen). Därefter inleds kritiken, i mycket fokuserad på socialliberala ikoner som John Rawls och Ronald Dworkin och deras föreställningar. Man bör påpeka att bruket av begreppet liberalism är något förskjutet ur ett svenskt perspektiv; Kekes argumentation riktar sig mot en liberalism med inslag av ekonomisk omdistribution, skuldbeläggande av framgångsrika och överlag ett antal drag vi i Sverige främst associerar med vänstern.

Den svenska högerns anammande av kulturella och etiska vänsterideal och avskaffande av varje tendens till konservatism har dock gjort Kekes bok relevantare även när det kommer till kritik av svenska liberaler – inte minst exempelvis folkpartiet.

Rättvisa och att få det man förtjänar
Att sammanfatta alla bokens poänger på ett meningsfullt sätt låter sig inte göras – det handlar om en tätt skriven argumentation, där argument och motargument presenteras i stor detalj och med respekt för motparten i debatten. Några intressanta punkter är dock värda att ta upp.

Kekes rättvisebegrepp inkluderar en föreställning om olika moraliskt värde hos människor, och är verkligen mästerligt framlagt. Mot den vänsterliberala föreställningen – omfattad av bland andra Rawls – att rättvisa har att göra med att alla har samma förutsättningar, ställer Kekes tesen att rättvisa innebär att var och en får det den förtjänar. Han formligen massakrerar den kontraintuitiva och praktiskt orimliga föreställningen att bakgrund och ekonomiska förhållanden friköper från moraliskt ansvar för onda handlingar, och motiverar i detalj varför även förhållandevis icke-autonoma handlingar kan utsättas för moralisk kritik. Begreppet desert blir centralt för Kekes; människor förtjänar inte alla samma sak till följd av några omänskliga subjekts fantasier bakom en ”okunnighetens slöja” – en uppfattning om vad människor förtjänar och inte måste grunda sig i sociala, moraliska och kulturella realiteter där kunskap faktiskt finns.

Ondskans problem
Detta i sin tur sammanhänger med vad Kekes kallar ondskans problem – det faktum att en betydande del av alla människor vill och gör illa. Detta uppenbara sakförhållande, systematiskt nonchalerat av i stort sett hela den politiska vänstern (liberal som marxistisk), har enorm betydelse för hur samhället bör organiseras. Kekes driver egentligen en självklar tes – en person som rånar och misshandlar för att finansiera sitt drogmissbruk förtjänar inte samma hänsyn från samhällets sida som en trebarnsmor som jobbar dubbla skift och ändå håller på att svälta ihjäl, och en politisk ideologi som hävdar det är allvarligt bristfällig.

Det behöver man naturligtvis inte läsa politisk filosofi för att räkna ut, tvärtom gör det nog oftare skada än nytta, men det är givetvis glädjande att se någon driva argumentationen på en trovärdig och stabil filosofisk grund.

Pluralism, skuld och mycket mer
Kekes blottlägger egalitarismens grundläggande brist – att dess fundamentala värde inte är fundamentalt för människor överhuvudtaget, utan snarare är en sekundär utväxt på en egentligen ganska osmaklig mänsklig egenskap (avundsjukan), och en som dessutom slarvar bort det mesta som är verkligt viktigt för att skapa ett samhälle som är rättvist i egentlig mening. Det är en viktig, för att inte säga storartad poäng. Vid sidan av detta behandlar Kekes också en mångfald andra aspekter på politisk filosofi – han försvarar exempelvis pluralismen som grundvärde (på ett sätt som är, eller åtminstone kan vara, intressant ur ett identitärt perspektiv), och driver även ett antal andra kontroversiella teser.

Bland annat menar han att kollektiv skuldbeläggning i vissa sammanhang kan vara legitim, samtidigt som han visar hur den är absurd i andra (detta resonemang förs på en tämligen abstrakt nivå, men visar med all önskvärd tydlighet varför exempelvis föreställningar om ”vit kolonialskuld” är befängda till och med för den som tror på kollektivt skuldbeläggande som idé). En annan mycket viktig punkt som diskuteras är den kommunitära kritiken av liberalismen, en kritik som till och med fått John Rawls att omvärdera vissa delar av sin politiska filosofi.

Trots riskabla brister…
Boken har också sina problem. Det är en ytterst minimalistisk konservatism som indirekt försvaras av Kekes, och mycket av diskussionen rör sig inom ett senmodernt filosofiskt klimat där viktiga principer fallit bort eller hamnat i bakgrunden. Av detta följer en del brister och framförallt risker; Kekes resonemang om rättvisa kan, om det kombineras med nyliberal patos, användas för att motsätta sig varje tendens till ansvarstagande socialpolitik. Fokuset på ondskans problem kan också, även om det i princip är ganska okontroversiellt och talar om ondska i mycket enkla termer (brutal brottslighet, egoism skadlig för andra), med lätthet inympas i nykonservativa föreställningar om vilken typ av fiender som kan och bör bekämpas. Mycket riktigt uppskattas Kekes arbete också av nykonservativa tankesmedjor som Horowitz Front Page Magazine. Men stora tankar kan alltid missbrukas, och utan sin allmänt hållna stil och etablissemanget närliggande ton vore boken omöjlig.

Kekes spelar på motståndarens planhalva, och gör det med bravur. Han visar på hur den politiska liberalismens, och i processen också stora delar av den moderna vänsterns, grundvärderingar är irrationella, godtyckliga och i värsta fall direkt farliga. Det är ett imponerande projekt.

Boken finns att köpa från Arktos
Artikel om egalitarism av Kekes
Intervju med Kekes på Front Page Magazine.

Om skribenten: Solguru

Solguru tar avstamp i perennialism och Tradition, och i en politiskt reaktionär grundinställning, och försöker erbjuda en blandad kompott av perspektiv och kulturella fenomen. Här diskuteras och kritiseras modernitetens olika aspekter, från sekularism och humanism till mångkultur och feminism. Även positiva fenomen behandlas - kultur i dess olika former, och infallsvinklar som kan bereda en utväg ur eländet vi kallar nutid.