Ibland händer mycket intressant på samma gång. De senaste dagarna har varit av den arten.
Först och främst talar jag givetvis om de synnerligen obehagliga hotbrev som skickats till de flesta motpolskribenter – i många fall dessvärre med korrekta personnamn på skribenter som skriver under pseudonym. Lyckligtvis har det blivit fel ett par gånger, men det har egentligen inte med saken att göra – det är lika illa ment i alla fall.
Breven grundar sig på den perversa föreställningen att kriminella och deras intellektuella apologeter både bör och kan sätta dagordningen i svensk opinionsbildning. I bägge fallen har lyckligtvis avsändarna fel – givetvis kan det aldrig bli tal om att vika av från inslagen väg för att den här sortens människor försöker göra det vi alla är fullt medvetna om att de alltid försöker – förtrycka, hota och sabotera. Att polisen och vår så kallade borgerliga regering skulle göra sitt jobb och faktiskt sätta stopp för de här självgoda sociopaternas framfart är knappast att vänta, så det är förstås bara att bita ihop och, för att tala med redaktionen, ”fortsätta spela rock’n roll”.
Över till något helt orelaterat, då. Den 5:e maj publicerades nämligen boken Det Vita Fältet – Samtida forskning om högerextremism, under redaktion av bland andra Mats Deland. Deland är en lindrigt sagt belastad ”historiker” och debattör som skrivit i anarkisttidningen Yelah. Han har även gjort sig känd för att försvara Göteborgskravallerna och skriva paranoida krönikor i Aftonbladet där han ondgör sig över enstaka knäppa inlägg på nordisk.nu, och rör ihop galna mord med ”högerextremism” överlag. Här får han dock Uppsala Universitet i ryggen för att presentera sin forskning, vilket förstås skänker lite extra tyngd åt hans ambitioner. I boken förekommer en hel del matnyttigt, inte minst ett fylligt avsnitt rörande Motpol och relaterade verksamheter – undertecknad har rent utav förärats ett eget litet avsnitt.
Forskning inför Det vita fältet har pågått under ganska lång tid. Publiceringen är intressant, i och med att det är första gången motpol föräras någon utförligare kommentar i offentliga sammanhang, och det är givetvis bara att tacka för uppmärksamheten. Att månader av efterforskningar, delvis utförda av kriminellt belastade akademiker med kopplingar till den första generationens brutala ”antifascism” i Sverige, kulminerar i en bokpublikation som några dagar senare följs av vidriga hotbrev riktade mot medarbetarna vid ett av forskningsobjekten, kan givetvis inte vara annat än ett olyckligt sammanträffande. Bokens konkreta innehåll kommer för övrigt att diskuteras senare – inte minst den gymnasiala skildringen av motpol, som i processen att försöka nedvärdera innehållet råkar ogiltigförklara i princip hela den moderna samhällsvetenskapen och humanioran.
Men låt oss överge detta tokroliga stickspår, och tala lite allvar istället. Oavsett vilka det är som tror att de genom hot och hets kan få motpol att lägga ner, är det dags för dessa att tänka om. Planerna på att reglera vilken umgängeskrets exempelvis undertecknad ska ha känner jag mig heller inte särskilt benägen att följa. Jag kan enbart bemöta denna kombination av dumhet och ondska genom att uppbåda varje uns av min allom bekanta vältalighet och retoriska förmåga: skit ner er.
Paradigmskiftet står runt knuten.
Om skribenten: Solguru
