Magnus Betnér har skrivit en debattartikel, som förtjänar en kort kommentar. Den rör Jihad-Jane, yttrandefrihet och svenskt hyckleri kring dylika frågor.
Betnér är förstås ingen favorit för undertecknad. Han är en halvfeministisk liberal av ”sunt förnuft”-typen (”alla förstår ju att om alla bara gör som de vill utan att skada andra kommer ingen till skada – hur religiös-nazistisk är man annars, eller, höhö”). Men nu är han faktiskt komiker, och kan inte gärna förväntas vara något ideologiskt geni.
Det intressanta är två saker: för det första skriver han riktigt bra, bättre än han skämtar. Det andra, och viktigare, är vad han använder denna förmåga till. Ovannämnda sunt förnuft-tänk har nämligen lett honom till att uppmärksamma en av det svenska samhällets många bisarra motsättningar. Det handlar om det oerhört fåniga i det fanatiska försvaret för rätten att rita rondellhundar, ställt mot den lindrigt sagt fadda uppställningen för flertalet andra kontroversiella synpunkters status i Sverige.
Resultatet – debattartikeln ”Väck mig när ni verkligen försvarar yttrandefriheten” – är roligt och uppfriskande. Förutom att påpeka sådana självklarheter som att Hets Mot Folkgrupp-lagstiftningen är exceptionellt paradoxal, och en pinsam skamfläck på Sveriges i och för sig för var dag allt pinsammare rättssystem, går han även hårt åt andra typer av officiell och inofficiell censur:
”Självklart ska vi stötta Lars Vilks rätt att rita profethundar. Det är en oerhört viktig rätt, utan vilken vår sekulära demokrati inte har en chans att överleva. Vi ska värna den, men då borde vi i rimlighetens namn också värna nazisters rätt att förneka Förintelsen och kreationisters rätt att lägga fram teorier om att en skäggig farbror skapade jorden på sex dagar. Det måste vi göra oavsett vad vi personligen tycker om vare sig galna teorier, revisionism eller hundar. Och det borde vi göra utan att en kass konstnär ska behöva bli mordhotad först. Det är nämligen först då yttrandefriheten är värd namnet.”
Det ovannämnda citatet innehåller en väldigt rolig detalj, som den gode Betnér torde få duktigt med skit för om någon annan med samma magnifika analytiska förmåga som jag uppmärksammar det. Det är hur som helst skönt att se en konsekvent liberal för en gångs skull, även om mer totalitärt orienterade socialdemoderater antagligen har bättre förståelse för hur ett samhälle verkligen fungerar.
Att hans rop lär klinga hyfsat ohörda i det svenska medieklimatet är nog inte någon vild gissning heller, men lite roligt är det när någon i alla fall säger någonting. Vill Betnér och hans meningsfränder lära sig att förstå det nya Sverige lite bättre kan jag rekommendera mitt inlägg från tidigare idag.