Det är jul igen – en snöbemängd och vacker sådan blir det också på de flesta håll i landet, verkar det som. Man skulle kunna orera om kommersialism, den totala sekularisering av julen som avlägsnat stora delar av både dess äldsta rötter och dess roll som kristen storhelg, eller något annat för min blogg typiskt. Man skulle också, om man inte vore motpolskribent, kunna ägna några rader åt att desperat skuldbelägga sina läsare och gorma om fattigdom på andra håll i världen, om att kvinnor minsann tillbringar mer tid vid julskinkan än männen och att alla dessutom är så oerhört stressade att de uppriktigt sagt borde skämmas, veta hut och ta det lugnt på julen. Så de inte blir utbrända eller förvärrar klimatkrisen.

Jag tänker dock inte göra någon av dessa saker. En gång per år kan folk faktiskt få slippa både högerradikala utbrott och världens fattigdom. Stressa så mycket ni vill, och överös åtminstone ungarna med alldeles för många julklappar – tänk möjligen på att försöka hitta något vettigt åt dem. Ska ni bestämt ändra något kanske det räcker med att försöka varva ner på själva julafton – se hela Kalle Anka, sitt en extra halvtimme vid julbordet och skjut upp disken till dagen efter. Eller fira som ni alltid har gjort.

Julen handlar i första rummet om att tillbringa lite tid med närstående, för de flesta förhoppningsvis med släkten. Om att upprepa en till formen mångsidig men till essensen i många århundraden snarlik ritual där man befäster sin identitet – som svensk och europé i det stora, som son eller dotter eller far eller svåger i det lilla, och väl så viktiga. Inte om att nagelfara sina traditioner i enlighet med några självgoda besserwissers som vet berätta att du har det alldeles för bra, alldeles för stressigt och äter alldeles för mycket.

Personligen tänker jag hoppas att min årliga julförkylning denna gång går över innan julafton, att jag för första gången på ett decennium tar mig till julottan, och att jag slutligen övervinner min sista kulinariska spärr och får i mig en grisfot. Med det säger jag farväl och på återseende om några dagar.

Och, naturligtvis: God Jul!

Om skribenten: Solguru

Solguru tar avstamp i perennialism och Tradition, och i en politiskt reaktionär grundinställning, och försöker erbjuda en blandad kompott av perspektiv och kulturella fenomen. Här diskuteras och kritiseras modernitetens olika aspekter, från sekularism och humanism till mångkultur och feminism. Även positiva fenomen behandlas - kultur i dess olika former, och infallsvinklar som kan bereda en utväg ur eländet vi kallar nutid.