Idag vill jag uppmana de läsare som ser läsningen av motpol som en sorts intellektuell hobby, och ännu mer de som sitter där i väntan på bättre tider, att tänka efter. Finns det inte någonting ni kan göra för att bidra till en bättre framtid i det här landet, på den här kontinenten och i den här världen?
Det finns inte längre många argument för att inte engagera sig för det man tror på, även om det kan kännas så. Vi är vid det här laget tillräckligt många som vet att mångkulturen gått åt helvete, att genuspedagogerna kommer att orsaka faktisk skada på våra barn och att samhället måste börja svänga i annan riktning. Ändå verkar engagemanget utebli från många håll.
Intellektuella har länge ogillat tonfallet och beteendet som hör samman med ”extremhögern” – det argumentet torde idag ha minimal relevans. Det är inga skinnbulor som skriver på motpol. Vi vill inte knacka bög, och har inga T-shirts med texten ”Lasermannen – en ljuspunkt i tillvaron”. Den hierarki som tidigare gick från en försiktig, odefinierad nationalism som kallade sig ”patriotisk”, till en ”radikal nynazism” är sedan länge avskaffad. Internet har gjort det möjligt att föra många diskussioner utan att sitta i någon sunkig lägenhet och lyssna till en arg och berusad kriminell som ”hatar svartingar”. I den mån det finns särskilt många sådana kvar överhuvudtaget. Vi är folk det går att prata med – det är numera gängse media och akademiker som inte klarar att ta diskussionen, och därför envisas med att låtsas som om vi bara är psykopatiska ”främlingshatare”. Det vet du säkert, om du orkar sitta här och läsa, och det gör att jag undrar var du håller hus.
För den som är intresserad av variation och mångfald torde vi vid det här laget vara ett betydligt intressantare alternativ än de flesta andra. Gudarna ska veta att det finns fler synpunkter, fler kulturuttryck och fler uttrycksformer hos oss än hos varenda ”mångkulturellt” spektakel staten anordnar för att bevisa att alla kulturer är likadana, samma sak och i behov av att avskaffas. Är man intresserad av kulturell mångfald, och av kulturell samhörighet, är det hos oss man håller till. Inte på universiteten eller på kommunens ungdomsarrangemang.
För den som tror att alltihop är ett dödfött projekt tror jag att det är dags att öppna ögonen. Etnopolitik är framtiden. Tanken att krig nationer emellan är ett så oerhört ont att man nu måste upplösa alla etniciteter och mer eller mindre införa en världsstat är död, även om vissa verkar ha problem att fatta det. Förtryck och ekonomiskt-politiskt påtvingad samlevnad är inte en väg till fred – folkgrupperna sliter struparna av varandra i förorterna istället. Etnisk autonomi är det enda alternativ som kvarstår, och den som vägrar förstå det kommer också att få stå där med ansvaret för de tusentals liter blod som runnit, rinner och dessvärre tycks fortsätta rinna i den futila och moraliskt totaldefekta kampen för en värld utan folk.
Alltså är min ringa begäran att du som börjat begripa åtminstone något av det jag skriver ovan gör något. Kan du skriva – skriv. Vill du vara anonym – gott så, skaffa en blogg. Vill du inte vara det, ta kontakt med något lämpligt forum där du kan ge uttryck för dina åsikter under eget namn. Har du inte tid – kommentera tidningsartiklar på hemsidor, och skriv insändare. Hjonen inom svensk media förvånas ständigt över att det är så många ”nynazister”, alternativt ”unga arga män” som kommenterar deras artiklar. Det är viktigt för dem att markera att det handlar om nazister och män – grupper som inte är riktigt välkomna i det kommande globala humanistdagiset. Den som inte är upptagen med att hitta på bortförklaringar och nyspråk förstår givetvis att landets fåtaliga ”nazister”har annat för sig än kommentera varenda artikel i varenda lokaltidning i landet – det torde till och med journalisterna och krönikörerna fatta. Det är folket som talar, vad nu det ska innebära, och om tidningarna toge demokratin på allvar skulle de lyssna, istället för att försöka bortförklara. Men det gör de inte, och där kan du hjälpa till.
Är man inte lagd åt att skriva – om man inte orkar eller inte kan – går det alltid bra att donera pengar. Nationell Idag utvecklas hela tiden mot att bli en tidning som vida överträffar de flesta tafatta försök som tidigare gjorts att komma med en relevant samhällskritik från höger, Salt möjligen undantaget, och har vid det här laget ett brett och varierat utbud (visserligen av skiftande kvalitet – men förbättringarna sker med stormsteg från nummer till nummer). Ändå verkar det gå segt, och det är obegripligt. Vill du inte ge bort pengar utan att få något för dem – skaffa en prenumeration – och se till att någon av dina vänner gör det också. Vill du stödja motpol – vilket jag hoppas eftersom du sitter här och läser – kan du helt enkelt betala in en donation till förbundet som driver portalen.
Fungerar inget av det här för dig, kan du i alla fall göra det allra minsta. Öppna käften, stort eller litet. Säg ifrån någon gång – till någon. Låt inte det växande åsiktstyranniet och den allt tjatigare, repressiva och totalitära jargongen i det svenska samhället förtära dig helt. Tänk själv, någon enstaka gång, och visa någon annan att du gör det. Köp lite jävla klistermärken och sätt upp någon natt när du börjar sent dagen efter. Våga tro på något, och våga stå för det.
Dör gör vi alla. Och oavsett om du tror att du får fler chanser eller inte är en livstid en hemsk sak att förslösa.
Om skribenten: Solguru
