Sverige har dubbelt så många anmälda våldtäkter som närmaste europeiske konkurrenten England. Orsakerna torde inte vara hemliga om man inte vikt skygglapparna så de täcker hela ögonen, men annars så kvinnovänliga svenska debattörer försöker givetvis undvika ämnet.
Utomeuropeiska invandrares massiva överrepresentation vid sexualbrott har varit välkänd länge, även om nyare statistik saknas. Det är givetvis inte den enda faktor som gjort att resultaten i en ny forskningsrapport ser ut som de gör, men det är en av de främsta. Rapporten själv nämner ”tidig sexdebut, hög alkoholkonsumtion, ”fri sexualitet” och ”rätten till ett sent nej” som orsaker, och där är väl åtminstone de första tre självklara bidragande orsaker till våldtäkter. Fulla unga killar i den tidiga puberteten som tror att sex är ett självändamål är naturligtvis, etnicitet åsido, ganska goda kandidater till att förgripa sig på kvinnor, i synnerhet när de får tillgång till fulla och drogade flickor i samma ålder. Den sista orsaken är möjligen mer kontroversiell, men att diskutera det är inte mitt syfte här.
I
Det intressanta är att se hur desperata olika opinionsbildare och kommentatorer i ”bloggosfären” är att komma undan problemet. Man skyller, trots att rapporten förkastar den förklaringen, på ”anmälningsbenägenhet”, man talar om ”jämställdhetsproblem” och man påpekar för hundrafemtioelfte gången att ”överfallsvåldtäkter och våldtäkter som anmäls bara är toppen av ett isberg”. Summa summarum: de våldtäkter som kan påvisas, och den utveckling som kan följas statistiskt, är oviktig. Har man blivit våldtagen på gatan av en grupp utomeuropeer hör man hemma i den statistiska marginalen – man är rent en politisk belastning, eftersom någon skulle kunna utnyttja ens fall till att ifrågasätta svensk invandringspolitik. Och om det är något vi alla borde ha lärt oss är det att våldäkter är ganska oväsentliga om man jämför med rasismen.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: det finns ingen anledning att anta att frekvensen utomeuropeiska invandrare (eller missbrukare, eller andra grupper som är överrepresenterade vid sexualbrott) skulle minska om det blev möjligt att ta fram ”mörkertalet”. Det är en ren ideologisk fantasi, byggd på skönlitteratur och rubbad 60-talspostmarxism. Det handlar om att förklara krig mot verkligheten när man sitter och inbillar sig att den grupp som våldtar tillfälliga flickvänner eller tjejer på fest främst skulle bestå av exempelvis en grupp som ”vita, heterosexuella medelklassmän”. Eller att offer för den gruppen skulle vara mindre anmälningsbenägna än offren för mer stereotypa våldtäktsmän. Det finns givetvis en hel driva ”vanliga killar” som kommer undan med våldtäkt, men det finns många sådana som åker dit också. Sammansättningen av förövarnas etnicitet och sociala situation kanske kommer att variera något om man får tillgång till ”mörkertalet”, men att den skulle bli väsensskild är totalt orimligt – man måste vara en idiot för att tro på det.
Skygglappar
II
Varför håller man på så här, då? Varför vill man tona ner betydelsen av en synnerligen dramatisk rapport?
För det första visar statistiken att svensk jämställdhetspolitik inte har särskilt mycket positiv inverkan när det kommer till kriminellt sexuellt våld. På samma sätt som män utan större problem kan slå in skallen på andra män, oavsett hur ”lika” de anser sig vara, kommer det alltid att finnas svin som inte kan hålla sin penis i byxan när det passar. Inga halvkommunistanstrukna tankekontrollsexperiment kommer att åtgärda det. Det är precis lika vanligt att använda våld och förtryck mot någon man anser sig jämställd med som någon man anser sig överordnad – och det torde till och med vanligare att man tar till våld när man känner sig i, eller är i, underläge.
För det andra visar det på vad vem som helst kunnat räkna ut: den svenska tendensen mot sexualliberalism, upplösta könsnormer och bristande moraliska regler kring hur könen ska förhålla sig till varandra, verkar i högre grad för att släppa fram människans vidrigaste tendenser, än vad den verkar ”befriande”. Att unga människor samlas och super medan de uppmuntras av allt från sexualundervisning till media att ”leva ut sin sexualitet” som någon sorts självändamål är en uppenbar delorsak till sexuellt våld. Även om de bara uppmuntras till att göra ”det de själva vill”; hur många vet egentligen vad de vill i tonåren, eller kanske ens senare, i synnerhet efter ett par pipor hasch och en fem-femton alkoläsk?
För det tredje handlar det om ett underkännande av svensk invandringspolitik, eftersom sexualbrotten så uppenbart är knutna till etnicitet. Visst kan man förklara bort det hela med rasism, segregation och diskriminering, men de flesta svenskar bryr sig inte längre. De skiter i om person X känner sig utanför, hans rätt att våldta deras döttrar är fortfarande obefintlig.
Alla dessa orsaker sammantanga utgör förstås ett enormt ideologiskt problem för eliterna i vårt samhälle. Om folk dessutom inser att orsakerna är bra förklaringsmodeller uppstår med andra ord ett hot för de människor som både har möjlighet att isolera sig från problemen, och prestigeskäl till att förneka dem. Alltså är det bara att vika skygglapparna ett par grader till och fortsätta svamla.
Det handlar sammanfattningsvis om en sönderfallande världsbild, eller kanske egentligen flera, vars företrädare desperat försöker värja sig mot sin egen impotens inför en utveckling de, vare sig de vet det eller inte, börjat förlora kontrollen över.
Om skribenten: Solguru
