Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande är i dagsläget en av etablissemangets mest älskade institutioner. Utan att någonsin ifrågasättas av andra än enstaka pingstvänner och helt marginaliserade nazistgrupperingar uttalar de sig gång efter annan i media och annorstädes. Idag tar vi en titt på dem, och den ideologi som ligger till grund för deras verksamhet.
Högerns diskussioner kring RFSL brukar sällan ha många nyanser. Det kanske inte är så konstigt Riksförbundet själva är knappast kända för sina genomtänkta ståndpunkter och sin respekt för människor med avvikande åsikt. Tvärtom gör man genomgående sitt bästa för att med lagstiftning och medial propaganda som vapen hindra folk från att ifrågasätta minsta lilla del av den egna agendan, trots att man själv mer än gärna angriper allt ifrån kärnfamiljen till kristendomen – frenetiskt och hysteriskt. Det är givetvis värt att sålla agnarna från vetet i argumentationen mot denna organisations framfart, och låta de mest absurda generaliseringarna vila. Annars blir man inte bättre än sina meningsmotståndare. Ändå blir det svårt när man börjar titta närmare på förbundets historia, och dess ideologi.
I
Först och främst diskussionen kring pedofili. Här blir det ofta synnerligen överdrivet de flesta homosexuella har ingen dragning till barn, och det är tveksamt om allt för många av RFSLs medlemmar i dagsläget har någon överdriven vilja att kämpa för pedofilers "rättigheter." Men förbundet har en synnerligen skitig historia något som sällan diskuteras i media (intressant med tanke på den hysteri med vilken exempelvis Sverigedemokraterna granskas av samma media). Under 70-talet tillsatte RFSL den Pedofila Arbetsgruppen, som ämnade bedriva lobbyverksamhet i syfte att sänka åldern för sexuellt umgänge. Redan 1971 hade svenska staten tagit steget att legalisera barnpornografi (jo, faktiskt), liksom djur- och våldspornografi. 1972 tillsattes en utredning, och socialdemokraten Lennart Geijer förklarade: "Fördomar och tabuföreställningar har länge hämmat en naturlig och öppen syn på sexuallivet och dess yttringar."
Känns retoriken igen? När utredningen presenterades 1976 (SOU 1976:9) rekommenderade den bland annat att barnets eget handlande innan en vuxen begick sexuella handlingar mot det skulle ha strafflindrande verkan, att åldern för sexuellt umgänge skulle sänkas, samt att frivillig incest skulle legaliseras helt och hållet. 80-talets början, med bland annat nytt förbud mot barnpornografi, satte Gud ske lov stopp för eländet. RFSL tystade ner kraven på sänkta åldersgränser, och tog ner Pedofila Arbetsgruppens namn från egna postboxen.
I dagsläget försöker man agera indignerat när "nazisterna" anklagar en för propedofila åsikter, samtidigt som framstående medlemmar med jämna mellanrum döms för sexuella övergrepp mot barn. Det är visserligen ganska sanslöst att försöka sätta något likhetstecken mellan homosexualitet och pedofili, men så länge homosexuella frivilligt låter sig representeras av RFSL är det faktiskt tämligen självförvållat. Teorin är visserligen nertonad, men praktiken lever och mår väl.
II
En annan fråga som inte förrän alldeles nyss diskuteras mycket i offentligheten är RFSLs syn på HIV. Det är nog inte allt för många som ens är medvetna om att förbundet, stödda av RFSU, lobbar aktivt för att avskaffa informationsplikten. Här menar man, och i detta får man också stöd av Jan Albert vid smittskyddsenheten (som borde överväga att byta arbete), att människor smittade med HIV inte ska ha någon skyldighet att upplysa en eventuell sexpartner om detta. Detta skulle i praktiken innebära att det blev mer eller mindre lagligt att smitta ner andra med HIV, medvetet. Orsaken? Jo, att HIV-smittade är "stigmatiserade," och att "alla har lika stort ansvar för säkert sex." Detta är naturligtvis dumt in i det extrema givetvis har man själv ett ansvar för att inte sprida de sjukdomar man har till andra människor. Till detta kommer att det är fullständigt perverst att mena att man ska ha rätt att utsätta andra, ovetande människor för risken att smittas av en livslång sjukdom. Detta oavsett hur obetydlig smittrisken görs av kondomer, oavsett hur liten sannolikheten att utveckla AIDS och dö gjorts av bromsmediciner. Â Om man också menar att det borde vara lagligt att smitta andra med hjälp av exempelvis kanyler är oklart. Likaså om det borde vara acceptabelt att försöka ge andra tuberkulos eller pest. Att RFSL överhuvudtaget driver den här frågan visar hur extrema och sekteristiska de har blivit av att så länge ha stått över samhällets kritik. Genom att konstant avfärda relevanta invändningar mot förbundets verksamhet som "homofoba" har man utvecklat en grad av självgodhet som är närmast obegriplig för utomstående och som går många människor förbi.
III
Frågan om pedofili och sexualitetens urartning från oansvarig driftsutlevelse till direkta övergrepp förblir alltid intressant i den här diskussionen. När man väl har börjat bryta ner all den farliga "moralism" som hotar individens rätt att sprida HIV, är det nämligen inte helt klart var det ska sluta. RFSL var visserligen noga med att ta avstånd från Karl Andersson och hans kryptopedofila, vidriga tidning Destroyer, men det är inte helt klart varför. Andersson vet att använda samma retorik som RFSL normalt gör, när det kommer till att försvara sin tidning och sitt beteende. All kritik av det man håller på med beror på homofobi, bögskräck, kristendom och intolerans. Att man själv skulle ha någon del i att frambesvärja dylika känslor är förstås absurt hat finns alltid bara hos den som hatar. Eller rättare sagt hos den som öppnar käften för att uttrycka annat än lovsånger.
Och det här är också själva kruxet i frågan. Det handlar inte om att någon övervägande del av alla homosexuella har något som helst intresse av barn. Det handlar om den ideologi som sprids av RFSL och dess HBT-ideologer. Genom att hävda att sexualiteten "konstrueras," ständigt omdefinieras, och att alla värderingar kring de här frågorna är relativa, har man redan implicit accepterat vuxnas sexuella utnyttjande av barn. Det är bara en fråga om intellektuell ärlighet att inse det. När man menar att de känslor av obehag vi får inför exempelvis det offentliga uppvisandet av olika sexuella avvikelser är följden av samhälleliga, irrationella "fördomar," ligger det ganska nära till hands att dra slutsatsen att också traumatiseringen av barn som utsatts för övergrepp av vuxna, i själva verket är produkten av fördomar och samhällelig intolerans. Det finns en del som hävdar eller antyder just det, och köper man grundtanken är det egentligen logiskt. Häle hunn å häle rompa, säger man i Ångermanland. Har man sagt A får man säga B, kanske är ett mer lättillgängligt sätt att uttrycka saken på.
Är man så ofattbart imbecill att man på allvar tror att sexualitet är något oproblematiskt, icke-essentiellt och helt och hållet formbart, absolut bara i det avseendet att det är i grunden positivt, är den ideologiska konsekvensen att all negativ reaktion på sexuella fenomen är irrationell, och möjligen ondskefull. Det var ståndpunkten i Lars Ullerstams groteska stridskrift ”De Sexuella Minoriteterna”, utgiven 1964 och generellt hyllad av den svenska 68-vänstern, trots eller tack vare sitt ensidiga ställningstagande för pedofili. Den ”logiken,” bara lätt utspädd, informerade också sexualutredningen 1976 (som för övrigt i linje med detta även förespråkade avkriminaliseringen av blottning), och skulle antagligen fortfarande vara huvudagendan i det här landet om inte någon barmhärtigt nog dragit i handbromsen.
IV
Handbromsen sitter dock inte åt särskilt väl det finns en orsak till att riksdagen gång efter annan röstar ner ett uttryckligt förbud mot sexuellt umgänge med djur, liksom mot djurpornografi (en ny motion är på gång, och vi får hoppas att det går bättre denna gång, även om det är närmast uteslutet). Det finns också en orsak till att de allra flesta är helt omedvetna om detta faktum nämligen att journalistiska eliter i vanlig ordning menar att folk i gemen är för dumma för att förstå deras subtila analyser om vad som är "konstruerat", "fördomsgrundat" och fånigt reaktionärt och inte. Men i det här fallet har bildning inte med saken att göra, inte heller intelligensnivå. Resonemanget som ligger till grund för sexualliberalismen, och i synnerhet dess vidrigaste yttringar, är urkorkat. Det är ett inlärt, irrationellt tänkande som i sig själv är minst lika "moralistiskt" som något annat, förrutom att det är helt och hållet artificiellt och inte fyller någon annan samhällsnytta än att skapa aborter, sprida könssjukdomar och skada unga människor (för att nu inte nämna djur) för livet. Men det svenska samhället genomsyras fortfarande av en ideologi där individens driftsliv ska gå före både samhällets och andra individers väl och ve. I detta har RFSL en djup skuld.
Det finns orsaker till moralism, liksom till "fördomar". Ibland är de helt och hållet rationella, grundade i erfarenhet och sunt förnuft. Ibland är de mindre uppenbart begripliga. Sällan eller aldrig är de dock på något sätt mindre rationella än olika former av improduktivt sexuellt beteende, isolerat från både mänsklig närhet och familjebildning. Det börjar bli dags att de som vill bryta ner de få värderingar vi fortfarande har kvar får förklara sig, istället för tvärtom.
Om skribenten: Solguru
