Att företagare agerar omoraliskt och skyller det på att de inte ska behöva ta socialt ansvar, utan bara har skyldigheter gentemot sina aktieägare, är ingen nyhet. Men det är lika problematiskt idag som det alltid varit.
I
Den amerikanska finanskrisen tycks förvärras allt mer, och torde inom kort ta klivet över Atlanten för att lära oss priset för en överintegrerad, global ekonomi centrerad kring ett mångkulturellt och ideologiskt sjukt imperieland (igen). Någon analys av hela förloppet känns det dock för tidigt att göra, så därför tänkte jag påminna om en annan sida av det ekonomiska system vi har, och den ideologi som ligger till grund för dess aktörers beteende.
För ett knappt år sedan sände Uppdrag Granskning en dokumentär om SMS-lån. Väl medveten om SVTs extrema politisering och ensidiga rapportering, kan jag inte säga annat än att reportaget var både bra och upplysande. Framförallt kastade det en del ljus på hur en viss typ av näringsidkare resonerar kring sin roll i samhället.
Företaget Mobillån har gjort sig känt för att låna ut enstaka tusenlappar till höga priser (att det skulle röra sig om "ränta" förnekar man, istället använder man termen "avgift", vilket tydligen sätter hela ockerlagstiftningen ur spel). Givetvis sker dessa lån främst till unga och korkade kunder. För ett lån på 3000 kronor, att betala tillbaka nästa månad, får man betala 600 kronor. En sådan lånepolicy kan bara ha två målgrupper: människor som är sådana ekonomiska idioter att de inte borde vara myndiga att styra sin egen ekonomi, och människor som är så ekonomiskt desperata att de inte ser något annat alternativ. Alla andra människor har antingen vett att avstå, eller möjlighet att komma över bättre lånevillkor (till exempel gratis kredit i trettio dagar på ett vanligt kreditkort, vilket är tillgängligt för de flesta med arbete). Alldeles utan Uppdrag Gransknings smygsentimentala moraliserande kan man alltså sluta sig till en sak: ett företag som Mobillån inriktar sig på att å ena sidan lura människor som inte förstår bättre, och å andra sidan förvärra redan utsatta människors ekonomiska situation.
Programmet visade även på diverse andra vidrigheter. Exempelvis framkom hur företaget Folkia till stor del fått finansiering av, och var nästan löjligt nära kopplat till, inkassobolaget Collector, som i sin tur drog in pengar på alla dem som misslyckats med att betala sina ockerlån till Folkia, men givet att programmet repriseras lite då och då behöver jag inte lägga mer energi på detaljerna. Det räcker med att påpeka att det hela var en synnerligen snuskig historia.
II
En av Mobillåns styrelseledamöter, Björn Johansson, deltog i reportaget för att förklara sig, vilket han gjorde med sällsynt ärlighet. Han förklarade att man inte gärna kunde begära av honom att han skulle ta någon typ av "socialt ansvar". Det var inte hans uppgift. Han har ju en styrelse att sitta i, så att säga, och ska generera pengar, och kan inte gärna stå till svars för hur han gör det, så länge det är lagligt.
Och här kommer vi också till pudelns kärna: denna sanslösa, imbecilla attityd som tidigare i historien har gett vatten på kvarnen till kommunister och vänsterextremister av alla slag. Den mentalitet som, även om den till viss del kommer per automatik ur kapitalismen som system, ändå i grunden är mer ideologiskt grundad än strukturellt. För visst fan kan Björn Johansson ta moraliskt ansvar. Han kan till exempel söka sig till en styrelse för ett företag vars affärsidé inte är att parasitera på fattiga och/eller korkade människor, om det nu är omöjligt att bedriva ansvarstagande låneverksamhet inom Mobillåns verksamhet (vilket det nog är). Att han, väl på plats i en viss verksamhet, har som främsta mål att maximera vinsten är inget som förpliktigar honom att söka sig till den verksamheten. Skulle heroin vara lagligt, vore det ingen ursäkt att ägna sig åt att producera och sälja eländet, ingen blir skyldig att öppna horhus om prostitution legaliseras. I detta fall är det uppenbart individuellt svineri det handlar om, inte något som stammar ur kapitalismens grundstruktur.
I vanliga fall är det förstås så att kapitalismen som sådan nödvändiggör beslut som kan tyckas förkastliga ett företag som inte lägger ner verksamheter som ger för lite vinst och ominvesterar sitt kapital kan mycket väl gå under. I förlängningen kommer det att bli nödvändigt att söka reformer som gör det möjligt att bibehålla en något så när fri ekonomi, samtidigt som ansvarstagande, moral och främjande av befolkningens väl på både landsbygd och i städer blir inte bara möjligt, utan nödvändigt för att bedriva näringsverksamhet. Nyliberalismen måste krossas och avskaffas, för den bygger på en felaktig och sjuklig syn på både människa och ekonomi.
Men redan idag har var och en möjlighet att ta sitt ansvar för andra i någon utsträckning. Att avstå från att bedriva vidrigt ocker kan vara en bra början, för både Johansson och hans yrkesbröder i det ekonomiska babelstornet, oavsett hur högt upp eller långt ner de befinner sig.
Om skribenten: Solguru
