De flesta människor håller sig vanligen inom de fält de behärskar, och uttalar sig inte allt för fritt i frågor de inte har någon aning om. När det kommer till religion är dock så inte fallet, och när idioterna släpps lösa börjar till och med vanligtvis fridlysta grupper drabbas.
De som följer mina härjningar vet att jag är närmast överdrivet fientlig mot konspirationsteorier av alla slag. Kan man slippa peka på en person, en sammanslutning eller en folkgrupp, och istället välja att fokusera på en struktur, en idé eller en tendens väljer jag undantagslöst det andra alternativet. Ibland leder det till att det jag skriver blir överdrivet abstrakt, men jag tror att det i gengälld blir betydligt svårare att angripa för dem som hellre vill hitta ismer att klistra på åsikter än bemöta dem i sak. Det finns dock en grupp av människor jag gärna pekar ut: idioterna. Och de är de farligaste av alla.
I
Idioterna finns överallt, och verkar faktiskt ofta (medvetet eller omedvetet) gå någon annans ärenden. När jag säger "idiot" menar jag nu inte en person som saknar kunskaper om ett eller annat ämne. Jag kan själv ingenting om bilar, mopeder eller industriella glassrecept. Detta skulle kunna vara ett problem, men jag har en mycket klurig lösning: jag låter bli att reparera bilar och mopeder, och jag låter bli att tillverka glass i stor skala. Denna policy tror jag är bra i de flesta fall ska man göra något eller säga något, ska man först ta reda på hur det fungerar. För de allra flesta människor är det också självklart man ger sig inte in i en politisk diskussion utan att kunna något om ämnet, och man opererar inte bukspottskörteln på folk utan att ha åtminstone någon läkarutbildning.
Men det finns dock fält där hur många människor som helst finner det för gott att uttala sig, med största bestämdhet. Hit hör förstås den sedvanliga PK-raddan med ämnen som människoraser, auktoritet, homoäktenskap och aborter. Där vet alla hur det hänger ihop, för det såg de på TV strax efter att de fått lära sig att tänka själva och vara individer: det finns inga människoraser, auktoritet är definitionsmässigt ond om den inte förhindrar en större auktoritet, homoäktenskap är precis som vanliga äktenskap (fast inte lika onda, eftersom de inte upprätthåller heteronormativiteten) och aborter är endast en fråga om att avlägsna en irriterande pryl som skulle sabbat hundratals krogbesök och antagligen skulle blivit skittråkig ändå (grisrosa bebisar är hur som helst inte direkt hippt). Nu är det förstås inte alltid den enskilde människans fel att han eller hon blivit en idiot i vissa sådana här avseenden, men det förändrar tyvärr inte faktum. Väljer man att prata om något man inte vet något om, är man en idiot
II
Ett annat fält, och huvudämnet denna gång, är religionens område området där alla är experter. Jag brukar vanligen vara ganska avslappnad i kontakten med så kallade "enklare människor" folk som har bättre saker för sig än sitta och blogga på internet och få in pengar på att läsa ids förstås inte vältra sig i samma ämnen som jag. Det hindrar inte att jag faktiskt ibland kommer synnerligen nära att tappa humöret när expertutlåtandena börjar hagla:
"Förr i tiden trodde alla i Europa att jorden var platt på grund av kyrkan" (I det kristna Europa fanns inte den uppfattningen, och inte heller i de hedniska kulturer vars världsbild vi känner till i den mån man haft en uppfattning har jorden i Europa alltid varit rund åtminstone sedan Eratosthenes av Cyrene mätte dess omkrets 200 år före kristus, och sannolikt längre).
"Egentligen är religion bara sagor." (Sagor betyder något annat, och en religion består inte av "sagor" även om man inte tror på den myter, ritual och dogm har en helt annan struktur än "sagor")
"Visst vet du att alla krig har påbörjats på grund av religion" (Visst vet du att man måste kunna lika mycket om historia som jag vid sex månaders ålder kunde om glasblåsning för att tro något sådant?)
Det skulle gå att lista upp fler exempel, men jag väljer att avstå. Istället kan en krönika från Aftonbladet Kvinna få tjäna som exempel på hur dum man får (eller kanske måste) vara när man skriver krönikor i svensk fulmedia. I gammal god Aftonbladettradition går Lisa Magnusson loss på världsreligionerna med hela den intellektuella kapacitet som bekommer en fjortonårig tjej som kanske inte förstår, men i alla fall är arg. Med tanke på att hon förutom sin låga ålder lider av ett förståndshandikapp är det hela inte så dumt.
III
Nu är Magnusson i och för sig 27 år gammal, och hennes enda förståndshandikapp tycks vara feminism och en anställning på Aftonbladet, men det kanske kan vara nog för att ursäkta hennes tillkortakommanden?
Vissa av mina mer antimonoteistiska läsare blir säkert fascinerade hon ger sig ju på islam! Och judendomen! Och kristendomen! Men ta det bara lugnt nu, kära läsare, innan ni sätter mjödet i halsen. För Lisas ilska torde riktas mot fler religioner och tankeinriktningar än bara dessa:
"Jag är trött på att man måste vara snäll och vidsynt och förstående mot folk som är dumma och trångsynta och oförstående."
Jaha, du, Lisa. Själv är jag trött på att folk som som du uttalar sig överhuvudtaget. "Bara genom att fjäska för gud får mänskan [sic] ett värde" får vi veta att religiösa människor tycker. Att diskutera innehållet i artikeln känns ganska poänglöst det är den värsta sortens tonårsstereotypa missuppfattningar om allt vad religion heter. Men att det publiceras på detta sätt, och dessutom rent utav utgår från vad en Imam har gjort, visar på något intressantare, och bekräftar något jag hävdat ett tag: media har i viss mån tagit av kopplet på sina hundar, även om det än så länge främst handlar om felnavlade tikar som alltid kan skylla på sin bottenlösa okunskap om allt om de ifrågasätts och anklagas för rasism eller intolerans. Islam är inte riktigt rumsren längre så gärna relativistiska postmodernister vill att alla ska få leva efter sina egna kulturella mönster exakt var som helst, så leder mångkulturens praktik slutligen till att alla genuina kulturuttrycks utrotande. En verklig kultur binder människor samman och skapar värden som inte utan vidare samexisterar med alla andra värden och föreställningen om allomfattande "jämlikhet" och "individuell frihet" är synnerligen inkompatibla med de nästan alla andra världsåskådningar. Alltså kan allt fördömas som "intolerant", och allt kommer också att göra det.
IV
Den gamla "majoritetskulturen" (vit, heterosexuell och patriarkal) kan inte längre vara ensam skurk man kan inte gärna först hävda att det är katastrof om en svensk kvinna sköter hemmet och mannen jobbar i en i övrigt ganska "jämställd" relation, och nästa sekund försöka motivera varför muslimska män kommer trampande tre meter framför en kvinna iförd Burka. I takt med att allt fler araber och afrikaner bosätter sig i Sverige ställs man alltså inför alternativet att den nyskapade ras av könlösa, jämställda, feminiserade män man lyckats avla fram genom decennier av överviktiga dagisfröknar ersätts av, visserligen berikande, men ändå farligt religiösa, homofobiska och patriarkala testosterontroll. Man vågar inte riktigt erkänna problemet, men åtminstone de homosexuella börjar som bekant inse att olika typer av frihet kanske inte alltid går att kombinera så bra.
Och i slutänden hatar vänstern och liberalismen Islam också denna religion är bara önskvärd så länge den kan användas till att relativisera och angripa kristendomen eller "gammalmodiga" värderingar överlag. Om muslimer tror att de kommer att få hållas i evighet med sina avvikelser från sexualiseringsnormativiteten, upplösningen av etniciteter och en våldsam sekularisering lär de få tänka om.
Etablissemanget ser sig tvunget att bredda kampen mot ”förtrycket”, och alltså måste idioterna släppas loss för att ge sig på nästa grupp. Ledsen, invandrarmän, men semestern är slut.
Om skribenten: Solguru
