/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Table Normal”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:”Times New Roman”;}
Sverige utsätts för en långsam statskupp, stod det nyligen att läsa i Dagens Nyheter. Man kan ju tycka att en nyhetstidning borde ägna sig åt just nyheter, och inte åt gamla självklarheter. Men man syftar kanske på något annat än vad som verkar självklart?
I
I DN har nyligen stått att läsa en debattartikel av journalisten Dan Josefsson. "Statskupp i Slow-Motion" heter den, och den låter oss veta att Sverige hotas av minoritetsintressen. Man menar att vårt lands traditioner hotas, och att makthavare vill genomdriva förändringar utan folkligt stöd, och därför gör det i smyg. Genom att blanda bort korten, genom att manipulera eller nonchalera opinionen och genom att säga en sak och göra en annan. Gamla nyheter, egentligen.
Sverige har genomdrivit en våldsam demografisk förändring under de senaste trettio åren. Man har gått från att vara ett etniskt relativt homogent samhälle, till att vara en mångkultur i vardande. Fiaskot är ett faktum, men tillräckligt stark förnekelse kan alltid övertrumfa verkligheten, om samhället använder nog resurser till att upprätthålla fantasierna.
Skolan är ett skämt, inte främst på grund av brist på pengar, utan på grund av att lärarnas auktoritet underminerats av pedagogiska teorier som är uppenbart felaktiga och i grunden ineffektiva. Vi utbildar idioter till lärare, och godkänner dem så länge de klarar av att acceptera ideologiska absurditeter, och förstå den pseudovetenskapliga rappakalja som, skattefinansierat, produceras på våra universitet under etiketter som "genusvetenskap", "queerteori" och "postkoloniala studier". Därefter ger sig sagda idioter ut för att göra våra barn till idioter av samma slag. Kanske kan de växa upp och bli lärare?
Sexuellt avvikande dansar på gatorna i vad som sedermera blivit ett uttryckligt frontalangrepp på normer som varit självklara i västeuropa, för att inte säga i världen, under merparten av de många tusen år vi har historisk tillgång till. Det som en gång var ett rop på "sexuella rättigheter", och som hävdade sig vara legitimt, har övergått till vad det kanske alltid varit: vitglödgat hat mot en normalitet man själv antingen är oförmögen, eller ovillig, att uppnå. Massiva pengar pumpas in i eländet, poliser marscherar uniformerade till stöd för en politisk sak (en absurditet i varje annat sammanhang inte ens i första maj-tåget skulle något sådant accepteras) och huvudstaden stinker av urin och avföring.
Kvinnor och män ska göras till samma sak. "Individen" ska frigöras, under det täcke av repression som allt individer är idag utgör. Religion, klass, etnicitet, kön, ras och börd allt ska utplånas och ersättas med "val", val vilka ska påverkas av välfärdsprojekt å ena sidan, och reklam och kommersiellt propaganda å den andra. Individen konsumenten sexualagenten ska vara det enda som finns kvar. Människan ska bli ett individuellt djur, som lever ut sina drifter och förverkligar sina drömmar i en steril, ateistisk, "vetenskaplig", jämlik, jämställd, marknadsekonomiskt definierad och i alla avseenden värdelös miljö.
Var det folkliga stödet för denna utveckling funnits vet ingen. Man producerar stöd, man tvingar fram stöd, man olagligförklarar kritik och man ser till att varje människa vet att han får sparken, tappar ansiktet, tappar jobbet, åker åt helvete om han protesterar. Det har pågått länge nu.
Der Kapp-Lüttwitz-Putsch eller Kappkuppen, som den helt sonika
kallas på svenska, gick inte så bra. Det verkar gå bättre med
kuppmakandet nu, även om syftet är ett helt annat.
II
Josefssons artikel handlar förstås om andra saker. Några partier som står något till höger om socialdemokraterna har tagit över makten, och vissa saker kommer att förändras en smula i några år, tills socialdemokraterna åter väljs 2010. Skatterna kommer att sjunka ett tag, några som förtjänat det tappar sina bidrag, några som inte förtjänat det tappar också sina bidrag. Någon verksamhet får drivas privat av något storföretag, någon annan får det inte. Det blir rent ekonomiskt antagligen sämre för vissa, och bättre för en del. Artikeln talar om hur alliansen ska få vår välfärd att vittra sönder, och citerar givetvis diverse vänsterextrema sociologer (vad nu de vet om ekonomisk politik) från Umeå Universitet. Men det är inte just den nuvarande regeringen som fått vårt land att börja vittra sönder, och det är inte främst en fråga om vem som tjänar hur mycket pengar, eller hur sjukvården sköts, som avgör hur värdigt livet i ett land blir. Det fattar egentligen vem som helst.
Vi har en regering som antagligen vill ändra på saker. Sannolikt är det samma snuskiga klassegoism som vanligt, men där vänstern traditionellt tar ställning mot oss och för alla andra människor i världen, tar "högern" ställning mot oss och för internationella ekonomiska eliter. Skillnaderna mellan de två är hur som helst marginella högern vill ta in invandrare för att dumpa löner, vänstern tar in invandrare för att visa solidaritet. För vänstern är etnisk medvetenhet, religion och sexualnormer avskyvärda i sig själva de representerar något "reaktionärt" och farligt. För högern är samma fenomen farliga av andra orsaker de kan utgöra hinder för ekonomin, störa kapitalflödet i världen och de kan kränka den "individ" man vidskepligt tror på. Konsekvenserna blir snarlika tredje världen töms på kompetens, och allt större delar av vårt land blir obeoeliga för svenskar. Eller för någon alls, egentligen. Kärnfamiljen upplöses antingen för att den på något vis hindrar sexuella minoriteter från att härja som de vill, eller för att den begränsar konsumenter till specifika roller. Vänstern och högern tycks vara ambidextriösa armar på samma hatiska, destruktiva kropp.
Oavsett regering är det samma akademiker, journalister och debattörer som definierar allt som rör vilka vi är, och hur vårt land ska se ut. Bara balansen mellan Svenskt Näringsliv och Kvinnovetenskapligt forum justeras en smula beroende på vilka byfånar som lyckats slicka och propagera sig fram till Rosenbad. Den demografiska förändringen fortgår, sexualiseringen fortgår, sekulariseringen fortgår (i den mån den inte är slutförd), tvångsegaliseringen av könen fortgår. Förintandet av alla verkliga värden, av allt som ger en människa möjlighet att vara, bortom både välfärdsstatens bisarra försök att producera en könlös, etnicitetslös, kastlös dussinmänniska, och den vulgära kapitalismens vilja att göra exakt detsamma, med andra medel, fortgår. Om regeringen är "blå" eller "röd" spelar därvid ingen som helst roll. Att "inkomstklyftorna" ökar kanske kan bli ett problem, men är definitivt ingenting livsavgörande. Hur fastighetsskatten tas ut är av sekundär betydelse, om ens det. Enbart våldsamma egoister som bara ser till sina egna plånböcker (antingen de är tomma eller överfulla) kan se frågor som dessa såsom centrala för Sveriges och svenskarnas framtid. Egoister som överhuvudtaget inte har i ett röstbås att göra, eftersom de väljer uteslutande utifrån vad de själva tjänar på (eller vad grupper de av någon anledning sympatiserar med ideologiskt tjänar på).
Att ett gäng dårar bytts ut mot ett annat gäng, som om ett par år kommer att bytas ut igen, är inte någon "statskupp". Det är på sin höjd en deprimerande fluktuation i ett tämligen tröstlöst politiskt klimat.
Om skribenten: Solguru
