"Omvänd rasism" är ett begrepp som dyker upp ibland. Det är också en term som får kritik, vilket kan verka rimligt. Trots allt är det ju oerhört märkligt vad är det som är omvänt med rasismen bara för att gruppen som ägnar sig åt den inte är vit? Men det är inte det kritiken handlar om i första hand, och idag ska vi kort och svepande reda ut varför goda antirasister håller med om att man inte ska tala om "omvänd rasism". I en anda värdig den postmoderna humaniorans tradition grundar sig det hela på en ytterst stringent vetenskaplig formel: ”rasism=makt+fördomar”
"Omvänd rasism" är för vän av ordning helt uppenbarligen ett nonsensbegrepp, i alla fall om man förstår rasism i dess egentliga mening. Ordet "rasism" i sig borde givetvis egentligen fått förbli vid sin ursprungliga betydelse, och helt enkelt betyda att man anser att det finns skillnader mellan olika människogrupper olika raser. Därefter kunde diskussionen föras kring huruvida denna inställning vore positiv eller negativ. I och med att termen blivit ett pejorativ och har en rent negativt värderande innebörd, vilket torde vara oåterkalleligt för överskådlig tid, borde ordet uteslutande användas för att beskriva uppfattningen att vissa folkgrupper är underlägsna, eller åtminstone har en serie underlägsna egenskaper. Då blir begreppet "omvänd rasism" obegripligt en person, grupp eller struktur som hyser uppfattningen att en viss etnisk grupp är behäftad med diverse klandervärda attribut, hyser då helt enkelt rasistiska åsikter, "är rasist(er)". Om det är en japan som anser att västerlänningar är barbarer, ett gäng berusade skåningar som vrålar "negerjävel" efter en solbränd dalmas eller en arab som tycker att "svenska killar är fjollor" och "svenska tjejer är horor" borde naturligtvis inte ha någon betydelse. En omvänd rasist vore i så fall möjligen någon som nyligen konverterat till rasismen, alternativt gått med i Exit (beroende på vad han omvänts till eller från).
Kulturantropologin har ordet
Den kritik av begreppet som står att finna i den ideologiska diskussionen i Sverige tar dock knappast sitt avstamp i denna diskussion. Här gäller istället frågan om man verkligen ska prata om rasism som något knutet till individer, eller ens till grupper. Lena Sawyer, professor i Kulturantropologi, reder på hemsidan Sverige Mot Rasism ut begreppen:
"När man lägger till makt till en förståelse av rasism blir det tydligt att rasism inte bara är en del av individuella psykologiska processer, utan är en central del i organiserandet av ideologi i relation till strukturerandet av social ojämlikhet. Som en central ideologi för social skiktning genomsyrar dess logik alla delar av samhället: individer, grupper, institutioner och strukturer. Denna förståelse av rasism använder ibland ekvationen: rasism=makt+fördomar. När rasism ses som fundamentalt kopplad till hur makt är strukturerad i samhället förstås individuella handlingar, psykologier och attityder som vardaglig reproduktion av de skeva maktrelationer som existerar mellan etniska och rasialiserade grupper. När rasism betraktas som en del av en strukturell förståelse av makt spelar det roll vem det är som handlar på ett diskriminerande sätt. Detta eftersom individer antingen tillhör förfördelade minoriteter eller privilegierade majoriteter."
Här gäller det att hänga med i svängarna. För att klassificera något som "rasism" krävs alltså att den som utövar det är en del av en "priviligerad majoritet". Det ligger nämligen till på detta viset:
" Detta betyder att medan minoriteter kan både ha fördomar om och diskriminera medlemmar av majoriteter och/eller andra minoritetsgrupper, måste dessa individuella handlingar förstås som en del av ett bredare socialt sammanhang som inkluderar makt och de systematiska fördelar och förtryck det producerar. Därmed kan inte fördomar och diskriminerande handingar som utförs av medlemmar ur minoritetsgrupper mot andra ses som rasistiska enligt ekvationen rasism=makt+fördomar eftersom minoriteter saknar (strukturell och institutionell) makt. Inom en kontext av en ojämlik maktrelation mellan minoriteter och majoritet kan diskriminering utförd av minoriteter till och med förstås som en reaktion mot förtryckande förhållanden, och en form av motstånd mot eller ett försök att motverka, rasism."
Fikonspråket får mina blogginlägg att blekna, visserligen, och det med goda skäl. Skulle någon med ens rudimentär intelligens och kritisk förmåga läsa det här och faktiskt förstå vad det betyder skulle denne sannolikt fundera på om det inte vore dags att surfa in på till exempel motpol, istället för på "Sverige mot rasism". Vi kan välja att bortse från sådana överväganden som vad detta innebär när grupper inte har någon inbördes maktrelation alls en inuit kan alltså aldrig vara rasistisk mot en aborigin? Vi ska inte heller gå allt för mycket in på den närmast efterblivet oproblematiserade definition av "makt" som används här att man bortser helt från det faktum att makt individer och grupper emellan knappast är något statiskt även om vi ska återkomma lite till det. Inte heller ska vi fundera på hur många uttalade "vita rasister" alltså ideologiska "högerextremister"- som tillhör ekonomiskt priviligerade grupper, och hur många som i själva verket tillhör grupper som har det ekonomiskt sämre än många av de minoriteter vars närvaro i landet de kritiserar, och dessutom har en extremt utsatt och "underordnad" social status, även i jämförelse med sociologins allra mest förtryckta gullegrisar. Verkligheten är nämligen aldrig bra för den här typen av "forskare", så istället för att sabotera för stackars Sawyer genom att dra in den, ska vi försöka översätta vad människan egentligen pratar om.
Privilegie och rasism
Översättning
Det resonemanget i korthet innebär är, att när minoriteter agerar rasistiskt i den mening jag definierat ovan (alltså när de handlar utifrån en serie negativa förutfattade meningar mot en annan folkgrupp) måste man inte bara ursäkta bort det med att de ju själva är "förfördelade minoriteter", utan till och med överväga att framhålla det som ett exempel på "motstånd eller ett försök att motverka rasism". Detta för att de saknar strukturell och institutionell makt. Märk väl att författaren sett sig tvungen att lägga till begreppen "strukturell och institutionell makt". Det blir nödvändigt eftersom så kallade "förfördelade minoriteter" ofta har en hel serie redskap till sitt förfogande i syfte att utöva makt. Samma arab som är befriad från status på jobbet kan vara "kungen" på dansgolvet eller "på gatan" på ett ytterst reellt sätt, men detta är viktigt att nonchalera. Den enda makt som är viktig är den som postmarxism, sociologi och liknande inriktningar hittat på är viktig ("kön, klass, etnicitet och sexuell läggning", är ett vanligt mantra inom humaniorans pseudoreligion och -vetenskap). Annan makt, till exempel våldsmakt, är av en annan kategori. Den är, i linje med denna ganska vidriga ideologi ingen verkligt problematisk makt våld och kriminalitet är på sin höjd en beklaglig (om inte heroisk) reaktion på "samhällets förtryck".
Nu gäller det att översätta det här teoretiska svamlet till konkret realitet. Fördomar+makt=rasism, var det ja. Låt oss då tänka oss två scenarion:
1) Två svenska män ur övre medelklassen, den ene egenföretagare och den andre nylbliven förman på en fabrik, sitter och fiskar i skärgården. Efter några öl berättar de diverse etniska skämt. Negervitsar, if you will.
2) Ahmed, Kamal och Muhammed sparkar ner en blond svensk kille, för att de tycker att "svennar är fittiga", de vet att han är "lätt att råna", och misstänker att han "säkert är nasse".
Var har här begåtts något rasistiskt? I enbart det senare fallet, eftersom det är den enda situationen med något allvar i? I bägge fallen, eftersom bägge innebär ett bruk av stereotypa uppfattningar? Nej, du. Endast i det första fallet har någon "rasism" stått att finna. För fördomar+makt=rasism. Och med "makt" menar vi inte makten att krossa en skalle, makten att trycka ner en kvinna i buske och våldföra sig på henne, makten att bete sig som man vill i det offentliga rummet, makten att avgränsa vissa territorier så att andra etniska grupper inte vågar sig in på dem, eller drivs därifrån. Nej, makt är något som definitionsmässigt innehas av vita, hetereosexuella människor i varje given situation, alltid. Befinner du dig på en farm i Zimbabwe, och veteranerna närmar sig på president Mugabes regerings order, med machetes i händerna och blickarna stadigt fästade vid din nioåriga dotter, gäller det alltså att komma ihåg vem som har makten i den situationen. Det är nämligen du. Visserligen är det en "strukturell" makt, men det är den farligaste sortens makt som finns. Den ger dig nämligen kraften att förtrycka medan ditt barn våldtas och du själv misshandlas till en blodig massa. Det är inte många sorters makt som är så stark.
Inte rasism
Hur bli immun?
Frågan är när det inte längre räknas som att "vi" har makten hur mycket europeiska människor måste förlora, och hur mycket de måste utsättas för, innan man slutar betrakta dem som "makthavare". När blir man immun mot att "begå rasism"? Att bli utsatt för våld av en annan grupp är inte ett kriterium människor av europeisk härstamning utsätts i de flesta samhällen för oerhört mycket mer våld av "minoriteter" än omvänt. Frågan är också om vi då, när vi väl råkat så illa ut att vi inte längre kan vara rasister, kommer att kunna påräkna oss samma typ av skydd och särbehandling som vi själva erbjudit varje enskild grupp som ansett sig ha något att invända mot hur de behandlats av "oss"?
Kommer kineserna att ifrågasätta vad "kinesiskhet" innebär när deras ekonomi vuxit så till den grad att de är dominerande i världspolitiken? Det kinesiska folket är generellt sett intelligent och filosofiskt skolat, men skulle trots det (eller snarare just därför) kanske inte ens förstå frågan. Skulle de göra det är jag lika säker på att de skulle fråga vad i helvete något sådant skulle vara bra för. Kommer Sydafrika en dag att nå en punkt där man anser att vita blivit "underordnade", och sedan sätta in ett åtgärdsprogram för att korrigera detta? Över tusen systematiskt mördade boer har inte gjort någon skillnad, i alla fall fortfarande är det inte den svarta regeringens ansvar, utan den vita rasismens (som om den materiella situationen i Afrika var bättre innan kolonialismen, och som om inte länder som Liberia och Haiti fick Sydafrika att, än idag, se ut som ett paradis).
Resonemanget är helt enkelt inte intresserat av vad som orsakar lidande eller problem det skiter högaktningsfullt i smärta och våld. Den som tänker så här är intresserad av två saker: att hata Europa och allt som kommit härifrån, och att ursäkta bort allt alla andra gör genom att härleda det till Europa och hennes rasism vem som än gör det, var det än händer. Att länder i tredje världen som avstått från militant antikolonialism nästan undantagslöst klarar sig mycket bättre än länder som hängett sig åt att skylla på "gångna tiders rasism" är då oväsentligt svältkatastrofer och våldsamma och godtyckliga diktaturer som Idi Amins och Robert Mugabes illustrerar för den här sortens byfånar bara poängen att vit rasism sitter i för evigt.
Kanske ägnade sig Amin åt "en form av motstånd mot eller ett försök att motverka, rasism" när han kastade ut alla de asiater som var hörnstenen i Ugandas ekonomi, och sänkte landet i ruin, med motiveringen att asiaterna var "den brittiska kolonialismens lakejer". Antagligen är det detta Robert Mugabe också gjort när han skickat ut sina veteraner för att våldta, mörda och lägga beslag på tillgångar de inte kan hantera. Kanske ska vi förklara för de traumatiserade överlevande vita farmarna, och för de numera desperat svältande svarta i Zimbabwe, att det spelar "roll vem det är som handlar på ett diskriminerande sätt. Detta eftersom individer antingen tillhör förfördelade minoriteter eller privilegierade majoriteter." För svenska ungdomar som misshandlas och kallas "svennebög" är det i alla händelser säkert tröstande att veta att de i varje fall inte utsätts för rasism, eftersom de tillhör en "priviligerad majoritet". Inte för att det är någon idé att försöka diskutera saken med kulturantropologen ovan, eller med någon av hennes kretiner till ideologiska kollegor. Men det är ju intressanta frågor ändå.
Till slut fattar man i varje fall vad grundbulten är i denna typ av invändningar mot begreppet "omvänd rasism". Formeln är helt enkelt snäppet enklare än "rasism=fördomar+makt".
Den lyder "Vit=Rasist".
Om skribenten: Solguru
