Allt pekar nu på att Donald Trump blir USA:s näste president. Trots opinionsundersökningarna, trots att hela den amerikanska eliten arbetat emot honom och trots att media varit mer vinklad till Clintons fördel än någon kunnat tro.

Det som utmärkt Donald Trump under valkampanjen är två saker: Han ber inte om ursäkt för saker han själv inte anser att han ska be om ursäkt för och han lyssnar mer på folket än på storstadseliterna.

Den politiskt inkorrekte

Att han brutit med de politiska korrekta konventionerna råder det ingen tvekan om. Han är brysk och har en stor personlighet. Han tar plats som ingen annan och dominerar samtalen och debatterna. Det här är ganska naturliga egenskaper för en politiker att ha, särskilt i en demokrati. Den stora skillnaden mot många andra är att han inte låter sig hunsas av media. Säger han något som uppfattas som olämpligt att den lilla journalistklicken så backar han inte, han står på sig. Det fungerar. Det fungerar bättre än vad många nog trott. Journalisterna ger efter ett tag upp och vanliga människor respekterar honom för att han står på sig. Ingen respekterar en mes.

Att han står på sig är en skarp kontrast gentemot Sverigedemokraterna, som mer eller mindre kan tyckas vara det parti i Sverige som borde stå honom närmast. Sverigedemokraterna verkar göra allt för att journalist- och politikerkåren ska släppa in dem i värmen, något de naturligtvis aldrig kommer göra. Trumps strategi skulle antagligen kunna fungera i Sverige också, bara någon vågade testa den. Därmed inte sagt att Sverigedemokraterna aldrig står på sig, naturligtvis.

Att Donald Trump vinner kan innebära att ramen för vad som anses rumsrent att diskutera vidgas, eller kanske till och med förskjuts åt höger som jag tidigare skrivit om här på Motpol. Det kan också innebära att de människor som av många kallas ”politiskt korrekta” ännu tydligare försöker signalera sin godhet genom diverse avståndstaganden och protester. Hysterin kanske ökar. Det behöver inte vara något negativt; ju mer hysterisk vänstern är, desto fler människor stöter de bort.

Populisten

Donald Trump påstås ofta vara en ”populist”, gärna utan att en definition av vad begreppet innebär ges. Ordet kommer från romarna, där vissa politiker som främst vände sig till folket kallades för ”populares”. Dessa stod i kontrast till de ”optimares”, som vände sig till eliten. På det sättet kan Trump mycket väl anses vara en populist. Han har stort stöd bland så kallat ”vanligt folk” och lägre stöd bland eliten inom journalistiken, finansvärlden och politiken i Washington. Han anklagar nämnda elit för att vara korrupt och inte bry sig om folkets behov. I detta kan jag inte säga annat än att han har rätt.

Protektionisten

Trump vänder sig emot frihandelsavtalen eftersom de gör att tillverkningsindustrin flyttar utomlands och arbetar- och medelklassen i USA utarmas. Ett annat, relaterat, system är de arbetsvisum som ges till utländska arbetare i till exempel IT-branschen. Dessa personer ges då möjligheten att arbeta i USA och kräver lägre löner än den inhemska arbetskraften, som konkurreras ut. De här systemen är bra för den ekonomiska eliten, som kan pressa produktionskostnaderna, men dåligt för resten av befolkningen som förlorar sina jobb och kanske tvingas ta jobb som ger lägre lön.

Vissa hävdar att frihandel och rörlig arbetskraft är bra även för medel- och arbetarklassen, eftersom lägre produktionskostnader ger billigare produkter. Utan att gå för mycket in på det ekonomiska här så kan vi konstatera att det är ett väldigt ensidigt resonemang. Produkterna är för det första av lägre kvalitet många gånger. Tidigare tillverkades de till högre pris, men kvaliteten var ofta högre och det skapades en näringsgren som gick ut på att reparera apparater och maskiner istället för att konsumenterna hela tiden köper nya. Det som kallats för ”slit och släng” är negativt ur flera aspekter, inte minst borde alla fundera på vilken attityd till livet ”slit och släng” skapar. Ta bara övergången från förvarings- och transportkärl som tillverkas hantverksmässigt till att transportera till exempel matvaror i plastpåsar och vad det gjort med miljön och hantverkarna som tillverkade kärlen. Samhället har också förfulats av den processen.

Sen kan det mycket väl vara värt att betala mer för olika produkter om det innebär att andra människor i landet får värdiga arbeten med bra betalt. För de människor som förlorar sina jobb och inte längre kan bo kvar i sitt hus tillsammans med familjen så är det ganska ointressant om telefonen kostar mindre. Den nyliberala frihandelshetsen tar inte hänsyn till andra faktorer än de rent ekonomiska. Skapar frihandeln ett sämre samhälle för oss så är det vara värt det att minska den.

Nationalisten och isolationisten

Trump står för stolthet. Han står först och främst för en stolthet över det amerikanska och den stoltheten gäller alla amerikaner. Han har återupplivat en patriotism hos folket, vilket får anses vara positivt, särskilt eftersom det är en patriotism som går ut på att amerikanska intressen ska gå först. Han verkar inte anse att det ligger i amerikanernas intresse att bomba länder i mellanöstern eller att vapenskramla mot Putin. Väldigt få människor vid sina sinnens fulla bruk kan anse att det här är dåligt och många amerikaner verkar vara väldigt trötta på krigen.

Den mest positiva effekten Trump har utifrån vårt perspektiv måste vara att han har gjort det lättare för vita amerikaner att vara stolta över vilka de är. Det är svårt att säga om det här är något Trump har bidragit till medvetet eller inte. Trump öppnar upp för det oavsett och det kan starta en kedjereaktion som bidrar till ett uppvaknande hos alla de europeiska folken. Att Donald Trump styr USA är bra även för oss.

Trumps seger i presidentvalet är en av flera framgångar för vår sida. Brexit var en annan och nu har vi valet i Österrike att se fram emot innan årets slut och nästa år är det presidentval i Frankrike. De europeiska folken står inför massiva utmaningar men hopp finns, Trump är ett av dem.

Om skribenten: Robert Rönngren