Vi måste ta plats i Sverige och Europa. Vi måste synas och höras och tränga ut de destruktiva krafter som dominerat vår kultur de senaste 100 åren.

En grupp vänner sitter på ett kafé och diskuterar nationalistisk politik. Borden runtomkring är tysta. Ingen avbryter, ingen säger emot, ingen stör, ingen går demonstrativt därifrån.

Två kollegor sitter runt ett fullt fikabord på jobbet. Invandringspolitiken kritiseras, problemen med sexualbrott tas upp, likaså välfärdsstatens kollaps och vad det beror på. Övriga runt bordet sitter tysta och kollar på varandra, röda i ansiktet möjligtvis. Ingen batikhäxa bryter högljutt in och skriker om barn.

Det här är att ta plats, att dominera samtalet. Det har vi inte kunnat göra på väldigt lång tid. Vänstern har haft tolkningsföreträde, den liberala högern har konstant backat och den sanna högern har knappt existerat. Det förändras nu sakta men säkert. När bilbränder eller sextrakasserier som hänt under helgen tas upp så vet alla vilken grupp i samhället de skyldiga tillhör och de som inte håller med håller tyst.

Flera grundläggande världsåskådningar existerar normalt inte sida vid sida. De tävlar med varandra under kortare perioder och den som vinner kommer dominera, ta upp plats och tränga ut övriga världsåskådningar, under en längre period. Ibland årtionden, ibland århundraden. Vi måste naturligtvis se till att stå för nästa dominerande världsåskådning, vårt folks framtid hänger på det.

En världsåskådning ser jag som vissa grundläggande antaganden som det stora flertalet inte ifrågasätter. Vissa värderingar som ses som självklara. Den som inte delar värderingarna är galen, primitiv, ondskefull eller kanske okunnig. Att i den brytningstid vi nu lever i ifrågasätta och plocka isär den rådande vänsterliberala världsbilden är alla våras främsta uppgift. Det är möjligt just nu, mer än det var för tio eller tjugo år sedan.

Metapolitik

Ett sätt att göra det på är genom vardagsmetapolitik. Att ge små smulor av kritik och fakta som inte stämmer med vännernas, familjens eller kollegornas världsbild. Ingen högljudd eller aggressiv sådan. Vardagsmetapolitik handlar om att så små frön av tvivel. Sen när fröet har börjat växa så kan ytterligare ett sås. En person som börjat ifrågasätta vissa saker i det nuvarande systemet har lättare att acceptera att även andra saker är fel. Nöt ned din omgivning, som vatten som droppar på en sten.

Memes från våra sympatisörer på internet är också vardagsmetapolitik. Bilderna är underhållande, samtidigt som de har ett budskap. Mer eller mindre. När människor ser dem skrattar de eller blir arga. Båda fungerar. De som skrattar är potentiella sympatisörer och de som blir arga kan bli sympatisörer om några år, eventuellt.

Vardagsmetapolitik är ett sätt att ta upp plats i sinnet hos dem som drabbas av den. Våra idéer konkurrerar med idéerna som fanns i deras huvud tidigare. De idéer som verkar stämma bäst med verkligheten vinner. Det som står i vägen för detta är det sociala trycket att följa åsiktsströmmen, men när vi har tagit tillräckligt stor plats inom andra områden så kommer det trycket minska. Det är då vi verkligen kan växa.

Dessa andra områden är främst religionen, kulturen, utbildningsväsendet och inom media. Av dessa kommer antagligen utbildningsväsendet bli svårast, främst eftersom en lärare med våra åsikter inte blir långlivad. Det är heller inte särskilt attraktivt för begåvade unga människor att bli lärare idag. Antagligen måste den svenska skolan på sikt byggas om från grunden. Fram tills dess måste alla föräldrar engagera sig extra mycket i sina barns utbildning, kanske till och med tillsammans med andra likasinnade.

Media

Att ta plats inom media är vi i Sverige bra på. Vi har en mycket aktiv och framgångsrik alternativmedia, antagligen beroende på att vår etablerade media är så enormt propagandistisk. Alternativmedia har skapats som en reaktion på detta och är det sätt på vilket vi tar plats. Vi ska inte underskatta den effekt alternativmedia har haft på åsiktsklimatet i Sverige. Nyhetsrapporteringen är en av de viktigaste fronterna för oss.

Bara att faktiskt lyfta fram etniciteten på gärningsmännen har en effekt, eftersom överrepresentationen ser ut som den gör. Många människor vet inte hur brottsstatistiken ser ut, eftersom den inte tas upp. När många får veta det reagerar de med ilska och kan påverkas att anamma andra politiska åsikter.

Att vara mer neutral i rapporteringen av till exempel det amerikanska presidentvalet är också positivt, eftersom Hillary Clintons synder knappt diskuteras. Att Trump däremot sagt något ohyfsat för ett årtionde sen diskuteras väldigt mycket. Får gemene man en mer rättvis bild av verkligheten upptäcker han ofta att vänsterns karta inte riktigt stämmer med terrängen.

Kulturen

En viktig aspekt av att ta upp kulturell plats är att ha skribenter och recensenter på vår sida. Personer som kan analysera kulturutbudet från ett högerperspektiv, något som idag endast görs på internetsidor som Motpol. Analysen sker idag i princip alltid från motsatt håll och även om de stora massorna kanske inte alltid tar del av den så sipprar åsikterna och perspektiven ner. De påverkar lärare, bibliotekarier, politiker och andra.

Minst lika viktigt är att ta upp plats i kulturproduktionen. Musik, litteratur och konst. Det finns idag några exempel på detta, men alldeles för få. Det är riskabelt att producera kultur som inte är vänsterorienterad, det är inte bra för karriären. Men det är viktigt, det påverkar mer än många tror.

Ett område som det skulle vara väldigt bra för oss att komma in i är film- och serieproduktion. Dessa kanaler påverkar idag kulturen mer än något annat. Inte främst i de program och filmer där vänsterpropagandan är som tydligast, utan i alla de andra. Ren propagandafilm är för tydlig. I de andra är budskapen mer subtila. Vem är hjälten? Vilka förhållanden visas? Vad framställs som normalt? Hur reagerar karaktärerna på olika företeelser? Vi påverkas av detta, mer än vi tror.

Politiken

Politiken kommer antagligen sist, efter att vi tagit upp plats i resten av samhället. Men den måste komma förr eller senare. Politiken kommer när tillräckligt många i samhället stödjer oss. Det måste inte vara en majoritet, men det måste vara många. Tillräckligt många måste tycka att vi står för det som är rätt. Vi är den goda sidan. Då måste allt det andra komma först. När vi väl har det andra är det bara en tidsfråga innan vi dominerar politiskt.

Vi är redan överallt, i liten skala. Vi måste bli fler och vi måste synas och höras, dominera samtalet. Vi måste ta plats.

Om skribenten: Robert Rönngren