Det är dags att vi samlas nu och lägger våra olikheter åt sidan. Detta är varför: i diktaturer förföljs människor på grund av sina åsikter. I diktaturer är det därför av högsta vikt för en oliktänkande att vara anonym, annars kan hela livet raseras; man kan bli av med jobbet, vägras arbetslöshetsersättning och tvingas utstå hot och trakasserier från regimtrogna. Vidare kan man bli misshandlad och man kan bli mördad – allt detta med statsapparatens goda minne.

Kuggarna i den totalitära statens maskineri samverkar genom media, juridik och samhällsinstitutioner. Från gatunivå upp till högsta instans. Målet är alltid detsamma: de oliktänkande måste till varje pris oskadliggöras. Det är egentligen inte viktigt hur de oskadliggörs, bara att det blir gjort.

*

Det tillhör grundläggande allmänbildning att känna till de typiska särdragen för en diktatur.

Det är något vi lär oss i skolan. Det är något vi lär oss ta avstånd ifrån: diktatur är dåligt, demokrati är bra.

Problemet uppkommer när vi inser att vi trots att vi fått lära oss motsatsen, faktiskt lever i en diktatur. Svindeln inträder. Allt vänds upp och ner.

Ändå är det så. Sverige är en diktatur. Måhända är Sverige en mer subtilt utformad diktatur än andra, men statsskicket är beskaffat precis på det sätt som är typiskt för just en diktatur. Yttrandefriheten existerar så länge du inte kritiserar systemet och systemet vill oskadliggöra oliktänkande var än de vågar lufta sina oacceptabla idéer. De oliktänkande saknar egentligt människovärde eftersom de inte delar den statliga ”värdegrunden”. Alla svenska medborgare vet vad som definierar oliktänkande, och alla medborgare har lärt sig att mer eller mindre dagligen svära sig fria från det. Det kan nämligen vara en fråga om liv eller död.

*

I helgen fick en dissident i diktaturen Sverige nog. Det var en dam på dryga sjuttio år som inte orkade hålla igen längre. Under en längre tid hade hon agerat som oliktänkande opinionsbildare på nätet, men för säkerhets skull under pseudonymen Julia Caesar.

Den numera agendasättande (läs: värdegrundstrogna) morgontidningen Dagens Nyheter – en publikation som under senare år gått från att vara en nyhetsförmedlare till en propagandainstans – hade dock irriterat sig på Caesars insatta och välformulerade samhällsanalyser. Därför satte man under 2014 in resurser på att röja hennes identitet.

Caesar berättade igår på sin blogg hur några av den agendasättande journalistikens absoluta spjutspetsar sattes in i arbetet. De lyckades ta reda på vem den anonyma dissidenten var; en före detta medarbetare, numera pensionerad.

*

Niklas Orrenius – mannen som gjort sig känd för sentimentala historier om utsatta flyktingar kombinerade med regelrätta demoniseringar av invandringskritiker – hade på något sätt letat upp Caesars sommarstuga. Orrenius åkte dit med en fotograf. När de inte blev insläppta stod de kvar på trappan och bankade på den gamla damens dörr, hela tiden skrikande hennes namn. Den gamla kvinnan, som går på medicin för hjärt- och kärlproblem, gömde sig darrande inne i stugan och fick nästan andnöd av chocken. Orrenius och fotografen rörde sig sedan i hennes trädgård, plockade upp trädgårdsredskap och lämnade lappar.

Även den påstådda och ofta medialt anlitade ”experten” på högerextrema rörelser, Annika Hamrud, kallades in. Hennes uppdrag blev att kartlägga Caesars förra arbetsplats och kollegor. Hon tog reda på att en av dem är god vän till Caesar och ringde upp vännen med målsättningen att få Caesars kontaktuppgifter. Det fick hon inte.

Sedan eskalerade terrorn. Hamrud bevakade Caesars port i timtal och korsförhörde hennes grannar. Orrenius sände insmickrande och desperata mail.

Efter detta följde det mest skrämmande. Åter i sommarstugan fick Caesar syn på en man med ett långt kameraobjektiv som smyger runt huset. Mannen med kameran ställde sig och stirrade på Caesar genom ett fönster. Han såg arg ut. Snart dök även Orrenius upp, även han märkbart irriterad. De båda mediamännen började skrika åt henne och åt varandra; uppenbart frustrerade över ett uteblivet knäck för att hon vägrade ställa upp. Caesars skräck och hela händelseförlopet bevittnades av en av hennes vänner som satt på Skype. Man kan föreställa sig den hjälplöshet hennes väninna måste känt när hon genom sin skärm sett hur den hjärtsjuka Caesar stapplat omkring i jakt på ett gömställe i sommarstugan samtidigt som Orrenius och fotografen skrikit ut sina aggressioner.

*

Detta händelseförlopp kan knappast beskrivas som något som är att vänta i det som vi lärt oss ska vara en demokrati.

I en demokrati förföljs inte människor för sina åsikters skull.

Grannar förhörs inte på grund av att de misstänks bo i närheten av en tankebrottsling.

Och framförallt står inte människor rättslösa inför så kallade agendasättande journalister – ett skrå som i det nutida Sverige fungerar som maktens inkvisitorer.

*

De här människorna, som avsiktligt förföljer och trakasserar andra medborgare, brukar vara de som i samhällsdebatten talar sig varma för ”ansvar” och ”anständighet”. De ser sig som direkta företrädare för de ädla kvalitéerna. De är försvarare av ”värdegrunden” och som sådana kan de egentligen inte begå några fel.

Det är därför inte orimligt att vi framledes kan vänta oss precis vad som helst. Vi har nämligen att göra med människor som ser sig som moraliskt överlägsna. De är förmedlare av universella sanningar; riddare med det alltid ädla uppdraget att krossa ondskans smutsiga lakejer. Vad kan vara mer nödvändigt än det?

*

Den här självuppfattningen har alltså inte enbart de våldsbejakande extremister som river ner tunnelbanereklam och misshandlar misstänkta åsiktsbrottslingar på gator och torg.

Den har även journalisterna på snart sagt alla svenska mediainstanser.

Den har deras chefredaktörer.

Den har Sveriges nuvarande rikspolischef.

Den har Sveriges Advokatsamfunds generalsekreterare.

Vad säger det om Sveriges statsskick?

*

Ska vi ta det från början? Eller ska vi, konservativa, Sverigevänner, nationalister, identitärer och invandringskritiker samlas mot förtrycket?

*

Här kan Caesars text läsas i sin helhet:
http://snaphanen.dk/2015/08/29/sondagskronika-mardrommen/

Marika Formgrens upprop till bojkott av DN:
http://www.marikaformgren.se/#post80

Om skribenten: Motpol

Motpol är en konservativ tankesmedja med två huvudsakliga mål: 1) Att lyfta ett spektrum av kultur som i allt väsentligt lämnas utanför ett allt trängre och enfaldigare svenskt offentligt rum. 2) Att tjäna som forum för presentation och debatt av politisk ideologi, teori och praktik. Motpols skribenter kommer från skilda bakgrunder och skriver utifrån olika perspektiv.