Distributismen är en ekonomisk-politisk idé som formulerades av de katolska brittiska tänkarna G. K. Chesterton och Hilaire Belloc. Distributismen, som brukar räknas som en del av den Tredje positionens politiska tankegods, förespråkar att ägarskapet till produktionsmedlen ska spridas så brett som möjligt bland folket, i stället för att koncentreras under statens kontroll eller ägas av ett fåtal stora koncerner eller privata ägare.
Distributismens kritik av (stats-)socialismen är att den senare inte tillåter individen att äga produktionsmedlen. Distributismen skiljer sig också från socialismen i det att den vill fördela egendom i stället för kapital. Den här vidare distributionen sträcker sig dock inte till all egendom, utan bara till den produktionsskapande delen, det vill säga den egendom som skapar välstånd.
Kritiken av (monopol-)kapitalismen är att den i praktiken bara tillåter ett fåtal ägare. Distributismen vill i stället se att så många som möjligt äger sina produktionsmedel. Chesterton sammanfattade distributismens kritik av kapitalismen med orden: ”För mycket kapitalism ger inte för många kapitalister, utan för få kapitalister.”
Distributismen har ofta beskrivits som en tredje vägens politik som erbjuder ett samhällsekonomiskt alternativ till både kapitalism och socialism. Genom Chesterton och Belloc har distributismen också kommit att förknippas med den katolska socialläran och dess principer om subsidiaritet och solidaritet. Många menar också att distributismen genomförts på lokal nivå i ekonomiskt oberoende lokala kooperativ och i mindre familjeägda företag. Andra ser vissa likheter mellan distributismen och korporativismen då båda dessa samhällsekonomiska idéer kan härledas till det europeiska skråväsendet. En betydande skillnad dem emellan är dock synen på statens roll i samhället.
Länk till Metapedia: http://sv.metapedia.org/wiki/Distributism
Om skribenten: Motpol
