I slutet av augusti publicerade jag artikeln Tekniken och utvecklingen i folkets tjänst, som utifrån ett höger respektive vänsterperspektiv behandlar den makalösa tekniska utvecklingen vi nu befinner oss mitt i. Den andra maskin-eran, som ledande forskare kallar den.
Inom en snar framtid kan denna utveckling komma att göra hälften av Västerlandets – i förlängningen också världens och slutligen nästan all – arbetskraft överflödig, för till skillnad från tidigare tekniska framsteg kommer jobben denna gång inte att behöva ersättas. Åtminstone inte om man ser strikt ekonomiskt, kostnadseffektivt, på saken. Maskinerna gör ju jobbet bättre än människan, dessutom klagar de inte och tar aldrig semester. Om denna, rovkapitalismens akilleshäl, talar politikerna icke.
Artikeln följdes upp av ytterligare diskussion på Svenska Dagbladets debattsida. Anders Wijkman, en av dem som togs upp i min text, betonar ånyo att saken måste dryftas (SvD Brännpunkt 13/9 och 18/9). Han lyfter fram statistik från USAs privata sektor som tydligt visar hur det
”tidigare starka sambandet mellan ökad produktivitet i ekonomin och nya jobb har brutits. Detta gör att vi inte längre kan räkna med att tillväxt i ekonomin automatiskt ger flera jobb. Snarare tvärtom.”
Vad Sverige anbelangar hänvisar Wijkman till forskning enligt vilken drygt hälften av dagens anställda ”kommer vara ersatta av digital teknik inom 20 år”. Trots detta bör det finnas
”fortsatt stora behov av arbetsinsatser i framtiden, inte minst inom vård, omsorg, utbildning och aktiviteter för barn och ungdom. Men finansieringen, huvudsakligen via skatter, är en utmaning som inte kan sopas under mattan.”
Det är alltså inte den privata sektorn som enligt Wijkman kommer att skapa nya jobb, utan den offentliga. Emellertid har ju denna alltmer bolagiserats alternativt sålts ut till s k riskkapitalister. De sistnämndas vinstintresse torde leda till än mer av automatisering. Exempelvis kan pedagogiska läsplattor till varje skolelev ersätta verkliga lärare. Framtidens fångvård kan i princip helt automatiseras så att rigorösa säkerhetssystem och robotar ”sköter” fängelserna.
Från att tidigare ha föreslagit typiska höger-lösningar, som sänkt skatt och s k minimilöner, menar Wijkman nu att även garantiinkomst och sänkt arbetstid – idéer som vanligtvis förknippas med vänstern – bör aktualiseras för att bemöta utvecklingen. Vidare betonas en utomordentligt viktig aspekt:
”Så länge människors försörjning, sociala sammanhang och identitet vilar på att man har ett betalt arbete så är teknikskiftet en central utmaning som inte får förbises.”
Wijkmans bild delas av tre forskare: Per Ödling, professor vid Lunds Tekniska Högskola; Gunnar Karlsson, professor vid KTH; och Sverker Jansson fil dr vid Swedish Institute of Computer Science (SICS).
De noterar att IT-minister Anna-Katrin Hatt – som replikerat Wijkmans text med att man tidigare alltid har lyckats skapa nya jobb – inte verkar ha förstått, att medan den industriella revolutionen handlade om att maskinkraft ersatte muskelkraft, så handlar den nya digitala revolutionen om att våra hjärnors arbete ersätts. Trion ställer sig den brännande frågan om
”vad som händer i långa loppet när så gott som alt mänskligt arbeta blir överflödigt?” [—] Vi känner inte till något som motsäger att allt mänskligt arbeta till slut kan ersättas med maskiner. [—] Mycket av vår nya konsumtion skapar knappt jobb. Ökad konsumtion av digitala tjänster som e-post, Facebook, Spotify och Netflix, för att nämna några, skapar inte fler jobb. Inte ens ökad konsumtion av produkter leder idag alltid till ökad sysselsättning.”
De nämner också att Sveriges konkurrenskraft rasar snabbt sedan 2009, och avslutar med att vi måste ”fundera på hur hela vårt samhälle ska ställas om när jobben inte längre finns kvar”.
I min artikel berörs denna omställning med att nämna sådant som satsning på den ekologiska sektorn, medborgarlön/basbidrag (en tråd som alltså Wijkman, men också IF Metalls kapitalförvaltare samt herr Oskorei lyft fram), turism kopplad till naturupplevelser och export av högkvalitativa produkter sprungna ur Nordens rikliga naturresurser. Till det senare hör – utöver skog, malm, mineraler mm – även rent friskt vatten och ekologisk föda som kommer att bli alltmer efterfrågat i en värld där hälsovådligt slamgödsel, bekämpningsmedel och genmodifierade grödor sannolikt måste användas för att säkra skördarna i de överbefolkade områdena. Vilket merparten av planeten är.
Summan av teknikutvecklingen med dess minskande arbetstillfällen och en värld i vilken ekologisk föda kommer att efterfrågas blir att Sverige – och Norden, som bör ingå ett djupgående samarbete med blandekonomi för tackla framtida utmaningar – inte är i behov av fler människor, än dem som här föds.
Möjligen kan invandrad spetskompetens komma att behövas. Emellertid blir det överflödigt med den i vissa kretsar önskade importen av billig arbetskraft, som utför enklare hushållssysslor. Redan nu klipper maskiner gräsmattan eller dammsuger avsevärt billigare än vad dylik import någonsin kan göra, och snart bevittnar vi intåget av kommersiella hushållsrobotar som både dammar, plockar disk och viker tvätt.
Historien lär oss, att utvecklingen inte kan hejdas. Vad som likväl måste hejdas, är att robotarnas artificiella intelligens till syvende och sist tar kontrollen över människan. Hon måste styra och kontrollera utvecklingen.
”Better techology makes more better jobs for horses.” Det begriper alla, att så inte är fallet. Stryk ordet ”horse”, ersätt det med ”humans” och innebörden av dagens tekniska utveckling torde klarna. Citatet liksom denna pedagogiska lilla övning är hämtad från följande kortfilm, utmärkt inte minst för dem som har svårt att föreställa sig vad som komma skall. Håll i hatten! Framtiden är omtumlande.
Om skribenten: Järven
