Häromdagen skrev Oskorei om traditionellt leverne utifrån boken A Handbook of Traditional living. Det inspirerade till några mer jordnära och säkert också snusförnuftiga tips för föräldrar som till barnen sina vill förmedla lite traditionella manér, eller i vart fall något i den riktningen:
– Börja med Varat: känn familj, tänk familj, var familj! Reprisera medvetet och dagligen detta mantra för dig själv och låt det genomsyra din inställning till föräldraskapet. Ett bra tillfälle att testa det på, är när hela familjen myser i slafen likt lejon- eller vargflocken.
– Var vuxen, en auktoritet och förebild för barnen. Det är du som har ansvar för att förmedla de rätta normerna och värdena, de ridderliga och aristokratiska som har att göra med heder, ära, mod, ärlighet mm.
– Odla ditt tålamod! Som förälder kommer du garanterat att få träna ditt tålamod. Vid jobbiga stunder, tänk på att det är barnets behov, inte ditt som står i centrum; barnet gör inte saker för att vara elak mot dig. När barnet, nyfiket som det är, vill titta på en sten eller på trädets alla grenar och blad, låt dig själv fångas med, varva ner och stressa av.
– Låt barnen vara delaktiga! När man ägnar sig åt sysslor i hemmet är det lätt att bli jäktad av att barnen pockar på uppmärksamhet och vill att man ska släppa det man håller på med. Låt istället barnen vara med vid matlagningen, bakningen, städningen, däckbytet, trädgårdsarbetet osv. De tycker det är roligt och känner sig delaktiga samtidigt som de lär sig saker.
– Ha rutiner och var konsekventa och samspelta som föräldrar; det skapar trygghet och tillit hos barnen. Naturligtvis ska man inte vara fanatiskt rigid, ibland är det bra att gå utanför ramarna och ta en chokladbit mitt i veckan. Men klargör då att det är ett undantag. Barn bör endast känna till begreppet "lördagsgodis", alltså dagen då man äter godis. För övrigt ska man självfallet undvika att barnen blir beroende av socker. Lightprodukter är dock inte bra, äkta vara ska det vara. Vatten och mjölk är det bästa. Ska barnen dricka saft är det en bra vana att ge dem kraftigt utspädd sådan. Lär man dem dessa saker från början så sitter det i ryggmärgen sen.
En mycket viktig rutin är att lägga dem vid ungefär samma tid varje kväll och då vara närvarande som förälder. Ligg och prata med barnen även om de inte förstår; sammanfatta dagen på enkelt och konkret sätt vilket ger dem sammanhang, livsviktigt för varje människa; när barnen blir större, be dem sammanfatta dagen.
Introducera böcker tidigt, läs högt vid läggdags och berätta vad det är på bilderna; när barnen blir större be dem berätta. Var tålmodig och ligg kvar tills de har somnat – barnen "känner av", bl a via utsöndringen av signalsubstansen oxytocin, ifall föräldern är lugn (förutsätter att man själv har avsatt tid för denna stund). Då sover de gott och tryggt.
– Ta fasta på barnets genetiska predisposition. Verkar han eller hon ha fallenhet för praktiska eller teoretiska saker, eller både och? Om barnet mest är praktiskt lagd och dessutom är överförtjust i att hoppa och stoja är det särskilt viktigt att lära dem att ta det lugnt: rita, pussla, lyssna på lugn musik gärna klassisk, "läsa"/ titta i böcker och syssla med dylika tålamodskrävande tillika (praktiskt)teoretiska spörsmål. Sporra dem absolut inte med snabba filmer eller stökig musik (se nedan).
Det omvända gäller om barnet är teoretiskt lagd och snabbt lär sig förstå abstrakta symboler och att läsa, och nästan bara vill syssla med det – då är det lek, hopp, klättring, fäktning osv.
Målet är att balansera barnen, att finna "den gyllene medelvägen" som Aristoteles skulle ha sagt.
– Bejaka de biologiska skillnaderna. När barnen börjar fundera på pojke och flicka med allt vad det innebär ska man tydliggöra att pojkar gör si och flickor så. Vill barnen prova på något "könsotypiskt" ska man emellertid inte hindra det, låt flickan fäktas om hon så vill.
– Säg inte bara "nej" när barnen inte uppför sig socialt acceptabelt utan visa vad de ska göra istället. Om de ritar på bordet, ge dem papper att rita på och tala om att det är så man ska göra. Att både göra och prata ger dubbel effekt (neurologiskt är det Hebs synaps som då arbetar). Vissa principer måste emellertid finnas och då ska det räcka med att säga nej.
– Nyttja skamkänslan men med måtta. Att barnen skäms när de gör fel borgar för att de som vuxna vet hur man ska bete sig adekvat i olika sammanhang. En positiv bieffekt av detta är också att de kommer att bevara sin integritet och inte göra sig själva till allmänt åtlöje på det tidstypiskt infantila sätt som sker i exempelvis dokusåporna; unga vuxna som inför tv-kamerorna svär, super, spyr, har sex och på andra sätt beter sig oregerligt har helt tappat stilen.
– Var ute med barnen, ta med dem i skogen, plocka bär och svamp och om möjligt sov i tält. Naturen är rogivande och som ett plus får man med sig en känsla av hur jord och själ hänger ihop.
– Lär barnen att ha "tråkigt", att inte göra något särskilt. Exempelvis att bara sitta i famnen hos dig och ta det lugnt. När de blir äldre och förstår, tala om för dem att allt inte är roligt, ibland är det tråkigt.
Köp inte de där nya tv-skärmarna där kidsen under färden ska sitta och titta på film. Det ökar risken för att de ska bli beroende av yttre stimuli, att det alltid måste hända något (vilket ju passar den kapitalistiska konsumtionskulturen som hand i handske). Detta i sin tur kan stimulera rastlöshet och oro. Låt barnen lyssna på sagor istället – då måste de använda sin egen fantasi och kreativitet för att föreställa sig det de hör. Sådan intellektuell dressyr dämpar behovet av rörlig stimuli, barnen blir lugna och harmoniska i sig själva.
– Värj inte för livets tunga ämnen, när någon närstående dör (alla ska vi ju göra det någon gång). Tala då om att farmor är borta men att vi kommer att träffa henne i himlen igen. På så sätt normaliserar man livet tråkigheter – och nödvändigheter. Dira Necessitas!
– Tv och film i hemmet behövs egentligen inte och oftast har småbarnsföräldrar heller inte tid med det. Emellertid verkar det vara svårt för de allra flesta att göra sig kvitt dumburken. Lär då barnen att titta med måtta och givetvis undvika strunt, det vill säga det mesta. Särskilt vansinnigt är tecknade ADHD-filmer med robotliknande figurer som skjuter på varandra och där klippen är så snabba så att det svårt för normalfungerande en vuxen att följa med i handlingen som garanterat eggar den ovan nämnda rastlösheten. Ur traditionalistisk synvinkel finns det mängder av se- och prisvärda filmer för barn. Wilhelm Tell, Tintins äventyr, Asterix, Emil, Saltkråkan, Nils Holgersson underbara resa till exempel. Och för de yngre Alfons Åberg, Drutten och Gena, Mumintrollen. Prata gärna med barnen om filmen, dess innebörd, vad som hände osv.
– Bekräfta ditt barn! Bekräftelse utgör stommen för i princip varje människa. På samma sätt som man ska reagera när barnen beter sig illa är det livsviktigt att pusha och bekräfta dem när de försöker samt när de lyckas. Med ord, gester, närhet, värme, kramar och ömhet. Då känner barnet sig älskat. Och då växer och utvecklas de små liven, de viktigaste och värdefullaste i våra liv. De som skänker mening, livsglädje och hopp.
Reaktion – redaktionen
Om skribenten: Järven
