Härmed ett försök att skildra det så kallade ”läget”. Ett försök att fånga den samhällspolitiska tidsandan, i världen och i Sverige. Och det som dominerar läget idag är enligt mig globalismen. Globalismen är det som hotar folk, frihet och det goda livet överhuvud. Globalismen som politisk idé är att med tvång skapa en världsregering. – Den ståndpunkt jag har är, som alltid, den av en fri skribent inom ramen för Motpols agenda. Dvs att flytta fokus från MSM:s låsningar och lyfta förbisedda perspektiv. Den vinkel som framförs och de slutsatser som dras är mina egna.
Etiketterna höger och vänster har ännu sin roll. De kan bland annat tjäna som identifikationer, som utgångspunkter för var en aktör står. Och jag som skriver detta står för högerideal som heder, självbehärskning, tradition och nation, samt synen på verkligheten som transcendentalt förankrad. Ingen ska komma och säga att jag sviker detta när jag samtidigt hävdar att dimensionen ”höger och vänster” idag håller på att spela ut sin roll. När det gäller den avgörande fronten i dagens strider så är det inte ”vänstern” som är fienden. Ty gårdagens politiska vänster har i stort sett gjort gemensam sak med kapitalister och liberaler i globalismens projekt.
Globalism
Globalismen är som politisk kraft högst reell. Globalismen är en Leviatan som krossar allt i sin väg, den slukar stater och folk och skapar ett Imperium. Nu är det samtidigt så att idén ”internationellt samarbete” må vara något bra. Inget folk är isolerat, hjälp din broder osv. Det är jag den första att erkänna. Jag uppmuntrar till samnationalism och rimligt, mellanfolkligt samarbete. Men detta är något helt annat än den globalsocialism som eliten av idag bedriver.
Man kan hitta ett flertal exempel på elitfigurer som de senaste 60 åren hyllat denna aggressiva, globala agenda. Några exempel:
. Storbankiren James Warburg, 1950: ”Vi ska ha en världsregering, vare sig vi gillar det eller inte. Frågan är bara om världsregeringen kommer att uppnås genom samförstånd eller tvång.”
. Zbigniew Brzezinsky i ”Between Two Ages: America’s Role in the Technotronic Era” (1970): ”Människor, regeringar och ekonomier i alla nationer måste tjäna behoven hos de multinationella bankerna och företagen. Den gamla ramen för den internationella politiken, med sin form av inflytande… [och] fiktionen om suveränitet… är uppenbarligen inte längre förenligt med verkligheten…” ”[N]ationell suveränitet är inte längre ett livsdugligt begrepp.”
. Strobe Talbott i Time, 20/6 1992: “Nationerna som vi känner dem är passé; alla stater kommer att underordnas en enda, global maktinstans… Alla länder är i stort sett bara sociala arrangemang… Det spelar ingen roll hur bestående eller ens heliga de kan ha verkat en gång i tiden, ty de är alla konstgjorda och tidsbundna… Kanske var inte nationellt oberoende en så bra idé egentligen… Men det krävdes händelserna i vårt eget underbara och hemska århundrade för att avgöra frågan om en världsregering.”
. James Gustave Speth, FN-höjdare utnämnd av Bill Clinton, i FN-rapporten ”Global Governance for the 21st Century” från 1994: “Mänsklighetens problem kan inte längre lösas av nationella regeringar. Vad som behövs är en världsregering. Detta uppnås bäst genom att stärka FN-systemet.” [de två sistnämnda citaten är från Michael Journal, jan-feb 2003]
. William C. van Duyn i öppningstalet under Bilderbergermötet i Köpenhamn 2014: ”Ärendet för detta Bilderbergermöte är en enad världsregering.” [scrolla ner en bit i detta inlägg för att hitta källan]
– – –
Jag kunde göra en mer systematisk översikt över detta. Men min tes är klar: globalism är målet för dagens ”elit”. I sina klubbar (Round Table, CFR, Bilderberg) drar de upp denna agenda. Nationella särarter ska utplånas och en världsregering ska upprättas. Och denna agenda sprids sedan av mainstream media (= MSM) i västvärlden. Alla stora tidningar och TV driver den och alla nämnvärda politiska partier har den. I Sverige är MSM och så gott som alla riksdagspartier för globalisering, för utplåning av svensk särart. Sveriges ”elit” tycks enhälligt vara för ett utraderande av den svenska etniska, kulturella, politiska och sociala integriteten.
Imperiet
Hela världen ska tvingas in i ett Imperium, en global polisstat. Detaljerna är här oväsentliga. Ty att kraften i globaliseringssträvandena är stor råder ingen tvekan om.
Alla måste underkasta sig Imperiet. Den som protesterar är en paria och en fascist, kanske rasist. – Vad betyder då detta för oss idag? Hur ska man uppfatta striden as such, hur uppfatta stridens natur? Hur förs kampen för (och emot) globalismen? Min poäng är att striden idag övervägande förs på det propagandamässiga planet, så pass att ett veritabelt psyk-krig kan sägas råda.
Jag menar så här.– Ett sätt att skapa ett imperium är att kriga sig till det. Men jag brukar också säga att risken för krig idag är överdriven. Hett krig = storkrig blir det inte. Se här vad jag skrev i Nya Tider i våras. Jag vidhåller mina teser. Det blir inget storkrig idag, vare sig i Syrien eller Ukraina.
Ett krig pågår likväl. Man kan kalla det propagandakrig, psyk-krig, kulturkrig, frekvenskrig. Och det bedrivs framför allt av MSM genom att 1) propagera för globalism 2) svartmåla motståndarna till globalismen.
Frekvenskrig
Denna kamp är reell. Jag nämnde begreppet ”frekvenskrig”, som i sammanhanget är nytt. Det har så vitt jag vet skapats av den amerikanen David Wilcock (1973-). Han må vara en skvalmusiker och en författare som inte alltid träffar rätt. Och han är lite PK. Men ibland övertygar han. I sin kritik av NWO (= New World Order = globalist-grupperingen) är han en röst att lyssna till, låt säga om man är esoteriskt lagd. Och i termen ”frekvenskrig” har han fångat karaktären hos dagens politiska kampverklighet, globalt och nationellt. Den frekvens det handlar om är inget mindre än ”ens attityder/sinnesstämning/livsandar”, och Makternas mål är i så fall att sänka våra livsandar, göra oss pessimistiska och håglösa vad gäller vårt personliga makt, och få oss att förlita på välviljan i globalismens Makter. Men den som har viljestyrka står emot denna psykologiska krigföring.
Jag kommer här att tänka på begreppet den differentierade människan, myntat av Julius Evola. Denna differentierade människa har den inre kraften att avvärja frekvenskrigets angrepp. Med vilja till makt över sig själv kan han inte besegras.
– – –
Det pågår ett frekvenskrig. Åsikter, attityder och idéer är vapnen. Här är detta hur något upplevs centralt. Till exempel: ett old school-sätt att kriga (= hyperkrig, totalt krig) är att sända en armé för att ta ett landområde och utropa sig som segrare. Ett frekvenskrigs-sätt att strida däremot, vad är det ? Jo, det är att sända en bataljon till gråzonen, utväxla skott mot en verklig eller inbillad fiende och sedan i media utmåla detta som en avgörande seger i en hård strid mot separatister. Vad som realiter sker är underordnat hur det hela ges spinn i media, hur det upplevs. MSM är experter på sådana tricks (även om publiken numera genomskådar dem rätt ofta).
Även inom mer fredliga områden frekvenskrigas det. Som under valkampanjer: man utmålar den egna partens utspel som dramatiska och avgörande, man tolkar procentuppgångar som historiska, man tolkar ett partiledartal som epokgörande. Opinionsundersökningar av alla slag är vapen i kampen, tidningsledare och blogginlägg likaså, och receptionen av detta i folkdjupet (tolkat av än fler opinionsundersökningar) blir fortsatta led i kampen.
Infrakrig
Frekvenskriget i Sverige idag förs med trakasserier, svartmålningar, karaktärsmord. Häng ut en man för hans legitima åsikter. Angrip en nationalist på stan och utmåla honom som en våldsverkare. Citera vad någon skrivit på nätet, vinkla det och säg att han är värre än Hitler.
Detta är krig och inget annat = frekvenskrig. Ännu en synonym till det hela kan möjligen vara infrakrig = ”under-krig”, dvs en form av lågintensivt krig. Det kan därmed ses som en pendang till den vedertagna termen ”hyperkrig” som jag berörde ovan. Hyperkrig är i så fall bokstavligt talat ”över-krig”, dvs totalt krig, hett krig med alla en makts resurser insatta. Infrakriget är i så fall ett krig begränsat till propaganda, massmedia och internet.
Operativ strategi med PK som ideologi
Infrakrig, frekvenskrig, propagandakrig och kulturkrig råder. Alla dessa begrepp är i stort sett synonymer. Och i MSM och hos sjuklöverpartierna står detta i centrum för striden: att lansera idéerna om fri rörlighet (= massinvandring), tolerans och mångfald som enkelriktade vägar till lyckans land. Globalism är målet och Politisk Korrekthet (PK) är medlet. Svensk MSM har internaliserat denna ideologi som heter PK. Minoriteter, bögar och kvinnor är offer för den vite mannens ondska. Bekämpas den vite mannens traditionella samhälle befrias vi och allt blir halleluja.
Man kan säga: PK är ett medel för att slå sönder traditionella gemenskaper såsom nationer, kulturer, samhällen och grannskap, för att ersätta dem med globalismens Nya Världsordning där materialismen till alla lycka bär, med en befolkning fri från traditionella, etniska och kulturella band, och därmed mottaglig för en kultur endast inriktad på underhållning och sport.
Meta- vs realpolitik
Vi hade i våras något av ett subtema här på Motpol: nicket Elgar Mazepa, som varit gästskribent, bad oss Motpolare, var för sig, att skriva om vad PK är, hur vi upplever dess natur. Det blev en handfull intressanta inlägg. Jag själv skrev inget, nämnde bara något i kommentarerna. Skulle jag idag säga ”vad PK är” skulle det bli, enligt vad jag redan antytt i den krönika ni nu läser, detta: globalismen är den reella maktfaktorn som sponsrar PK-ismen. PK är metapolitik, globalism är realpolitik. Det förra är medlet, det senare är målet.
Så är läget idag. Aggressiv globalism är ”elitens” agenda och den prackas på oss i ett propagandakrig, ett veritabelt frekvenskrig. Vad detta betyder för oss i detta land idag, medialt, politiskt och kulturellt, kan behöva utredas separat.
Slutord
Jag ska strax sätta punkt här. Vad alla bör minnas är dock: detta är inga normala tider vi lever i. Vi befinner oss i ett psykologiskt krig, ett infrakrig, ett krig om åsikter, attityder och sinnestillstånd. Ett krig om våra ”mentala frekvenser”, alltså ett frekvenskrig. Ett krig där, som sagt, detta hur något upplevs är avgörande. Då är det även viktigt hur man som motståndare till globalismen upplever och, i förlängningen, uttrycker sin kamp. Att ge uttryck för defaitism är till exempel lika med nederlag. Detta kan låta hårt, så jag säger: OK, även en frihetsvän får tvivla. Och man behöver inte vara någon söndagsskoletroende. Man kan till exempel idka ”nihilismen som rening” (à la Jüngers ”Över linjen”). Men defaitismen, den är en farlig väg att gå. Man kan säga: i frekvenskriget är defaitism lika med kapitulation.
Globalism råder. Men visst skäl till optimism finns det nog. Globalisterna har ju inte upprättat sin världsstat än. Man hade till exempel kommit rätt långt redan 1945 i och med FN. Sedan dess har vi fått sådant som EU, Nato och andra västvärlds-organisationer som tillsammans utgör Imperiet. Men helt hopplöst för nationella särarter att göra sig gällande är det ju inte, inte ens i dessa yttersta tider. Jag skulle anse att ”the window of opportunity” för NWO:s seger är passerad. Det blev som antytt inget av deras försök till intervention i Syrien, hösten 2013. Och att provocera Ryssland till krig, det tar sig liksom inte. Mer om omöjligheten för ett sådant hett krig här.
Globalisterna strävar efter absolut makt. Och denna absoluta makt har de inte idag, trots årtionden av propaganda för sin sak. Därför kan man som globalist-motståndare vara ”försiktigt positiv”, som det heter.
Men man får inte vara naiv. Man ska till exempel inte tro att PK-ismen bara är något som eliten fått för sig. PK drivs med machiavellisk målmedvetenhet. PK är globalismens propagandamedel nr 1. Världen är drabbad en farsot, inte somatiskt smittsam som digerdöden, men mentalt smittosam. Låt oss kalla den ”galna globalistssjukan”. Men ni som tar till er mina synpunkter här kanske kan bli immuna mot den. Frekvenskriget är ett krig om våra sinnestillstånd, och den som i det sammanhanget vill besegra NWO kommer också att kunna göra det. Ty ”allt avgörs i det inre”, som Ernst Jünger sa: Im Innern ist’s getan.
.
Relaterat
Galaxen: Samnationalism — en möjlighet
Nya Tider: Tidsandan idag är emot krig
Evola: The Path of Cinnabar (1963)
Bilden föreställer Östra kanalen i Härnösand.
Om skribenten: Lennart Svensson
