Detta land, Sverige, befinner sig i en kulturkamp. Den metapolitiska striden står het. Om mångkultur, om det traditionellt svenska, om traditionalism och nationalism. Vad har i så fall författarna för roll i detta? Det ska jag utreda här.
Den så kallade eliten driver en internationell agenda. Det unikt svenska ska utplånas. Massinvandring ska alstra bort etniska svenskar och göra oss alla till en odefinierad mestisbefolkning, drogad på lådvin och hämtpizza och försmäktande i betongghetton till tonerna av Lady Gaga.
Detta är agendan. Det är ännu kontroversiellt att i MSM påstå att svenskar finns och att vi har rätt till detta land. Svenskfientlighet och antivitism är normen.
Men vad gör en sådan som jag åt detta då? Man kan säga: jag gör vad jag kan. Jag och andra bloggar i detta nätverk — Motpol — lyfter frågor av traditionell och nationell natur. Och förutom denna blogg har jag en till, kallad Svenssongalaxen. Där skriver jag om ungefär samma saker som här, plus lite till. I juni-juli hade jag till exempel en följetong på strikt nationellt tema.
”Melina Starr — agent i befrielsen av Sverige” handlar om Melina Starr, anställd i en säkerhetsfirma år 2013. En viss Egon Dribbling är det stora hotet säger hennes chef. Dribbling har en stiftelse, Svenskfientligt centrum, som gör allt för att motverka Sverige och svenskar. Dribbling beskrivs som varande…
… född i Växjö. Vapenvägrare. Jur kand i Uppsala, sedan arbete för Röda Korset och Svenska Freds- och skiljedomsföreningen. 1995 grundade han SFC, lika med Svenskfientligt Centrum. Det är en stiftelse som ger ut tidningen Svenskfientlig Nu! Dessutom publicerar man pamfletter och håller föredrag i skolor och på arbetsplatser. Temat är att det sedvanliga Sverige är dåligt och att etniska svenskar inte finns.
– Sjukt, sa Melina. Det är ju rena antivitismen!
– Visst är det det, sa Topsy. Man heter inte förgäves "Svenskfientligt Centrum". Man har en 100% negativ agenda: att motarbeta etniska svenskars existens och rätt till detta land. Landet ska, via massinvandring, ges till "nysvenskar".
Men sedan börjar Melina, hennes chef Topsy och några till att bekämpa Dribbling och SFC. SFC:s kontor i Vasastan blir i processen ödelagt. Det låter i följetongens del 12 så här. Melina frågar en viss tidpunkt Topsy vad som hänt med SFC, och Topsy svarar:
– Det har lagts ner. Dess kontor i Vasastan har ödelagts och övergivits. Det var en oförutsedd bonus…! Det gula funkishuset stormades av en uppretad folkmassa. Det skedde den 12 maj. När det gick upp för folk att SFC inte vill Sveriges väl, tvärtom, att SFC är en vidrig, antivit operation, då tog det hus i helvete. Svensken reste sig mot sina förtryckare, bröt sig in i Vasastads-kontoret, slängde ut möbler och dokument. Och personalen tvingades fly från taket i en helikopter.
– Wow, sa Melina.
Det händer en del saker i denna följetong. Hur seriös är den på en skala? Jag vet inte. Det är en text jag roade mig med att skriva och lägga upp tidigare i sommar. Att den i sig får stopp på ”elitens” svenskfientlighet tror jag förstås inte. Men den är ett dokument som säger att inte alla svenska författare lät sig luras med i svenskfientlighetens och antivitismens sjuka klimat. Vi var några som protesterade mot det hela. Annars är ju Sveriges författare helt körda vad gäller detta. Förutom namn som Magnus Söderman, Lars Holger Holm och Henrik Johansson (och på rapportbokssidan folk som Arnstberg/Sandelin, Julia Caesar och Thomas Nydahl) är det helt tyst. Alla är fence-sitters och opportunister. Såvida de inte är helt sålda på PK.
– – –
Så är det. Men utvecklingen går framåt. Regimkritiken vinner mark. Förutom inom litteraturen — vi få som skriver Sverigevänligt — har kulturkampen gått framåt på sistone. Nyss på bloggen nämnde jag Arnstad/Sandelins ”Invandring och mörkläggning” (2013) som en vattendelare, en ”game-changer”: MSM vägrade recensera den men den sålde bra ändå.
Har jag då förutom detta några substantiella bevis på att PK-ismen går bakåt? — Well, i samma, nysslänkade inlägg sa jag om ”internethögern” att varje dag bänkar sig dess 500.000+ användare för att ta del av regimkritiska, oppositionella sajter. Man läser sådant som Realisten Avpixlat Exponerat Fria Tider Petterssons Robsten Gotiska klubben Helena Palena 476 Karpstryparn Jan Milld Thoralf Alfsson Kent Ekeroth Nationell.nu Ulmerkotten HAX Wiseman’s wisdoms Skrivarens blogg Nordfront Oskorei Solguru Arya varta Gudomlig komedi Corneliadahl med mera med mera. Vad vi ser med dessa regimkritiska bloggar och sajter är, kan man säga, att skrivkunniga människor över hela landet börjat ta tillbaka sitt land metapolitiskt.
Förutom dessa sajter anser jag att svensken i gemen börjat vakna. Här skriver jag på RP om utvecklingen maj-juni 2012, då begreppet ”etnisk svensk” etablerades i debatten. Det är inte lika lätt idag för ”eliten” att säga ”vem är svensk, definiera svensk”. Svenskar existerar likaväl som kurder, somalier, thailändare och japaner. Där går huvudfåran i debatten idag.
Random svensk vet idag att han är svensk, mer så idag än för några år sedan. Med andra ord: det rör på sig i folkdjupet. Se bara på händelserna i Bollnäs i juli-augusti 2012. I Bollnäs, juli förra året, är det så här: en svensk flicka våldtas, enligt Fria Tider av ett arabiskt-afrikansk invandrargäng. Några dagar senare, i centrala Bollnäs, arrangerar Svenska Motståndsrörelsen en demonstration mot våldtäkterna. Då får några Bollnäskvinnor idén att hålla en "manifestation mot rasism". Där skulle det bli uppträdanden av bland annat trollkarlen Jakob, på temat att magi är en universell form av underhållning. Men efter protester av bland andra flickans far inställs manifestationen. Pappan sa: "Detta är bedrövligt att ni går ut öppet med att det är helt okej att våldta och misshandla kvinnor. Att ni får tillstånd dessutom går över mitt förstånd."
Efter detta frågar man sig om ens den mest extrema PK-ist någonsin mer kommer att försvara invandrade våldtäktsmän. Lisa Magnussons krönika i Metro i juni samma år [länk till Nationell.nus refeferat] torde ha varit den sista officiella texten av detta slag. Sommaren 2012 torde alltså ha inneburit en vindkantring: etniska svenskar finns och folk sa ifrån. Man kan inte, som "eliten", försvara mångkultur till varje pris. Någonstans passeras en gräns, som i Bollnäs.
– – –
Jag har redan berört mediafrågor och internet. Och MSM:s nedgång är för sin del markant idag. Till exempel hade Aftonbladet år 2000 en upplaga på 450.000. I år tippas den bli 180.000 av en Fria Tider-skribent, postande på Flashback. AB-upplagan har alltså halverats på 13 år. Och det senaste året har vinsten halverats (från cirka 100 miljoner till 50). Redaktör Helin brukar berömma sig om att tappet i print är väntat, man ska bli en onlinetjänst, men att ta betalt online är ju svårt. För AB:s del hade man något på gång med sina Plustjänster fram till cirka 2011, har jag inhämtat. Nu går det neråt även där. AB som sajt är stor men det är svårt att riktigt tjäna stålar på den. Den dag printtidningen försvinner, försvinner ett vitalt stöd till det hela IRL.
Vad händer med MSM? Jo: ”The price of content is quickly approaching a point called zero” för att tala med Max Keiser. ”Innehåll” (content), dvs nyheter artiklar recensioner krönikor etc på nätet ska vara gratis, folk har vant sig vid det. — Summa summarum, MSM håller på att dö. Att blaskor som SvD och DN har stora problem vet vi redan.
– – –
Mycket kan sägas om vindkantringen i opinionen. För den som vill ha mer i ämnet, gå hit. Det är en krönika över mångkulturkriget som jag postade här på RP tidigare i år. Och för den som säger: men detta är meningslöst, massinvandringen fortsätter ju och nationalister brännmärks än idag i MSM. Då säger jag: visst. Men dagens elit är något av en dinosaurie, en övermogen jätteorganism som inte kommer att överleva de förändringar som är på väg. Internethögern däremot är som däggdjur: mindre och mer anpassade för det nya läget.
Det ska erkännas att våra fiender inte ligger på latsidan. Till exempel har man på sistone försökt komma åt oss med lagboken (Realisten, Hennix, Herslow, Varg Vikernes i Frankrike). Detaljer åsido — tror ”eliten” att den ska kunna stoppa internethögern juridiskt? Inte en chans. MSM har ju omedvetet avträtt platsen som opinionsbildare till oss. Folk har vänt sig bort från MSM till nätet. Den processen går inte att stoppa.
Jag har även på sistone sett flera försök från MSM att svartmåla nationalism genom att associera den till inbördeskriget i Jugoslavien (Sahlin, Selimovic mm). Lika döfött det. Klockan har gått varvet runt och stannat på nationalism, en god, affirmativ kraft som står emot globalism och kosmopolitism.
– – –
Hur är det då med författarna i detta opinionsläge? Jag har redan nämnt att normaltypsförfattarna i detta land, ”elitens” författare, är fence-sitters och opportunister. Och det må vara att en och annan kanske klarar sig över till det nya samhällsklimat jag ser stiga inför mina blickar. Men lätt kommer det inte att bli för Erik Andersson Anders Fager Andreas Roman John Ajvide Lindqvist Håkan Nesser Camilla Läckberg David Nessle Amanda Svensson Måns Kallentoft Kaj Karlsson Anders Jallai att omärkligt glida över. Vad ska de säga? ”Jag var emot PK-ismen, jag bara visade det inte”…?
Någon måtta får det vara. Folk tål inte vad som helst i form av medlöperi och spel under täcket. Se på Jan Guillou. Hans aura har fått sig en törn efter avslöjandet 2009 att han haft samröre med KGB. Det kommer förändringar framöver i samhällsklimatet, det är vad jag vill säga. Och övergången till det, för våra etablerade, regimkramande namn, blir svår. Återigen: vissa kan, i kraft av sin begåvning, klara sig. Men man ska inte tro att man som ”bästsäljande författare av harmlösa deckare”, ”humorist med antivita skämt” eller ”historiker som rackar ner på det traditionella Sverige” kommer att hamna i centrum framöver. Vissa saker blir helt enkelt otidsenliga, ”yesterday’s news” och omöjliga för gemene man att ta till sig.
Detta skifte i smak och preferenser kan gå omärkligt, men det kan gå snabbt. Tack vare internet störtdyker ju MSM och folk bildar sig själva, skaffar sig info om intressanta böcker och texter på nätet och klarar sig utan propaganda och hjärntvätt. You can’t beat the power of the internet…! Den utveckling vi ser framför oss är episk. MSM går under. Jag menar, visst, en Mona Sahlin går på som förr, men ingen lyssnar på henne längre, inte som förr. En Kurdo Baksi kan ännu ta ton men det är samma där: det biter inte som förr. Och apropå bita har vi Henrik ”fascismen finns överallt” Arnstad, som någon liknade vid en hund som skäller men inte bits. Ska denne vara regimens vassaste penna…? Han är överallt i media men vilken effekt har allt hans ryande?
– – –
En ny dag har grytt. ”Hail the new dawn”. Ja min själ. Vi står inför en gyllene gryning…! Jag tycker i sammanhanget att Eurovision i år var en frisk fläkt. Hon var bra, danskan Emmelie de Forest, med passionerad sång, militärtrummor, eld och svärd. Och tvåan Norge var en blondin som hon. Saken är klar: man måste, som nordiskt land, ha en blond, ung kvinna för att tas på allvar i dessa sammanhang.
Summa summarum: Visst driver den svenska ”eliten” ännu mångkultur så ofta den kan, mer extremt än alla andra länder. Men det hela börjar tappa styrfart nu. Vi står inför ett tillbakarullande av PK-ismens gränser. Det sker med små steg men de steg som görs är väl förankrade i folkdjupet — och därför irreversibla. Och i det fortsatta tillbakarullandet tänker jag delta, som författare, bloggare och svensk.
Relaterat
Ballard och vad han lär oss
Caesar
Castaneda: memento mori
Englund: kulturmarxist
Svenssongalaxen: Melina Starr
Stockholm (med Västerbron och Stadshuset), den stad där Melina Starrs äventyr utspelar sig.
Om skribenten: Lennart Svensson
