Dagens datum är den 3 januari 2011. Politiken har väl ledigt nu på grund av helgerna men det avskräcker inte mig. Här tänkte jag reflektera lite över svensk politik av idag, dess fattigdom och enfald.
Om svensk partipolitik, svensk riksdagspolitik har någon gemensam nämnare så torde det vara ”anti-SD”. Ta bara vänstern och MP som inte är några vänner av operationen i Afghanistan, detta att svensk trupp är där. Men när det i höstas skulle beslutas huruvida truppen skulle tas hem eller vara kvar, kollade V och MP snabbt vad SD ansåg i frågan – och eftersom SD ansåg att truppen skulle tas hem, ja se, då var MP och V plötsligt stora vänner av imperialism och stöveln i nacken. Med andra ord, de stod upp för fortsatt svensk truppnärvaro, det var fint och bra och progressivt eftersom SD, svensk politiks Svarte Petter, förespråkade att ta hem det svenska förbandet.
Vad mer? Reinfeldt styr som statsminister men koll på läget saknar han fullständigt. Han vågar inte ta tjuren vid hornen, han vågar inte problematisera invandrarfrågan. Att börja med att se över flyktingpolitiken (som idag är för liberal, alldeles principlös, ”alla får stanna”) vore ett bra första steg men han är inte mäktig detta steg eftersom han är en populistisk fåne, mest inställd på att leverera bekväma beslut.
Om SD kan mycket sägas. Dock är det principiellt – Rent Principiellt – bra att de kommit in i riksdagen och kunnat börja driva sin agenda. På några års sikt kommer detta att få stor effekt. De driver frågor i tiden som inga andra partier orkar röra vid. De bryter tabun, de vågar tala om problemen – med för stor invandring och dess åtföljande problem, som kritiklöst skyfflande av pengar och bidrag över invandrarna. Viss invandring och rimlig omsorg om deras öde måste tas men idag är ”invandraren” helig, det är ett tabu att behandla denne som övriga medborgare, dvs utan mannamån.
För övrigt vet jag inte vad jag ska kommentera. De förändringar som förestår är så stora att beslut i riksdagen inte tycks spela någon större roll. Imperiet håller på att gå under och barbarerna är här – vad göra? Ett TV-program nyss talade om olika hot som väntar världen, som klimathot, biohazard, krig och så vidare, ja det var en hel del alternativ som gicks igenom. Problemet var bara att de tog varje hot för sig, de fick inte in i sin skalle att kombinationer av olika hot också kan uppstå och är lika sannolikt, ja mer än sannolikt. Att bara räkna med hot A, B, C och överväga ja/nej för varje är ju nördigt i överkant, ett skolexempel på oförmåga att se helheten.
Så de närmsta åren blir spännande. Ett kollapsande imperium (för stor stat med för många åtaganden) jämte klimathot och lite biostridsmedel på vift, kärnvapen och annat, det blir en spännande brygd. — Jag inledde med att tala om svensk politik och hamnade i det globala – så kan det bli. Men jag kan inte sluta tänka på detta globala perspektiv, de utmaningar vi står inför. Risken är att man blir Cassandra och börjar njuta av svartmålningen; jag är medveten om det. Det finns dock saker vi kan göra, vi som individer kan redan nu planera för livet efter kollapsen. Bunkra livsmedel och legala droger (cigg, kaffe, sprit, de blir bra valuta när det rasar samman) och bed, mina vänner bed!
Ett inlägg på Svenssongalaxen om Reinfeldt
Artikel av mig i Vårt Försvar om den globala utvecklingen framöver
Om skribenten: Lennart Svensson
