1929 då min farmor var 17 år flyttade hon till Stockholm för att arbeta som barnflicka. Hon klippte av sig flätorna, fick sedan tjänst i köket på Hamburger Börs och blev en del av det moderna livet i huvudstaden. Moka Efti var vid den här tiden Berlins motsvarighet till ”Börsen”, fast både flottare och fräckare; ett underhållningskomplex som rymde ett orientaliskt kaffehus, en matsal med extraordinära rätter på menyn och en nattklubb med spektakulära shower efter mörkrets inbrott.
I den tyska TV-serien Babylon Berlin är Moka Efti en av de byggnader kring vilken handlingen kretsar. Den andra är polishuset ”Den röda borgen” vid Alexanderplatz dit den unge kriminalkommissarien Gereon Rath anländer från Köln för att bistå i en utredning. Där träffar han den unga Charlotte Ritter som arbetar på polisborgen på dagarna och på partypalatset på den andra sidan dygnet. Tillsammans hamnar de i en härva med kopplingar till såväl ryska revolutionärer som ”Det svarta riksvärnet”. Kort sagt, kriminalhistorien utspelar sig i en tid och på en plats som både var politiskt och kulturellt dynamisk, eller som en vän till mig sa efter första avsnittet, ”Man bara väntar på att det ska snubbla in någon preussisk anarkist i någon bar”.
Babylon Berlin är en filmatisering av Volker Kutschers roman Der Nasse Fisch. Äventyret inleds med en suggestiv scen som för tankarna till Lars von Triers Europa, och därefter får vi följa det unga paret på en fascinerande resa genom 20-talets Berlin. TV-serien går att se på SVT Play i ytterligare en månad, och om tre månader är vi faktiskt återigen i 20-talet.