Weimerika har blivit ett begrepp som syftar på den politiska polarieringen i den amerikanska inrikespolitiken. Schweimarrepubliken skulle kunna vara en svensk motsvarighet. I riksdagsvalet 2018 valde en bra bit över en miljon väljare ”ett parti med nazistiska rötter”, och nästan en halv miljon lade sin röst på ”ett parti med kommunistiska rötter”. Det hela påminner om det tyska riksdagsvalet den 14 september 1930. Socialdemokraterna och Centrumpartiet höll fortfarande ställningarna, men NSDAP var på gång. Vem vet, Sverige kanske hinner med ett dramatiskt nyval inom ett par år, och om en blocköverskridande regering kommer till stånd i höst, så lär mitten krympa ytterligare. Mellan ytterkanterna i svensk politik har ju redan miljöpartiklarna sjunkit ihop som en vänsterliberal sufflé som just lämnat den på tok för varma klimatugnen där de två största pajerna redan blivit rejält brända i kanterna. Lägg därtill Gudrun Schymans rosa cupcake som smulades sönder trots #metoo.
Om man bortser från att förkortningen NSDAP även skulle passa på Jimmies nationalsocialdemokratiska arbetareparti (var fjärde LO-väljare röstar SD) så kan väl ingen påstå att det var speciellt mycket i SD:s valmanifest som påminde om det historiska NSDAP:s program. Tvärtom så försökte SD brunsmeta S genom att påstå att Per Albin Hanssons folkhem var nazistiskt. Det tilltaget fungerade ju sådär eftersom SD tidigare framhållit just Per Albin Hanssons folkhem som sitt ideal. Snacka om att brunmåla in sig i ett hörn. För att ytterligare förvirra sina anhängare gick anti-fascisten Mattias Karlsson loss på Facebook omedelbart efter valet genom att hävda att ”ödet” utsett honom och partiet att rädda nationen i en kamp som kommer att sluta i antingen ”seger eller död”. Hitler hade förvisso föredragit ”försynen” och Goebbels ”det totala kriget” men närmare än så här har nog ingen SD-företrädare någonsin varit att gå full Hitler och full Goebbels på en och samma gång.
Om Lutz Schwerin von Krosigk delade med sig av sina kunskaper till Hitler känner jag inte till, men Oscar Sjöstedt borde nog ge Jimmie några lektioner i nationalekonomi. Jag tycker nämligen att man kan begära av partiledaren för rikets tredje största (OBS inte Tredje Rikets största) parti att han har svar på tal när frågor om partiets budgetförslag kommer upp i olika intervjuer. Det är långt ifrån trovärdigt att gång efter annan hänvisa till ”partiets räknenissar” när väljarna vill ha svar på hur partiet ser på Sveriges ekonomi. Om SD vill mäta sig med moderaterna och socialdemokraterna så krävs det betydligt mer av partiledaren, i synnerhet som en lågkonjunktur troligen är i annalkande.
Alternativ för Sverige, alltså det legitima SDU, spelade även under årets valkampanj rollen som Sverigedemokraternas ungdomsförbund. Under sin riksomfattande turné agerade AfS blåslampa på det gamla moderpartiet och tvingade till slut SD att yrvaket ta upp frågan om återvandring. Det är precis så ett ungdomsförbund ska agera, men eftersom SD i dagsläget inte har något egentligt ungdomsförbund, så fick AfS bli partiets radikala samvete. På valdagen var det dock SD som håvade in rösterna, men om SD på allvar vill börja tala om återvandring på ett sätt som de andra partierna förstår så bör de snarast påkosta en total verbal makeover åt Mattias Karlsson. Det säger en hel del om tillståndet i Sverige att en buddistisk mysfarbror som Dalai Lama avrundade hela valrörelsen med att ena stunden skojboxas med artister som Gaytenor för att i nästa ögonblick mjukt och fint plädera för NEJ. UT. genom att lyfta fram återvandring som ett intrument för att uppnå en etnopluralistisk världsharmoni.
Om skribenten: Patrik Ehn
