Den nytillträdde amerikanske presidenten är i många avseenden ännu ett oskrivet blad, vi vet inte till fullo hur han på gott och ont kommer skilja sig från sin tidigare inkarnation. Trump 2017 var realpolitiskt delvis en besvikelse, hans betydelse var i hög grad retorisk och defensiv. Det är inte omöjligt att Trump 2025 kommer föra en mer beslutsam politik. Den digra raden av verkställande order, ”executive orders”, som han redan undertecknat kan antyda konturerna av den.
Trump 2025 förstås bäst med utgångspunkt i Samuel Francis och Carl Schmitt. Francis vidareutvecklade teman från James Burnham och Christopher Lasch, han beskrev hur de skikt han kallade post-borgerliga proletärer efter den manageriella revolutionen steg för steg organiserade sig bättre och bättre. Trump är ett uttryck för dessa skikts intressen, sannolikt varken det ultimata eller det slutgiltiga. Det post-borgerliga proletariatet är på vanlig svenska att översätta som ”vanligt folk”, deras intressen och världsbild är grunden för det som kallas populism och MAGA. Trumps valseger representerar alliansen mellan dessa skikt och delar av eliten, där Elon Musk blivit ansiktet utåt för de till Trump knutna tech-eliterna.
Den politik och ideologi som förenar MAGA med tech-eliterna är i hög grad en ”produktivism” (eller ”neo-saint-simonism” för den som förläst sig på Marx, en allians mellan arbetare och entreprenörer). Det handlar här inte minst om att rulla tillbaka de manageriella eliternas projekt som idag inverkar menligt på den reella ekonomin. Man kan identifiera tre huvudsakliga områden. För det första handlar flera verkställande order om energi, ”caused by the harmful and shortsighted policies of the previous administration, our Nation’s inadequate energy supply and infrastructure causes and makes worse the high energy prices that devastate Americans, particularly those living on low- and fixed-incomes” heter det i en order som utlyser en nationell energikris. Kopplingen både till global konkurrenskraft och energipriserna för vanligt folk är uppenbar. Värt att notera för den mer genuina högern är att Trump här bryter med det tidigare konsensus vad gäller exploatering av Alaska och lagstiftningen kring utrotningshotade arter. Det finns också några order inriktade på ledarskap inom AI, digital finansiell teknologi och dylikt.
Det andra temat i Trumps ”produktivistiska” politik är meritokratiskt. Christopher Caldwell har beskrivit Civil Rights Act från 1964 som ”a rival constitution”, affirmative action och liknande har varit led i ett allt tydligare anti-vitt projekt. Arbetsgivare har varit tvungna att anställa baserat på ras snarare än kompetens, ett helt system kring ”DEI” och liknande har vuxit fram. Detta system utmanar nu Trump, med verkställande order som Ending Radical And Wasteful Government DEI Programs And Preferencing och Ending Illegal Discrimination And Restoring Merit-Based Opportunity. Symbolvärdet är betydande, även om det kan visa sig svårt att fullt ut avskaffa systemet.
Det tredje inslaget i det produktivistiska temat för oss över till Carl Schmitt och den välbekanta vän-fiende-distinktionen. Trump 2025 är väl medveten om att amerikansk politik idag är att jämföra med ett krig, och att fiendens resurser därför måste jämnas med marken eller erövras. Dessa resurser är, för att återgå till Burnham och Francis, idag i hög grad knutna till den förvuxna byråkratin. Trump och Musk har här Argentinas Milei som möjligt föredöme, Musk har talat om ett Department of Government Efficiency (DOGE). Man kan dock notera att i den verkställande ordern är målet reducerat till att ”modernizing Federal technology and software”. Något blixtkrig på bred front mot den statliga byråkratin är det inte, däremot är ordern Ending Radical And Wasteful Government DEI Programs And Preferencing riktad mot den mest radikaliserade motståndarfalangens försörjning.
Ett tydligare exempel på order som belönar vänner och bestraffar fiender är beslutet att benåda de 1200 dömda för ”stormningen av Kapitolium”. Domarna har varit politiska och benådandet är det också, vilket gör att svenska ”borgare” som talar om det hela i termer av juridik framstår i ett löjets skimmer. Trump har varit utsatt för omfattande ”valpåverkan” från delar av djupstaten, den verkställande ordern Holding Former Government Officials Accountable For Election Interference And Improper Disclosure Of Sensitive Governmental Information är riktad mot några av de inblandade. Nämnas här kan även Trumps order gällande transfenomenet och federal koppling till abort.
Kopplad till både MAGA-väljarnas intressen och vän-fiendedistinktionen är även Trumps gräns- och invandringspolitik. Hans politiska motståndare har under decennier omvandlat landets demografi för att öka sin väljarandel. Detta har väckt omfattande folkligt missnöje, det är även på sikt ett hot mot såväl USA som Västerlandet. Order som Clarifying The Military’s Role In Protecting The Territorial Integrity Of The United States, Protecting the Meaning and Value of American Citizenship och Protecting The American People Against Invasion är några inslag i Trumps svar på det. Symbolvärdet är även här betydande, och kan fungera som prejudikat för de amerikanska lydstaterna bland annat i Europa på lite sikt.
Det för oss över till den utrikespolitik som antyds i dessa verkställande order. Trump för här i hög grad en politik karaktäriserad av orden America First. USA under Trump drar sig ur Världshälsoorganisationen och Parisöverenskommelsen om klimatförändring, han har även hotat Kanada och Mexiko med tariffer. Utspelen om Grönland och Panamakanalen ingår i det mönstret, Trump har även kategoriserat latinamerikanska drogkarteller och de jemenitiska huthirebellerna som terroristorganisationer. Han har även upphävt några av Bidens order, vilket innebär att Kuba återigen räknas som en sponsor av terrorism och att sanktionerna mot bosättare på Västbanken dragits tillbaka. Att Trump kommer föra en politik riktad mot Iran och Kina förefaller högst sannolikt, det återstår att se hur relationen till de europeiska lydstaterna utformas. Här finns två tendenser. Å ena sidan allianser med populistiska ledare mot manageriell eurokratelit, å andra sidan tendenser i stil med tariffer och annektering av Grönland. I vad mån detta innebär att eurokratin börjar verka för ökad europeisk självständighet återstår att se, så länge de gör det under massinvandringens och repressionens tecken kommer de att sakna nödvändigt folkligt stöd. Valet av Trump kan på detta område visa sig ha de mest oförutsägbara konsekvenserna, den samhällsform och den ideologi vi känner som politiskt korrekt har mottagit flera hårda slag och nya möjligheter för europeiska ledare och folk har öppnats. Det är möjligt att den europeiska underordningen delvis uppdateras, med högerliberala ledare, det är möjligt att eurokratin fastnar i en praktik av repression och folkutbyte. Men det är också möjligt att vi får en helt ny situation både inrikes- och utrikespolitiskt. Trumps politik är i grunden liberal och det innebär att kritiken mot inslag i den med fördel kan återknyta till antiliberala tänkare som den franska nya högern.
Relaterat
Trump och Grönland
Liberala skademinimeringsstrategier – fallet Musk
H-1B-visumets politiska ekonomi
Om skribenten: Joakim Andersen
