Det nederländska folkmetalbandet Heidevolk har varit aktiva i mer än två decennier, under åren har de släppt flera album. I deras rika sångskatt finner vi klassiker som A Wolf in My Heart, Een Met De Storm och Vulgaris Magistralis. Förstnämnda behandlar ett tidlöst germanskt och indo-europeiskt tema, släktskapet med vargen, dessutom på engelska och med en mer påkostad video. Sistnämnda är en cover på en låt av bandet Normaal, i sig ett intressant exempel på lågsaxisk och lantlig identitet, vi möter där en herre som berättar att ”Ik bun Vulgaris Magistralis, En ik ri-j op een mammoet in het rond, Ik bun Vulgaris Magistralis, En op zondag op een mastodont” (han är alltså Vulgaris Magistralis och rider omkring på en mammut, på söndagarna dock på en mastodont). Vidare är han väl bekant med Oden och Tor, som uttryck för en germansk arketyp är det en fantastisk liten sång (jämför Eleganten ifrån vidderna för en svensk tolkning av samma arketyp).

Heidevolk sjunger normalt på holländska, undantagsvis på engelska. Holländskan är ett fascinerande språk, så likt svenskan och samtidigt skilt från den. Fraser som ”Een Met De Storm” och ”Ik ri-j op en mammoet” skiljer i förbigående sagt agnarna från vetet. Antingen väcker de germanska blodsminnen och en vilja att lära sig detta brödraspråk hos lyssnaren eller så gör de det inte. Heidevolk har oavsett vilket mer som talar för sig, vi fortsätter därför. Texterna tar initierat och stämningsfullt upp hedniska teman som gudarna, runorna, naturen, historien och kriget. Konceptalbumet Velua är ett bra exempel på detta, med dess fokus på den glesbefolkade Veluweregionen. Texterna är inte sällan värda att läsa och översätta, oavsett om de behandlar historiska skeenden som i Britannia eller mer mytiska teman.

Även estetiken är hednisk, inte minst nya Wederkeer har ett effektfullt odinskt omslag. Överhuvudtaget är Oden en återkommande gud i bandets sånger, i tidiga Wodan heerst får vi bland annat veta att ”två korpar stirrar från himlen, de kikar över vårt mörka platta land, och de ser hur Wodans folk vaknar, med Wodans välsignelse går vi ut i krig.” Bandet är inte politiskt, men texterna är ofta inspirerande och handlar ofta lika mycket om folket som individer. Musikaliskt är det gedigen folkmetal, med olika kombinationer av allsång och klassiska gitarriff. Det påminner delvis om svenska Hulkoffs martialiska folkmusik, om än inte alltid med lika effektiva gitarrer.

Albumet Wederkeer från 2023 är inget undantag. Suggestiva De Strijd Duurt Voort är en favorit, snabba Raidho en annan. Drink met de Goden är en sång som fastnar. Överhuvudtaget kan bandmedlemmarna sitt hantverk, det är en gedigen helhet. Titelspåret Wederkeer, ”återkomsten”, är rent tematiskt mest inspirerande. Texten är både heroisk och tragisk, och högst tillämpbar även på vår tid.

Sammantaget är Heidevolk ett gediget folkmetalband, väl värt en närmare bekantskap.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.