Jonathan Haidt är en intressant amerikansk socialpsykolog, han har bland annat intresserat sig för moral. Slutsatsen var fascinerande, och kan vara något av en aha-upplevelse för den som kommit att betrakta vänsterliberaler som moraliskt begränsade eller enkelspåriga. Haidt kom fram till att det finns åtminstone fem moraliska grundpelare, på engelska benämnda Care/harm, Fairness/cheating, Loyalty/betrayal, Authority/subversion och Sanctity/degradation. På svenska kan de översättas till Omtanke, Rättvisa, Lojalitet, Auktoritet och Helgd. Både individuella och kollektiva moralsystem kan utgå från och betona dem i varierande grad. Haidts slutsats var att den grupp som i USA kallas ”liberals” fokuserar på omtanke och rättvisa, medan ”conservatives” har fokus på alla fem. Att ”vänstern” är moraliskt begränsad eller förenklad finner ett visst stöd hos Haidt, de missar flera aspekter av en komplex moralisk verklighet.
Moralpsykologi är bara en av strängarna på Haidts lyra, han har också intresserat sig för sambanden mellan psykisk ohälsa, politik, sociala medier och samhälle. Utgångspunkten är att USA befinner sig mitt i en epidemi av psykisk ohälsa, en epidemi som inte minst drabbar unga kvinnor. Den får högst begränsat utrymme i en offentlighet som har fokus på annat, men det är en epidemi med allvarliga och inte sällan ödesdigra konsekvenser för många unga och deras nära och kära. I artikeln Why the Mental Health of Liberal Girls Sank First and Fastest gör Haidt ett gediget försök att identifiera orsakerna bakom ohälsan, ett angeläget initiativ om den ska kunna mildras och förebyggas.
Han finner att runt 2010 började ”liberala” unga, vita kvinnor bli mer deprimerade. Det är en trend som fortsatt sedan dess, vidare har alla unga blivit mer deprimerade (oavsett kön och politisk hemvist) även om de kvinnliga liberalerna fortsatt mår sämst. Haidt finner orsakerna till detta i tre faktorer. En är den fria lekens försvinnande. En annan är sociala medier, vilka minskar tiden för mer hälsosamma aktiviteter och dessutom kan sprida osunda ideologier och världsbilder häpnadsväckande snabbt. ”Liberala” flickor ägnar särskilt mycket tid åt sociala medier, Haidt citerar Jean Twenge ”liberal teen girls are by far the most likely to report that they spend five or more hours a day on social media (31% in recent years, compared to 22% for conservative girls, 18% for liberal boys, and just 13% for conservative boys)”. Den tredje faktorn är just en toxisk världsbild, vilken han ser som en direkt källa till depression. Det rör sig om en världsbild som förlägger kontrollen över det egna livet utanför den egna personen (”every time I try to get ahead, something or somebody stops me”). Det rör sig dessutom om en världsbild som nedvärderar den egna personen (”sometimes I think I am no good at all”). Runt 2010 ökade denna negativa självbild snabbt bland de unga, i synnerhet bland ”liberala” flickor.
Haidts slutsats är alltså att sociala medier är skadliga, i synnerhet för de unga. Men mer specifikt identifierar han också en koppling mellan depression och negativ självbild å ena sidan och den vänsterliberala världsbilden som många anammade på sociala medier å den andra. Haidt skriver här att ”as Gen Z women became more progressive and more involved in political activism in the 2010s, it seems to have changed them psychologically. It wasn’t just that their locus of control shifted toward external — that happened to all subsets of Gen Z. Rather, young liberals (including young men) seem to have taken into themselves the specific depressive cognitions and distorted ways of thinking…” Den ”vänster” vi ibland benämner ”woke” utgår enligt Haidt från tre osanningar om världen, tre osanningar som gör människor olyckliga. Det rör sig om föreställningen att man är så skör att ord kan skada en, föreställningen att de egna känslorna ger en pålitlig bild av världen, och föreställningen att samhället består av offer och förövare. Föreställningar som historiskt inte nödvändigtvis varit ”liberala” eller ”vänster” men idag i hög grad är det.
Sammantaget är Haidts artikel värdefull. Han förklarar varför den ”woke” världsbilden är osund, den gör sina anhängare olyckliga. Samtidigt är det inte bara ”wokevänstern” som kan använda Haidt för att undersöka om den egna världsbilden innehåller liknande onyttiga inslag eller ”svarta piller”. Haidt ger också konkreta förslag på lösningar, i form av myndighetsålder för sociala medier och ett slut på den akademiska världens anpassning till en onyttig världsbild. Han visar oss att problemet är strukturellt, vilket för vissa kan väcka en viss medkänsla med obalanserade ”vänsterliberaler” på sociala medier. De är mycket riktigt offer, men förövarna är snarare de makthavare som matat dem med en osund världsbild än några ”vita cismän”.
Om skribenten: Joakim Andersen
