Ett värdefullt bidrag till Trumps valkampanj levererades av pseudonymen Publius Decius Mus i form av essän The Flight 93 Election, en text där valets existentiella karaktär och odds betonades. Bakom pseudonymen fanns Michael Anton, på många sätt en av de medlemmar av eliten som vår tids populistiska rörelser behöver vinna för sin sak. Anton hade inte bara ett förflutet inom akademi, politik och storföretag, hans analys var också radikal i ordets egentliga betydelse vilket innebar att han inte var en sådan ideologisk trojansk häst som människor med ”ett förflutet inom akademi, politik och storföretag” ofta är.
I dagarna har Anton skrivit en läsvärd text om den etablerade ”högern” eller ”konservatismen”, det James Kirkpatrick benämner ”Conservatism Inc”, och vårt läge idag. What Does Fidelity to Our Founding Principles Require Today? är en på samma gång retoriskt effektiv och analytiskt knivskarp text, där det politiska står i centrum (föga förvånande väljer Anton att citera två maffiafilmer och Machiavalli, samt Chesterton).
Utgångspunkten är att de etablerade ”konservativa” är ryggradslösa, det antyds att detta har strukturella orsaker i form av ”vänsterns” dominans. De har förvisso lyckats bevara USA:s fysiska territorium, men vad gäller folket, det amerikanska sättet att leva, och den amerikanska regimen har de misslyckats så fatalt att man kan fråga sig om de ens försökte. Anton noterar bland annat att ”we actually have declining life expectancies in America. We’re the only nominally “first world” country that can say that. China, with a per capita income one-fifth of ours, recently passed the United States in life expectancy. Birth rates here have crashed. Deaths of despair—opioids, alcoholism, and the like—are soaring. Religiosity is down. Marriage is down. Divorce at least isn’t up from its 1980 peak, but it’s still endemic.” Analysen av den metamorfos som den amerikanska regimen genomgått är träffsäker. Anton tar upp hur ”a giant, unaccountable, unelected fourth branch of government that does what it wants without input or supervision from the people, and that usurps executive, legislative, and judicial power” ersatt det gamla systemet, hur FBI vänt sig mot det egna folket, hur ”two-track justice—one standard for friends of the regime, another for its enemies—is now the norm”. Jämför exempelvis hur de demonstranter som promenerade in i Kapitolium 2020 behandlats jämfört med BLM-upploppen.
De ”konservativa” är inte förmögna att beskriva eller bemöta denna nya verklighet. De är däremot förmögna att vända sig mot högern, ”all of these “conservatives” are now character assassins out to destroy the lives of anyone even a click to their right, many their former friends”. Det beror bland annat på att de är rädda för ”vänstern”, bakom vilket det finns mer strukturella faktorer. De tycks även ha internaliserat ”vänsterns” beskrivning av världen (jämför svensk borgerlighet och ”rasismen”). Anton konstaterar att den amerikanska revolutionen blir svårhanterlig för de ”konservativa”, ”with its friend-enemy distinction, its radicalism, its “instability” and “incivility,” its violence”. Diskussionen om den amerikanska revolutionen och förhållandet mellan rätten till revolution och naturliga rättigheter är delvis irrelevant för oss i Sverige, men Antons politiska och historiska perspektiv är det inte. Det är sammantaget en påminnelse om att vi lever mitt i en historisk fas där det vi tagit för givet i form av frihet, resurser och rättigheter mycket väl kan tas ifrån oss.
Om skribenten: Joakim Andersen
